Aftonbladet – 24 april 1869, sida 3

utgiffa egna banksedlar Med afseende härp har inom Första kammaren hr Frisk samt ino; Andra kammaren hrr Johan Olsson, Eric Olsso och Wigardt föreslagit en skrifvelse till K. M med anhållan, att enskilda banker med rätt at utgifva egna banksedlar icke vidare måtte oktirc jeras samt att, när oktrojerna för nuvarande er t I skilda banker löpa till ända, banksedelutgifnings rätten äfven för dem måtte upphörax. Utskottet har uttalat den åsigt, att den före slagna skrifvelsen ej borde till K. M:t aflåtas. Här emot uppträdde hr Frisk, under erinran om de; I stora vinst, som skulle tillskyndas det allmänn om riksbanken ensam utgåfve sedlar. Frih. A.C Raab tyckte dock, att motionären gått något fö långt i sitt yrkande, samt föreslog derföre att mar nu borde åtnöja sig med en anhållan, att sedelut on Igifvande enskilda banker tills vidare icke mått ill oktrojeras. Uti detta yrkande instärnde äfven grefve !C. G. Mörner samt slutligen äfven motionärer a, ) sjelf. Utskottets afstyrkande hemställan försva rades åter af frih. v. Schwerin samt hrr Wal Ienberg och Bennich, hvilka. bland annat, stade uppmärksamheten deruppå, att den öfver1 I drifna spridningen af enskilda bankernas sedlar, 2I hvaröfver klagan försports, icke grundade sig på n ) tillåtelsen att utgifva sedlar, utan på det sätt utlåningsoch kreditiv-rörelsen bedrefs, samt att således yrkandena om förbättring i främsta rummet borde riktas deruppå. Efter anställd votering afi slogs, på sätt utskottet hemställt, den föreslagna d skrifvelsen med 47 röster mot 14, de senare af; gifna för godkännande af frih. Raabs amendement. Derefter föredrogs samma utskotts utlåtande n:r 3, deri utskottet yttrat sig rörande en motion af YIhr Wallenberg derom, att myntbestämningslagens l4:de , — nu lydande sålunda: alla liqvider och r I betalringar kunna bädanefter, såsom hittills, i Il I bankosedlar fullgöras, der ej annat förbehåll gjordt är, —, skulle komma att lyda som följer: alla liqvider och betalvingar till Sverges riksbank och dess lånekontor kunna hädanefter som hittills i riksbankens sedlar fullgöras, der ej annat förbehål) gjordt är,. Under antagande som gifvet, att myntbestämningslagen endast vore afsedd att gälla riksbankens förhållanden, bade motionären föreslagit tillägget af här ofvan kursiverade ord såsom ett nödvändigt förtydligande, i ändamål att ingen må mot sin vilja tvingas att i liqvid emottaga annat än fullgodt mynt. I motiveringen af detta utlåtande söker utskottet ådagalägga, att berörda myntbestämningslag, såsom icke afsedd att sträcka sig öfver ordnandet af de vid lagens stiftande rådande penningförhålland icke är tilllämplig å sedermera tillkomna förbindelser, samt hemställer på sådan grund om afslag å den iöreglagna ändringen, såsom obchöflig. Härom uppstod någon diskussion, hvarunder ingen egentligen motsatte sig det slut, hvartill utskottet kommit. Deremot opponerade sig frih. A. IC. Raab, grefve O. Mörner, hy de Marå m. fl. I mot den af utskottet uttalade åsigt om denna lags öfvergående natur samt derom, att den paragraf deraf, som nu vore i fråga, icke mera kunde tillerkännas någon laglig verkan. Hr J. J. Ekman .j föreslog att man borde godkänna utskottets hemställan utan att framlägga något, vare sig gillande eller ogillande öfver motiveringen. I ungefirsamI ma syfte talade äfven hr Wallenberg, som till I J uttalade den åsigt att lagens rubrik vore oriktig: Lä OR OM well 2 Te TT de delade meningarne rörande denna lags kraft och verkan. Utlåtandet blef af Kammaren utan votering godkändt, hvadan Kammaren för sin del beslöt, att motionen icke skulle till någon åtgärd föranleda. Hr Wallenberg har i sammanhang med förslaget om antagande af guld såsom grund för landets myntsystem samt under förutsättning att riksbanken framdeles komme att utgifva banksediar, 1ydande å guldmynt, föreslagit en ändring i 1:a och: 2:a 8 af lagen för rikets ständers bank af den 1 Mars 1830, åsyftande att undanrödja det hinder, som denna lag, enligt dess nuvarande lydeise, kunde anses uppställa mot utgifvandet af dylika sedlar. Uti utlåtande n:r 4 bar sammansatta bankooch; lagutskottet ock framlagt förslag till ändring af; berörda paragrafer i den riktning motionären fö-! reslagit. På yrkande af hr J.J. Ekman beslöt emellertid i Första kammaren att med frågan härom borde anstå tillsvidare och i afvaktan på det förslag, som från K. M:t kunde vara att förvänta i anledni af kammarens nyligen fattade beslut att hos M:t begära utredving rörande anfagandet af ett! nytt myntsystem. i Sammansatta bankooch lagutskottets utistande nr 5 om ändring i lagstiftningen rörande enskilda! sedelutgifvande banker föredrogs derefter och uppi: stod derom en liflig diskussion, hvilken pågick till kl. !(,12, då föredragningen af utlåtandet uppsköts, för att fortsättas i dagens plenum. Vi meddela här nedan i korthet de i går fattade besluten. 26 i kgl. förordningen den 20 Maj 1864 om i enskilda sedelutgi: de banker meddelar bestämmelser om de säkerheter, hvarpå dylika bankers sedelemission bör hafva sin grund. Bland andra valutor, som skola ligga tili grund för utelöpande cpskilda banksedliar, upptages i mom. b. af berörda behåli h rikets ständers banks sediav. Ut8. slår åt detta mom. följande förändrade lydelse: behållningen i enskilda bankens eg a kas) sor af svenskt mynt i guld eller silfver,. Härom diskuterades länge och med den påföljd, att utskottets förändringsförslag afslogs med 33 röster mot 28. Kammaren beslöt sålunda att bibehålla det nu gällande stadgandet i detta moment. Mom, d. i samma upptager äfven såsom säkerY het för sedelutgifning: bebållningen af i rikets ständers bank insatta medel. I afseende å detta moment föreslår utskottet ått detsamma borde utgå. Frib. Stjernblad och hr Nordström, med hvilka flera instämde, föreslog ett mom. af följande lydelse: behållningen af medel, som utan ränta ij riksbanken och dess lånekontor innestå. — Många ij hördes dock höja sin röst för bibehållandet af det AG I samt att deri vore att söka närmaste grunden till. n i enskilda bankens egna kassor af H samla stadgandet. Efter votering godkändes fi Stjernblads och hr Nordströms förslag med 33 rö H sier mot 22. fr! 27 innehåller bland annat: beträfrande valörer Sej å sedlar, som af enskild bank utgifras, att de enH: last få lyda å fem, tio, femtio, ett hundra och emhudra riksd if utskottet den ndrade bestämmelsen, att bankjedlar, lydande å guldmynt, få endast utfärdas å vå, fem, tio, femtio och ett bundra caroliner, samt tt bankgsedlar, lydande å silfvermynt, få endast 1tställas å tio, femtio, ett hundra, fem hundra och tt tusen riksdaler. Det hufvudsakligaste i de föeslagna förändringarne bestod sålunda deri, att I afseende härå föreslås nu få nskilda banker hädanefter skulle betagas rättig-! de eten att utgilva sedlar å 5 rdrs valör, men der-!he mot tillerkännas rätt att utställa 1000 riksdalerstt edlar. Det föreslagna stadgandet rörande sediar, ydande å guldmynt, afslogs utan diskussion. Der-)YC: mot uppstod en långvarig diskussion rörande ifrålol sasatta borttagandet af rättigheten att utgifva femso: iksdalersedlar. Efter votering afslogs slutligen be ned 41 röster mot 15 utskottets hemställan om emmornas borttagande. hvaremot man i stället godtik ända ett af brr Wallenberg, Faxe och grefve sparre formuleradt stadgando rörande sedelvalöerna, af följande innehåll: Bauksedlar få endast yda å fem, tio, femtio, etthundra, femhundra och tt tusen rilsdaler.. Minoriteten röstade för bi-lq;o ehållande af nuvarande stadgandet oförändradt. fiu Andra kammaren. )m ett mynisystem, grundadi på guild.