Aftonbladet – 22 april 1869, sida 3

målningar, teckningar och allt det virrvarr, som finnes i en konstnärs verkstad. Låtom oss gå till Dödens cafg och fira dagens högtid! ropade en annan af bandet. Hvilken högtid, om jag får fråga? sporde Anatole, som icke var särdeles belåten med detta bullersamma afbrott i allvarsamma funderingar. Bleu-de-Prusse har lemnat en tafla till expositiopen i Champs-Elystes. Ah, och fått den antagen? utropade Anatole, hvilken började känna sig intresserad. Dumhufvud! invände Bleu-de-Prusse, som fattat en florett och roade sig att gifva några konststötar åt Anatole:s gamla manneqvin, hvilken öfning icke hindrade honom att deltaga i samtalet. Vore det något att glädja sig åt? Du känner således inte juryns sammansättniog? Du är en okunnig stackare, ett vidunder af ovetenhet, som ej kommit till insigt om att juryn existerar blott för att chikanera konstnärerna, isynnerhet de unga. De gamla målarne frukta de unga medtäflarne och söka att qväfva dem. Om en tafla goukännes af juryn, är det ett osvikligt tecken att målningen är under all kritik och att de gamla således icke behöfva frukta den medtäflaren... Nej, Blanc-de-Plomb, vet, att jag blifvit tillbakavisad! Det är min glädje, min stolthet, min framtida ära. Nu först känner jag mig stark, och derför tycker jag att dagen bör firas med sång och dans. Till att börja med gå vi till Dödens caf6. Fader Sobresac är vänligt stämd. Vi kunna tillåta oss en fest i grandiosa proportioner. : , Anatole, så villig vanligtvis att deltaga i kamraternas glädje, var dock för tillfället obenägen att afbryta den allvarsamma sysselsättning, fvid hvilken den muntra skaran