Aftonbladet – 19 april 1869, sida 3

Andra kammaren. Försvarsfrågan. Behandlingen af särskilda utskottets utlåtande öfver denna fråga börjades med 24:de punkten, hvari utskottet afstyrkt bifall till hvad K. M:t föreslagit, i afseende på reglering af rustoch rotehållarnes samt soldatens inbördes förhållanden, i ändamål att lindra de förras besvär och ställa soldaten samt rustoch rotehållarne i mindre.beroende af hvarandra. Hrr Sv. Nilsson, Hedlund m. fl. ledamöter af Andra kammaren bade reserverat sig såväl mot denna som många andra af utskottets hemställanden, (vi vilja bär nedan nämna dem helt enkelt reservanterna, emedan till inga andra reservationer yrkades bifall), och visserligen framställt samma yrkande som utskottet, men föreslagit en annan motivering. Öfver denna fråga uppstod nu I långvarig öfverläggning, som öppnees a krigsministern Abelin. Man borde icke förbise att Riksdagen begärt lindring och att K. M:t derför framställt förslag dertill, hvadan det såle des vore konstitutionelt riktigt, såsom K. M:t i denna sak handlat. Visserligen kunde en annan grund för den föreslagna lindringen blifvit vald, men icke kunde jordbrukets betryck väljas dertill; ty då detta betryck väl icke kunde sägas hafva sin orsak i indelningsverkets börda, kunde ju betrycket icke upphöra, om denna börda sflyftades. I stället hade man ansett det vara riktigare, att rustoch rotehållarne meddelades lindrimg, svarande mot de större kostnader, com den utsträckta värnepligten komme att medfö Den åsyftade regleringen vore emellertid vigtig icke allenast. för rustoch rotehållarne, utan ock för armån; och tal. kade ingalunda betraktat densamma såsom ett medel-att köpa rustoch rotebållarnes bifall till det framställda förslaget, utan såsom medel till en ömsesidig öfverenskommelse. Detta om principen. Hvad beträffade sjelfva saken; så hade man vid uppgörandet af. förslag till en lindring att välja mellan. tvenne utvågar. Den ene vore att förde rustoch roteringsskyldige meddela lika stor eftergift på alla orter 1 landet; men då derigenom a öfverklagade ojemnheterna i bördan skulle hafvå stått qvar allteles oförminskade, hade tal. valt den andra utvägen, nemligen bestämmandet af ett normalkontr: att gälla öfver hela riket. in skulle Datret une lika mycket öf