Aftonbladet – 19 april 1869, sida 3

uppgår till sammanlagdt 1667 rotar, måtte til landtförsvaret för dess ordnande öfverflyttas, hade titskottet i 26:te sr förklarat sig hysa betänkligheter att obetingadt tillstyrka denna öfverflyttning, dels emedan rotehållarnes medgifvande ansågs vara erforderligt, dels ock af skäl, att den ifrågasatta åtgärden skulle på en gång till landtförsvaret öfverföra ett stort antal båtsmän, för största delen hvaraf befäl saknades. I, öfverensstämmelse härmed hade utskottet hemställt, att Riksdagen måtte hos K. M:t anhålla, att, i mån af inträffande afgång, ifrågavarande rotar måtte ställas på vakans, för att, så snart som möjligt, ingå i den organisation af rikets försvar, som framdeles kan blifva antagen. Mot denna utskottets hemställan hade af ledamöterna i Andra kammaren Sven Nilsson, S. 4. Hedlund, John Ericson, Bälter Sven Ersson, Pehr Johnsson och P. Engman i utskottet :afgifvits en reservation, deri hemställts, att Riksdagen, med afslag å hvad K. M:t i denna punkt föreslagit, måtte hos K. M:t anhålla, att, i mån af inträffande afgång, ifrågavarande båtsmansnummer ställas på vakans och vakansafgifterna ingå till statsverket. Grefve J. O. Mörner yrkade bifall till reservanternas förslag. Grefve Henning Hamilton yrkade bifall till utskottets förslag. Det vore oklokt att genom ett eller annat förfarande binda händerna på K. M:t i de fall då behofvet kunde kräfva ifrågavarande rotars ingående i organisationen af landets försvar. Hr af Klint ansåg, att utskottet i afseende å rättsfrågan i denna punkt kommit till ett rätt resultat. Vissa båtsmansrotar äro för sjöförsvaret obehöfliga; man måste se till, att dessa rotar eller inkomsten af dem komme landets försvarsväsende till godo. Instämde i öfrigt med grefve Hamilton. Ir Beckman ville ha en modifikationi nämnda reservation, neml. att lediga båtsmansnummer tillsvidare måtte ställas på vakåvs. Hr Thulstrup yrkade indirekt afslag samt hr Caspersson och frih. A. C Raab bifall å utskottets förslag. Vid anställd votering antogs utskottets förslag, med 70 röster mot 23, hvilka senare voro för hr Beckmans. I 27 punkten hade utskottet hemställt, satt Riksdagen måtte bifalla K. M:ts förslag om indragning till kronan af de i Säfvedals härad indelta, till stadsvakt i Göteborg Fnstagna 44 noldadrotar; dock mot den ersättning till Göteborg, hvarom med staden kan öfverenskommas. Härom utspann sig en längre diskussion. — Grefve Lagerberg yrkade bifall till K. M:ts proposition. Dessa 44 knektar ha ogentligen gifvits till Göteborgs borgerskap. Nu vore dock börgerskapet, i dess gamla mening, försvunnet. Vi äro numera alla korporaler Grefve C. G. Mörner sade sig omöjligt kunna begripa hvarföre Göteborg behöfde dessa44 stadsknektar, då i staden finnas både artilleri och kavalleri, som kunna försvara densamma. Yrkade bifall till K. M:ts proposition. — Hr Tornerhjelm: Ja det finns också skarpskyttar i Göteborg — men det är en sak, som ej hör hit! Här är fråga om att gå eller icke gå eganderätten för näral Yrkade bifall till utskottets förslag. — Grefve Bbrensvärd instämde med hr Tornerhjelm. Aflyses stadsvakten i Göteborg, måste staden öka sin polisbevaknving, men i och med detsamma ökas också utgifterna för staden, oaktadt Gustaf II Adolf genom beviljandet af 44 soldatrotar gifvit staden en lindring just i afseende på dess polisbevakning. Nu sker vaktgöring i Göteborg at Göta artilleriregemente; men denna vaktgöring kår endast utanför kronans hus samt vid s. k. honnörsposter. Yrkade bifall till utskottets förslag. — Grefve Henning Hamilton ansåg frågan ej vara af synnerlig vigt i finansielt afseende, men af så mycket mer i principielt. Tal. hade visserligen fått kännedom om exempel på, att dessa stadssoldater i Göteborg voro ganska onödiga — t. ex. esterandet i rådstugan då rådbusrätten är samlad —; men biföll man K. M:ts förslag, ginge man eganderätten för nära, och detta vore ej rådligt. Yrkade bifall till utskottets förslag. — Hr Nordström ansåg, att först genom en grundlig jön undersökning kunde Göteborg visa sin agliga rätt till dessa 44 stadsknektar. Om man fått en sak, följer väl ej deraf;.att man i all evighet skall få behålla densamma äfven då motiverna för dess erhållande förfällit. Yrkade bifall till utskottets förslag, med, följande tillägg: såframt staden (Göteborg) dertill kan visa sig lagligen berättigad.. — Grefve bagerberg trodde, att då Gustaf IL Adolf gifvit Göteborg dessa 44 knektar, han icke tänkt Jå att derigenom för alltid bereda staden en lindring i polisutgifter. Talaren gillade visserligen hr Noräströms förslag, men ville dock gå ännu mera radikalt till väga: tag bort de 44 från Göteborg, låt staden sedan stämma kronan; lagen är lika för alla, och har Göteborg rätt, så får det också rätt! — Frih. A. C. Raab trodde, att man med godt samvete kunde bifalla K. M:ts proposition, så mycket mer som Göteborg fått ganska stora fördelar sig af staten beviljade, bland annat de gamla vallarne omkring staden, — Hr v. Ehrenheim yttrade, det regeringen ansett, att de grunder, enligt hvilka Göteborg erhållit dessa soldater, numera 1 följd af de förändrade tidsförhållandena försvunnit; men ansåge Kammaren, att man genom att bifalla K. M:ts förslag kränkte eganderätten, ville talin ej yrka bi fall till detta förslag, -—— Hr Tornerhjelm -påminde om, att sjelfva Carl XI vid sin reduktion skonat Göteborgs rätt till dessa 44 soldatrotar; och Carl XI vore ej allenast känd tör sin strängbet, utan äfven för sin rättvisa. — Hr Ch. Dickson. tyckte egendomligt vara, att så snart det bämndes ett ord om Ar slags förmån för Göteborg, visade sig alltid afund och avoghet. Talaren bad dock Kammaren att nu ej visa avoghet, nu lå det vore fråga om borttagandet af privilegier och rättigheter. Då talaren hört hr Nordströms förslag, bade han ovilkorligt kommit att tänka på en viss motion i Andra kammaren om undersökning af de skånska egendomsegarnes rättigheter. Talaren upprepade sin önskan, att Kammaren ej måtte, genom att bifalla utskottets förslag, gifva ett hugg åt eganderätten, — Grefve Ehrensvärd insåg, att efter ett sådant medgifvande som nu skett från ministerbänken borde Kammaren bifalla 1tskottets förslag. — Hr Hallenborg ansåg bifall K. M:ts förslag vara en rent af våldsam åt; ärd, hvarken lämplig i och för sig eller passande ör Första kammaren. Det vore lika våldsamt som att taga bort säterirättigheterna. .— Grefve 0. G. Mörner: Någon penningersättning till Göeborg för dessa rotar kan aldrig komma i fråga; på sin höjd kan staden i dess ställe få — om den så nödvändigt behöfver dessa 44 mans skydd — ett lika stort antal af stående armåns soldater, lock med-det vilkor, att dessa komma attaflönas och underhållas på stadens bekostnad! — Hr v. Möller ansåg, det vara opassande att, såsom en öregående talare gjort, ifrågasätta, att Första kammarens ledamöter skulle ledas af afund eller wvoghet. Yrkade bifall till utskottets förlag. . Denna fråga, under hvars diskuterande ej allid den aristokratiska finhet och den lidelserihet, hvaraf Första kammaren så mycket ilskar att berömma sig, kom till heders, kunde turligtvis ej afgöras utan votering. Denna ut1 så, att hr Nordströms förslag bifölls, med 54 röster mot 41, hvilka senare röstade för utskotets förslag. — Hr Ch. Dickson anmälde reservajon mot det beslut, Kammaren i denna fråga fatat. (Forts.) Andra kammaren. Försvarsfrågan. Behandlingen af särskilda utskottets utlåtande