Aftonbladet – 20 april 1869, sida 3

1 5 I gan hyste tal. den åsigt, att indelningsverket hade j visa hur illa våra tillgångar äro använda och att det ej vore skäl öka våra utgifter förrän man först rätt användt hvad man förut hade. Det hade varit talarens afsigt att göra en närmare utredning af indelta armåns dyrhet, och sade han jsig hafva de nödiga bevisen derpå tillgängliga, i men då tiden vore långt framskriden, ville talaren ej göra detta nu, utan förklarade, att han önskade bifall till punkten med den förändring, att det infördes något om stam. Hr Montgomery-Cederhjelm anmärkte mot föregående talares paralleler mellan Sverge och Frankrike, att utgifter alltid hårdare drabba ett litet land än ett stort. I afseende på sjelfva fråsina stora förtjenster — derom bär historien vittnesbörd. Tal. ville dock ej motsätta sig den allmänna önskan om en utredning i frågan, samt föreslog, att Kammaren måtte hos K. M:t begära utarbetande af ett förslag till såväl indelningsverkets aflösning som organisation af lJandtförsvaret, bygd på grundsatserna af stamtrupp och allmän värnepligt. Hr ov Storckenfelt förklarade sig skola förkasta hvarje förslag i denna fråga, som ej i afseende å kostnaderna betydligt understege det nuvarande, hvilket varit landet så dyrt, att det höll på att utarma detsamma. Frih. Stjernblad yrkade afslag på punkten samt, att Riksdagen skulle hos K. M:t anhålla om ett organisationsförslag i den riktning, att indelningsverket må aflösas mot full ersättning, samt i öfrigt uppgjordt så som vid 1867 års Tiksdag antydts. Friherrarne Beckfriis och Nordenfalk förenade sig i den föregående talarens senare yrkande. verken, som skulle bortgå om nämnde system infördes i vår armå. Vi vilja ej bli ett garnisonerande, ett exercerande folk, utan ett arbetande. servation. I nämnde yrkande instämde friherrarne A. C. samt hrr Björnstjerna, Rydin, C. Ekman och Hazeliu att en nation, hvilken i likhet med den svenska årligen förtärde så mycket starka drycker och rökte millioner cigarrer, icke borde säga sig ej hatva råd, då det gäller vårt försvarsväsen. Frih. v. Schwerin framställde det yrkande, att Riksdagen måtte hos K. M:t begära, efter utredning af frågan, framläggande af förslag till ny armöorganisation med eller utan indelta armåen såsom stamtrupp. Sedan grefve C. G. Mörner yrkade rent afslag å punkten samt grefve Posse, hr MontgomeryCederhjelm och frih. v. Schwerin afstått från sina särskilda yrkanden, anställdes votering mellan grefve Hamiltons och frih. Stjernblads förslag, hvarvid grefve Hamiltons reservation segrade, med 53 röster mot 32. — Punkten blef således afslagen. Hvad utskottet i öfrigt i sitt utlåtande föreslagit bifölls utan diskussion. mare midnatt. Andra kammaren. Vid början af aftonens sammanträde föredrogs 28 punkten af utskottets utlåtande och bifölls i afseende å densamma reservanternas förslag utan diskussion och samma förhållande egde rum med den derefter föredragna 29 punkten. Den 30 punkten, angående tillgodoseende af armåns behof af hästar, föranledde någon stunds diskussion, dervid statsrådet Abelin gjorde åtskilliga erinringar mot reservanternas antydda mening; hvilken åter förfäktades af hrr Sv. Nilsson, C. ÅA. Larsson, John Ericsson, Rosenberg och Vougt. Hr v. Troil yrkade bifall till utskottets hemställan. Efter slutad diskussion segrade äfven i denna punkt reservanternas yrkande. Den 31 punkten af utskottets hemställan afslogs, och bifölls också der reservanternas mening. Om den 32 punkten, rörande reglering af förhållandena med de afsutna rustbållsregementena öppnades af hr C.A. Larsson, hvilken, med åberopande af ett k. bref af den 21 Januari 1791, ville ådagalägga det K. M:t, rusthållarne ohördan, orsakat afsittningen, vidhöll den åsigt ban rörande denna fråga under föregående sammanträden utvecklat, nemligen att utskottets utlåtande skulle åstadkomma en fullkomlig förändring af rusthållshemmanen3 natur och göra ingrepp i den censkilman. Tal, ansåg att Riksdagen ej borde lägga sig i frågan om vakanskontrakternas förlängning och yrkande likväl sedermera återtogs, dervid talaren inskränkte sig till att instämma i det af frih. Gripenstedt framställda förslag. Frih. Koskull instämde i väsentliga delar med den föregånde taden senare punkten iutskottsbetänkandet. Hr Johannes Andersson yrkade bifall till utskottets förslag. Statsrådet Berg genmälde det af en fö: regående talare vid flera föregående tillfällen anförda yttrandet om rusthållarnes hörande i afseende på indragandet af räntorna m. m. och påpekade de stora förvecklingar, som skulle blifva en följd om medgifvande af den enskilde individen fordrades och ej konung och representation skulle ega att i dylika saker ensamt bestämma. De meromnämnda knektekontrakten hade ej blifvit uppgjorda med rusthållarne utan med landskapen och med det nya statsskicket hade landskapen sammanfallit med representationen, sade talaren, och fäste derjemte uppmärksamheten på vigten att ihågkomma, att det är svenska folket och ej någon särskild ort man representerar och att det vore ifrån denna synpunkt man måste be-s trakta denna såväl som andra frågor. Ej kan rusthållare pretendera, fortfor talaren, att få behålla räntorna utan att uppfylla de skyldigheter som motsvara dem, ty har en rusthållare fått sig tillförlänade dylika förmåner, så skall det ock vara hans ovilkorliga skyldighet att uppfylla de fordringar ifrågavarande förmåner afsett Öch om staten ej vidare behöfver de skyldigheter, som ålegat rusthållaren, så är äfven staten oförbindradö att återtaga de förmåner den beviljat. Det kan men rusthållarnes rättighet att uppbära räntor är derpå grundad, och vill man förminska eller undandraga sig de förra, så är det en naturlig följd att de senare upphöra. Detta vore förhållandet, sedt från rättslig synpunkt, och tal. ville gerna medgifva att billighoten ven skulle tagas i betraktande, men ville likväl fästa uppmärksamheten på att billigheten har sina gränser. Rusthållen kunna vara olika och en naturlig följd deraf blefve, att en del säger sig gerna vilja afstå, men en annan del hellre behålla rustningsskyldigheten, men just detta förhållande har K. M:t iakttagit och derför i förslaget sagt att ifrågavarande rusthållare stippa hålla häst och karl, men att hästvakansafgiften upphör att utgå och staten öfvertager sjelf soldatens underhåll och persedlar. Möjliga jemkningar borde dock, enligt tålarens åsigt, medgifvas vid inträffande ombyte från rusthåll till rotehåll. Hr Bylander förklarade sig belåten med första delen af utskottsut!låtandet i denna punkt, men Grefve Henning Hamilton visade att, huru j: I förträffligt det preussiska militärsystemet vore. j det dock ej vore tillämpligt i vårt land. Bland: Jannat hade vi ej råd att förlora de många dagsYrkade afslag på punkten och bifall till sin re-l: 4 j Raab och Sprengtporten, grefve E. Sparre! hvilken sistnämnde bland annat yttrade, : ( 4 1 s i t 1 s l Kammarens aftonsammanträde sutade först när-! ( 1 f l 8 1 1 I 1 I 1 t S 1 I ; och kårerna, uppstod en längre diskussion, som ht . s s I f d b g r es rätt, icke blott de gamle rusthållarnes, utan fi fven deras som på god tro köpt rustbållshem-1I g d yrkade afslag å hela den k. propositionen, hvilket k u fv f laren och anhöll att Kammaren icke måtte bifalla! e b 1 V D u n I S k a t h d 8 f If f . sägas att vakansafgiften är på sina ställen stor,s vy b d n b sg f d sj d I G d e d 8