Aftonbladet – 20 april 1869, sida 3

måtte utgå. Hr Anders Andersson begärde af slag å punkten i sin helhet. Hr Sven Nilssor ville för sin del bifalla utlåtandet i denna punkt Hr C. Is. Bengtsson yrkade afslag å senare de len af densamma. Hr Ridderstad yrkade bifal till utlåtandet med ett af honom uppstäldt förslag till ännu ett alternativ, af innehåll att i händels rusthållare ej vilja gå in på det bestämda vilkoret K. M:t skulle ålägga dem att vid kontraktstiden: slut åter sitta upp. Tal afstod likväl sedermer: tI från detta sista yrkande. Hr C. A. Larsson be I I gärde ånyo ordet, för att med ett citeradt bref a! I Carl XI bevisa att räntefördelarne voro för ever deliga tider medgifna, och ansåg att kungsord vorc ; kungsord att derpå sig förlita. I öfrigt sökte har bemöta statsrådet Bergs påståenden om rättigheIten för K. M:t att indraga ifrågavarande räntor -J ehuru han derefter kom till det slut att han e ville disputera det ej K. M:t kunde göra en sådar lindragning, blott att ej K. M:t borde göra det. Statsrådet Berg uppstod ånyo, förklarade för den I föregånde talaren att kungsord väl skulle kunna letas fram sedan 1200-talet, men att det låg i sakens natur att man nu hvarken kunde eller ville I sätta tro till desamma, som då voro afgifna af konungen allena, då statsmakten numera vore koI nungen och representationen. Principfrågan: att konung och Riksdag ha rättighet att bestämma om rustoch rotehållen ansåg tal. alldeles tydlig. Frih. Gripenstedt ansåg väl att K. M:t hade rätt att rotera rusthållen och indraga räntorna, men trodde försigtigheten bjuda att Kammaren beslöt uppskof med utlåtandets senare afdelning från och med orden samt att etc. Tal. ansåg att uppskof med frågans senare del böra ega rum intilldess man fick se om rusthållarne vägrade att ingå på förlängning af vakanskontrakten. Skulle en sådan vägran, hvilket talaren dock ingalunda befarade, ifrågakomma, i den öfvertygelse å rusthållarnes sida att då inga flere kavalleriregementen behöfdes, någon pppsittning ej heller skulle komma att ega rum, så funnes det en annan praktisk utväg, ett alternativ att begagna såsom en tumskruf, nemligen att erbjuda rusthållarne vid andra nu beridna regementen att i stället sitta af, hvilket erbjudande de utan tvifvel med tacksamhet skulle mottaga. Med frib. Gripenstedt förenade sig hrr Jöns Pehrsson, Orre, Mannerskantz, Jonas Andersson, Keij, Wigardt, Vougt, Medin, och sedermera äfven hrr C. As Larsson, Aug. Andersson och Rylander m. fl. Genom votering bifölls likväl utskottets utlåtande angående denna punkt med 89 röster mot 70 som röstade för bifall till frih. Gripenstedts yrkande. De fyra följande punkterna af utlåtandet biföllos utan diskussion. Den 37 punkten, deri utskottet tillstyrkte att Riksdagen ville hos K. M:t anhålla om utarbetande och framställande af ett förslag till såväl indelningsverkets aflösning som organisation af landtförsvaret, bygdt på grundsatserna af allmän värnepligt och rättvis fördelning af de bördor, som landets försvar kräfver, framkallade en lång öfverläggning, hvars beslut afgjordes genom votering, hvarvid utlåtandet afslogs med 85 röster mot 62. Det egentliga och sammanstämmande skälet på de i beslutet segrandes sida vär fram, hållandet af det inkonseqventa uti att hos K. M:t begära ett nytt organisationsförslag innan ännu det föreliggande var pröfvadt. Utskottets förslag understöddes af hrr Key, Hedlund, John Erics: son och Sven Nilsson. Hr Jöns Pehrsson begärde ordet endast för att förklara sig vara fullkomligt likgiltig om punkten bifölls eller afslogs, alldenstund han ej kunde finna att detta kunde ha någon inverkan på frågan i sin helhet. Diskussionen öppnades af statsrådet Abelin, som sade sig hafva funnit att meningarne nu voro delade just i den fråga, hvilken allmänna meningen vid 1867 års riksdag understödt, och af de stridiga motiverna syntes framgå, att man ej har klart för sig hvad man i sjelfva verket önskar. Innan ett nytt förslag utarbetas, hade, enl. talarens förmenande, väl varit i sin ordning att det nuvarande, på grund af representationens egen begäran upprättade, blifvit pröfvadt. Tal. visade till hvilka inkonseqvenser utlåtandets bifallande skulle leda, och anförde med bevis af siffror tilllämpningen af Schweiz, Nordtyska förbundets och Danmarks förhållanden på vårt land, dermed ådagaläggande att ett försvar, grundadt på allmän värnepligt med indelningsverkets aflösning, skulle blifva mycket kostsammare än det förliggande förslaget. Statsrådet uppläste i öfversättning en skrifvelse från schweiziske förbundsgeneralen Dufcur hvars utlåtande öfver det honom delgifna förslaget tal. begärt, och innehöll detsamma, under förutsättning att Sverge ej tänkte på att blifva ett eröfrande land, ett fullkomligt gillande af förslaget. Talaren bad Kammaren beakta, att han ej uppläst denna skrifvelse, för att lysa med ett vitsord, utan för att delgifva Kammaren en erkänd persons omdöme öfver frågan. Slutligen ville tal. fästa uppmärksamheten dervid, att de siffror han under den vidlyftiga diskussionen i denna fråga meddelat, ej voro gripna ur luften, utan alla hemtade ur, såvidt möjligt, officiella källor, samt att han ingalunda kunnat haft för afsigt att i något afseende föra sina landsmän bakom ljuset, utan att endast målet för tal. varit ett till sitt försvar betryggadt fosterland (Starka bifallsrop.) Friherre. Liljenerantz kunde ej fatta möjligheten för regeringen att utan ledning af bestämdt uppgjorda grunder uppgöra ett nytt förslag, helst det af 1867 års Riksdag begärda ännu ej utgjorde något verkligt förslag. Tal:s meniat var att ej något helt förslag i vår tid komme till stånd, men var deremot öfvertygad att åtskilliga reformer i administrationen skulle utan väsentliga rubbningar kunna genomföras. Tal. yrkade afslag å utlåtandet. Hr Ribbing talade äfven för afslag, framhållande olämpligheten af utlåtandet i denna punkt, hvars motivering såväl som hela utskottsbetänkandet vittnade om sudd, Då man ej pröfvat: det nu uppgjorda förslaget, ville det synas af framställningen om ett nytt, som om Riksdagen betraktade K. M:t såsom ett skrifvareeller räknebiträde och som om Riksdagens åsigt skulle vara att det kunde vara roligt att ha e:t nytt förslag. Efter att ha genomgått och fullständigt ogillat utskottets motiver, hvaraf han fann att man ej visste hvad man ville, yrkade tal. afslag å punkten, under medågifvande att vi väl måste se till att skaffa oss ett försvar så Lilligt som möjligt, men i främsta rummet ett tilsäckligt försvar. Grefve Posse hade trott att det k. förslaget skulle hafva öfverensstämmelse med en bekant broschyr, hvari försvaret, som för oss erfordrades, framhölls såsom litet men godt, men hade funnit att så icke var förhållandet. Tal. hade önskat att förslaget blifvit frundadt på de tillgångar vi ega. Så länge det ej bestämdt uttalas att till hela sin utsträckning genomföra den allmänna värnepligten, hvars börda är tyngre än de flesta tro, ville tal. ej med in röst medverka till sönderbrytande af det stamförsvar vi ba. På grund häraf, dels ock på grund deraf att det af 1857 års Riksdag begårda förslaget ännu ej var pröfvadt, begärde tal. afslag på den föreliggande punkten. Derefter yttrade sig hrr Ridderstad, Hierta, Otterström, v. Troil och Gripenstedt äfven för afslag, hufvudsakligen på de allmänna skäl, som förut blifvit antydda, hvarefter, såsom ofvan nämnts, utskottets utlåtande i denna punkt genom votering blef afslaget. De sju återstående punkterna biföllosutan diskussion. rr HH be Rer