Aftonbladet – 19 april 1869, sida 3

verallt, utan att imdelninggverket blefve rubbadt till sin id6, hvilket så mycket mindre vore händelsen, som det var Carl XI:s mening och befallning, att roteringen skulle göras så lika tryckande som möjligt. ; Tal. vände sig derefter mot anmärkningar, som vid förslaget blifvit framställda. Det kunde ej, såsom yttradt blifvit, medföra mera betungande besvär än det hittillsvarande, enär förslaget innehölle det stadgande, att om någon rusteller rotehållare icke skulle befinnas villig att-gå in på de i normalkontraktet föreslagna nya bestämmelserna, skulle det ieke vägras honom att förblifva vid sina hittills varande förbindelser, i hvilka han till och med då skulle vinna lindring genom att slippa betala lega och städja. : Nekas kunde visserligen icke, att förslaget skulle medföra en väl stor fördel för somliga; men detta kunde hörde förekommas med något förslag. Hufvudsaken vore dock att det vore billigt och att kostnaderna ej kunde öfverstiga en viss förut bestämd gräns, hvilket vorå vigtiga fördelar. De enda som möj ligen kunde bli något lidande på den nya anordningen vore soldsterna, och tal. vore böjd för att ge dem rätt, som anse soldatens ställning komma att derigenom försämras; för rustoch rotehållarne kunde i alla händelser bördan icke blifva tyngre. Tal. skulle icke heller hafva infört de förändrade bestämmelserna för soldatens aflöning, om ej med förslaget förenats pensionering för soldaterna, och rättighet för dem att på gamla dagår vinna inträde i åtskilliga lägre tjenster ej vore att emotse. Å andra sidan kunde tal. likväl icke inse att soldatens ställning skulle bli så dålig att han, såsom man nyligen behagat påstå; vore jemförlig med stattorparen. Framför denne hade han under sin tjenstgöriog egen bostad och ge nom pensionen utsigt att efter sin tjenstetid kunna skaffa sig n annan; vidare utsigt till befordran samt vård af och umgänge med det befäl, af hvilket han njuter sin undervisning. . De farhågor, som hysas för att rekryteringen, ; enligt förslaget, skulle öfvertagas af staten, kunde : tal. ej fatta. Han trodde det vara en helt natur-: lig såk, att den skulle lända till fördel för såväl l rustsom rotehållarne som för det allmänna. Attl. det i senare hänseendet skulle vara fördelaktigt torde vara erkändt. Hvad rustoch rotehållarne beträffade, så vore det ju en påtaglig fördel att legan öfverflyttades från dem och öfvertoges af staten. Men utom denna direkta vinst skulle en indirekt och ännu betydligare uppkomma deraf, att rotehållarne sluppe att göra en mängd isynnerhet på vissa orter ganska kostsamma resor i och för rekryters antagande. Ingen af de ovissa besvären hade enligt tal:s tanke tryckt så hårdt och ojemnt som denna. Icke nog med att kostnaderna varit mycket olika på olika ställen och inom olika provinser, så har det ofta händt, att en rote genom, täta dödsfall kunnat bli nödgad : att flera gånger uppsätta soidat, under det en an nan närbelägen rote kanske sluppit med att en gång rekrytera. Såsom skäl deremot hade man !: anfört, att rotehållaren ej alltid kunde bli nöjd med den af befälet utsedda karlen; men detta skäl ansåg tal. icke ega stor bylmgome då ingen kande vara så angelägen att få bra karlar som det befäl, hvilket det åligger att uppfostra dem till stridsmän. På vissa orter har redan nu befälet rätt att utvälja manskap, och att äenna rätt icke öfverallt ses med oblida ögon bevisas deraf, att ett stort antal rotehållare i Halland uppställt såsom vilkor för båtsmanshållets öfverflyttande till armån att rekryteringen öfvertoges af staten. Till sist hemställde tal., huruvida icke Kammaren skulle finna skäligt att, i stället för ett bestämdt afslag å den kongl. propositionen i denna del, besluta att Kammaren för närvarande icke! funnit skäl att till densamma lemna bifall. Hr Adlersparre uttalade sig för det slut, hvartill utskottet kommit, men hade intet emot att orden för närvarande inskötes deri, enär resultatet i sjelfva verket blefve detsamma. Deremot kunde tal. icke gilla utskottets motiver, enär det tydas så, att värnepligten skulle kunna utsträckas huru långt som helst utan någon lindring i rote-i ringsbesvåret, I sammanhang bärmed ville dock tal. upprepa hvad han yttrat en gång förut, att när fienden är i landet Har hvarje man lika skyldighet att gripa till vapen, ty fienden lärer icke befria rotehållarnes gårdar från plundring mer än ; j : vore af vigt, att Riksdagens wskrifvelse ej kunde js 4 j j 1 1 : andra medborgares. Tal. fruktade att många il f ( detta bänseende begått ett stort misstag, som 8By-! nes hafva fått ett uttryck i hr Belter Sven Erssons reservation, då de tro att knektekontrakten upphängda utom dörrarna skulle utgöra ett medel till befrielse från fiendens plundring. Talaren ville väl ej obetingadt instämma i frih. LiljenerantZ vid ett föregående tillfälle fällda yttrande, att hvarje armeorganisation, som medförde ökade kostnader, skulle förkastas; men dervid måser bildandet af en arm6, hvarmed vi skulle deltaga i de kontineutala makternag krig, kommer att röka ett bestämdt motstånd. — Tal. slutade med att uttala den tron, att det vore en stort olycka, om man titan föregående f.rberedelser, i ett ögonblick, skulle upphåfva indelningsverket. Hr Ridderstad redogjorde för indelningsv rkets fästadt vid Hvarje man uppkomst och ansåg detsamma vara jorden som skuggan via Kroppen. Å f hade skyldighet att försvara sm land och inga efi 1 tergifter i detta hänseende kunde myligen hvar ken fordras eller meddelag. Den största torwelen af K. M:ts förslag såg tal, i den enhet, som öfver hela landet derigenom skuile uppstå i föteringsbördan, hvilket skulle medföra den lyckliga verkan, att den ene rustoch rotehållaren saknade skäl att klaga öfver den andres mindre börda i detta hänseende. Tal. sökte visa, att lindringarna enligt förslaget icke vore få utan ganska väsentliga; och ehuru tal. icke ville godkävna förslaget i alla dess delar, trodde han likväl, att man komten än som nu skett, om man blott först tagit dessa lindringar tillbörligt i betraktande. — Tal. slöt sig till de af hr krigsministern och hr Adlersparre framställda förslag. 1 Hr Sven Nilsson såg ej den minsta tillstymmelse till lindring i det föreslagna normalkontraktet, ty för att taga ett exempel ur verkligheten, så skulle det bli en tillökning af 14,5 fot span: mål i talarens hemort. I vakansafgiften erlägges f I samma trakt vanligen omkring 6 tunnor, men enligt kontraktet skulle erläggas 45 fot eller flere på samma ort,ej heller torp och i lön likväl blott 100 rdr. Dragonerna hafva i allmänhet ännu mindre lön, vanligen 50 högst 75 rår. Då enligt normalkontraktet skulle betalas 45 fot spanmål, vore t fot mera än nu. Största delen af soldaterna halr yv E d således detta vida mer än 100 rår, och dessutomy 1 skulle bostad byggas. Denna kunde omöjligt upp: föras för mindre än 500 rdr, hvarpå räntan utzjorde 30 rdr årligen, och med 10 rdrs underhållskostnad skulle detta öka kostnaden med 40 rdr årligen. Dessutom funnes det andra föreskrifter, som gjorde förslaget oantagligt, t. ex: den att befälet rotehållarne finge soldater, som de aldrig sett och icke ville ha, hvilket icke kunde bidraga till enigheten dem emellan, ja ingenting kunde hindra att atländningar inkallades. — Tallyrkade bifall till utskottets hemställan oförändrad, enär ban för sin del icke ville bifalla normalkontraktet vare sig nu eller i framtiden. Hr Mannerskantz ansåg att man haft rätt i itskilliga anmärkningar mot normalkontraktet, isynönskvärdt varit. Likväl måste å andra sidan erkännas den stora fördel, som låge i ett normalkontrakt, emedan derigenom afgifterna alltid blefve ika och icke såsom nu mycket vexlande och i missväxtår, såsom i år, mycket större än eljest Derutinnan ansåg tal. emellertid ett misstag vara begånget, att et: normalkontrakt föreslagits för 1 1 nerhet deri att lindringarna ej blifvit så stora som T Vv 1 y 1 z l 1 Å 1 ste han hålla fast, att hvarje orgånisation, som af1 Å t f : f 1 s S 1 1 1 mit till-ett annat beslut i afseende på värnepliga g Ir s 1 K N k 8 vu t a z a skulle tillsätta soldater Det kunde då hända, att!1 t J I f I 6 hela riket, hvadan tal. ansåg att kontrakter bort mn nättag löävroavig Anär hvad-sam vara en lindring