Aftonbladet – 17 april 1869, sida 3

Krönika. När en regering i våra dagar börjar fundera på reformer, och fått kunskap om hvad folket vill, så framlägger den ett förslag i motsatt anda, bara för att få solklartför sig hvad folket inte vill. Så förefaller det mig att man gjort föratt tillmötesgå. landets önskningar om en ny armåorganisation. Lindra våra bördor och fördela dem litet jemnare! suckade jordegarne under krigsmaktens tunga. — Det går väl an. Ni ska få exercera beväring 60 dagar i stället-tör 30 — svVarade regeringen och väntade stor tacksamhet för den medgifna lindringen. — Drag in några at de onyttiga och dyrbara gardesregementena! — bad folket, som pustade i sitt anletes svett, för, att. stockholmsjungfrurna...;skulle; ha uniformerade kavaljerer. — Ar det ingenting annat än det så går det väl för sig, men Lifgardet till, häst, Carl, XV:s husarer, och fotgardesregementena etc. måste vi naturligtvis behålla — svarade regeringen. . . ut Och ungefär i samma anda föllo svaren i fråga om andra lindringar, men lyckligtvis: nöja sig folkets representanter inte med dy-:; lika förbättringar utanropa:aflösning, trämaät marsch! tills de gamla ledbrutna och halft förmultvade kolonnerna. troppa af, för att iemna plats åt nya och friska. Andra kammaren har kastat den första mullskofveln på teatercensuren: och sagt: Från mörksens rike är du kommen. Ochaf Första kammarens bildningsgrad kan man väl vänta, att den andra skofveln mull der skall falla med orden: till mörksens rike skall du åter fara! Måtte icke bögre makter sedan tillägga: Men jag skall dig uppväcka när min. tor kommer. Jag vet mången som bättre skulle behöfva en väckelse. De myndigheter, t. ex., som åtagit sig vården om Carl XV:s port. Det är verkligen förvånande, att. vederbörande, som annars äro så. konungske, vilja utsätta sig för den anmärkningen, att majestätets port är en af de sämst underhållna portar i riket. På-den portem-kan med skäl lämpas ordspråket, att sämsta föret är i portgången, ty vägarne å ömse sidor äro i godt skick, men sjelfva porten är knappast farbar. Det är nu öfver ett år sedan vägen: genom Tyskbagarbergen öfverlemnades åt. Stockholms stad och högtidligen invigdes... Då trodde hufvudstadens. invånare, att det var meningen :att göra denna väg till en pulsåder, genom hvilken staden skulle hemta friskbet från naturens hjerta. Men sedan dess har ingenting vidtagits för att göra vägen beqväm, utan den har lemnats vind för våg, så att den är på god väg att bli lika svår att färdas, som en klöfjestig. Vid hvarje ste trampar man ner i en grop, eller stupar på en uppstående stenspets. Och för att öka promenadens behagligheter bar man midt på vägen anlagt ett stenhuggeri, der arbetarnes äggor låta stenflisotna flyga kring vandrarens ögon, som mygg i sommårqvällen, Den! som en daz vill prömenera ut till Komöttet