Aftonbladet – 24 april 1869, sida 3

påtgsig uppgjordt, dels arbetade på att erhålla ett o om I nadt system. Talaren ansåg under sådana förh on I landen att Sverge ej längre skulle kunna stå i I:t I eradt, utan att det vore nödigt att följa exempl tt joch att den omständigheten, att en förändring få o-ieller senare måste ega rum, säger oss tillräckli n-I hvad vi böra göra. Talaren främhö!l de mån påtagliga fördelar, reformen skulle medföra, såsc den billigare transportkostnaden vid utförsel cll anskaffning, myntningen, hvilken skulle bli mind kostsam, myntets nötning, som blefve mindre, en I förökadt användande ar klipgande mynt 0. s. raj allt fördelar, som tala tillräckligt för att hålla fr gan öppen. Talaren förklarade sig icke kunna! ör j träda br Bergströms förslag, hvilket ban ej ansi un I skola leda till det rätta målet, som dock kun tvara att förvänta om äfven Andra kammaren sta te I nade i det beslut, hvartill den Första redan komm elHr Ribbing yrkade bifall till det af Förs n kammaren fattade beslutet och uttalade sig öfvi I grumdlagsfrågan, dervid analyserande 72 8 reg I ringsformen, kommande till det resultat, a j nämnde grundlagsparagraf icke är någon myn bestämningslag, utan endast en lag, som bestän r, mer gränserna för stiftande af en myntbestän å ningslag och ansåg på den grund att det ick t n hd vore med någon fara förenadt att bifalla utsko tets bemställan. H. exc. grefve Wachtmeiste erhöll derefter ordet och framhöll det önsklig uti att Andra kammaren stannade i samma beslu al som den Första, inskränkande sig talaren deruf -l öfver till att betona frågans internationella vigt, -I sammanhang hvarmed talaren redogjorde för frå gans ståndpunkt i åtskilliga andra länder. H r I Medin ansåg ej tiden vara inne för Sverge förrä fl våra närmaste grannländer antagit det ifrågava ;j rande systemet och ansåg reformen hvarken var II nyttig eller nödig, hvarför han yrkade afslag. H il Agardh höll ett längre anförande, deri han huf I vudsakligen stödde sig på de anmärkningar hans ) utlåtandet bifogade, reservation innehöll, och hvar jmed han velat antyda att en helt annan utred I ning, än den utskottet lemnat, varit nödig, innar I man bestämdt uttalade sig för en förändring ai ;) så allvarlig beskaffenhet, att den icke utan myc I ket giltiga anledningar bör företagas. Talarer ;I redogjorde för myntets olika funktioner och fäst I uppmärksamheten på att den nu ifrågasatta re formen blefve en förändring af hela systemet, för hvilken det erfordrades en lång tid att fatta följ jderna. Under den långsamma och svåra öfver I gångstiden skulle båda systemen gälla, och det I Skulle under den tiden sålunda bli en dubbel standard. Utförseln af klingande mynt skulle enligt talarens mening blifva större än den hittills varit och ett ständigt dragande på riksbanken af dess valutor skulle blifva följden. Derjemte trodde talaren att silfver i längden skulle ibebålla ett varaktigare värde än guldet, hvilket senare han förmenade skulle till följd af den ökade produktionen komma att falla. Talaren ville bevisa motsatsen af hr Lindströms påståenden om guldets företräde framför silfret i fråga om dess transportkostnad, myntning m. m. och slutade med att bifalla grefve Mörners reservation med af grefve Hamilton gjorda förändringar, likväl med uteslutande af orden från silfver till guid samt utbyte af orden sådan förändring till någon förändrixg. Frih. af Ugglas yttradeatt om fråga vore att i det ögonblick som nu är besluta dringen, så skulle han väl kunna fatta de betä ligheter, som emot densamma blifvit anförda, men förhållandet vore endast att besluta en ärlig och öppen, af sakkunnige personer gjord, utredning, som väl vore värd att af representationen beaktas. Talaren förklarade bestämda åsigt vara attreformen likväl ej förr skulle komma till stånd än 72 8 regeringsformen i laglig ordning förändrats, men fann ej något skäl att uppskjuta eu utredning af frågan, då man med säkerhet insåg att uldet alltmer börjat antagas. Hr Bergström ansåg guldmyntsystemet snart ej kunna undvikas, då flera af de större länderna, med hvilka vi ega handelsförbindelser, antagit eller uttalat sig för detsamma, och ville, ehuru han afgifvit ett särskildt olika förslag i ämnet, för att undvika splittring förena sig i det beslut, hvartill den Första kammaren kommit. I likhet med br Siljeström ansåg talaren utskottets förslag stridande mot den meranämnde 72 8 och satte sig derjemte på det bestämdaste emot de af hr Agardh yrkade fördring Frih. Gripenstedt yttrade sig vidlyfgt öfver myntfrågan i allmänhet samt om fördelarne af guldmyntsystemet framför silfver, och uttalade såsom sin öfvertygelse, att guldet har framtiden för sig och skall komma att blifva det uni versella myntet, men bade också den åsigten att öfvergången till det nya systemet komme att medföra högst väsentliga svårigheter och detta under så lång tid, att alla möjliga fördelar deraf I det noggrannaste hetraktande. ning att systemet blir ett universelt system, att Norge och Danmark samtidigt antaga detsamma samt att med all möjlig varsamhet och den nogrannaste pröfning res, förklarade sig talaren ör sin del yrka bifall till Första kammarens beslut, . rib. Liljenerantz ansåg ej vara med någon åda förenadt att biträda Första kammaens belut, men för att vinna den åsyftade förändringen ore nödigt att tillvägagå med varsamhet. Ur nunkten af riksbankens fördel såg tal. ej rgumenter kunde mot förslaget uppställas. enade sig med dem, som bifallit hvad Fö ammaren i ämnet beslutit. Hr Sjöberg fann undgängliga skäl fordra öfvergång till det nya ystemet och förordade sålunda aflätande till reingen af en skrifvelse med begäran om utredg af frågan, hvarjemte han fäste Kammarens ppmärksamhet på att två af konungens rådgifare uttalat sin önskan att representationen må ll regeringen aflåta en så beskaffad skrifvelse. laren instämde i det af Första kammaren fattade eslut. N För bifall till det af Första kammaren fattade eslut yttrade sig dessutora hrr Grafström, Manerskaniz, Rosenberg, von Troil, C. A. Larson och Gumelius samt för afslag å frågan i gin elbet hrr Wigardt, Witt, Östman, Johannes ndersson, Ifvarsson, Jöns Pehrsson och Uhr. Ir Rundbäck instämde med hr Agardh. Sedan diskussionen derefter var slutad afgjordes rågån genom votering, dervid grefve Mörners re;rvation med förutnämnda förändringar af grefve amilton segrade med 78 röster mot 74, som afÅfvos för rent afslag. Sålunda hafva i denna åga båda Kamrarne fattat enahanda beslut. os fara