Aftonbladet – 16 april 1869, sida 2

: nt ter AMN. TAB TRE tum ätt man varit frånvarande från orten, :Ider skriften utgifves, kan anses göra det sannolikt att man varit om det ena eller det andra af dess innehåll okunnig. Visshet i det fallet erbjuder till och med en konstaterad frånvaro ytterst sällan. Hvilket till ytterlighet gående spioneri i redaktionshbemligheter skulle det icke förutsätta, att bedöma, hvilken större eller mindre anpart af moralisk eller juridisk ansvarighet borde tillkomma den ene eller andre I medarbetaren i en tidning. Frågar man t. ex. hvilken som i närvarande ögonblick är den faktiske utgifvaren af Göteborgs Iandelsloch Sjöfartstidning, så kan man visserligen I säga, att hr Hedlund sedan hågra månader I befinner sig 46 mil från utgifningsorten och att han, med undantag af ett och annat härifrån -Iskickadt bidrag, sannolikt saknar kännedom Ipå förhand om hvad som i tidningen inflyter. IMen hr Heålubd har valt den person, åt hvilken han, med kännedom om hans bildning, Jåsigter och samvetsgrannhet, kunnat anförtro fett vikariat och det grannlaga i en sidan befattning gör, att den vikarierande känner sig bunden af hela den riktning och hållning utgifvaren gifvit åt bladet och känner sig till I honom, till följd af hans ansvar, stå i ett visst subordinationsförhållande, som gör, att vikarien troligen skulle underställa den ordinarie utgifvarens omdöme hvarje sådan publikation, i afseende på hvilken möjligheten af ett tryckI frihetsåtal med någon rimlighet kunde förutsättas. Hvilka fordringar man än må ha i afseende på tryckfrihetssakens ordnande, så att missbruk, som insmugit sig må kunna föreIkommas, utan att menliga hinder uppresas I mot ett fritt bruk af pressen, så är det en sak, jsom vi företrädesvis anse vara af den allrastörsta vigt, nemligen att bevara enheten i det juridiska ansvaret, hvad periodiska skrifter Jangår. Denna vår åsigt beror icke på teoretiska hugskott, utan stöder sig på erfarenhet, förvärfvad under tjugutreårigt arbete inom publiciteten. Det, att en enda person är moraliskt och juridiskt ansvarig, innebär den bästa garanti både mot pressmissbruk och. mot pressförföljelser. Med kännedom om det ytterligt bittra och passionerade sätt, hvarpå personer, som endast undantagsvisskrifva tidningsuppsatser, stundom vilja uppträda, så snart deras intressen blifvit vidrörda eller de anse sig vara af någon förfördelade, tro vi att den offentliga diskussionen icke skulle vinna, utan tvärtom förlora mycket derpå, om ansvaret på ett eller annat sätt skulle kunna från utgifvaren förflyttas till författarne, hos hvilka ofta mindre kännedom om tryckfrihetslagen och om ordens valör, då de framkomma offentligen i tryck, kunde förotsättas. Å andra sidan skulle det emellan boktryckare, utgifvare och författare splittrade ansvaret kunna framkalla trakasserier, inqvisitoriska undersökningar och skandalösa förhandlingar, hvilka i hög grad menligt skulle inverka på pressens ställning och karakter. Till stöd för denna vår åsigt. kunna vi äfven åberopa några företeelser och uttalanden i det land, der trycktrihetsfrågan senast varit å bane och framkallat lagstiftningsåtgärder, nemligen Österrike. Under den omskapningsprocess i liberal riktning, som Österrike på sista tiden undergått och som framn kallat åtskilliga mstitutioner, som äfven för 3 oss kunna förete ett stort intresse, kom det j också i fråga att vidtaga några förändringar i frisionad anda uti tryckfrihetslagen af 1862. Då riksrådet (nåtionalrepresentationen för de tyska och slaviska landsdelarne) förl. år behandlade denna sak, fann dess komite angeläget att sätta sig i beröring med publicister och skriftställare och iohemta deras åsigter om och uppfattuing I bh af åtskilliga förhållanden. Till följd häraf ö ingäfvo ett stort antal journalister till dennna r komit6 en gemensam petition, i hvilken dejt: företrådesvis uttalade en önskan, nemligen att den successiva och splittrade ansvarigheten för) pb; idningarne skulle upphöra, genom hvilken ilrc händelse at tryckfrihetsåtal hittills såväl redaktör, som författare, boktryckare ochld: förläggare blifvit på mångfaldigt sätt tra-yd kasserade. De begärde att blott den ansvaige utgifvaren skulle betraktas såsom en nings legitima representant och att han hel PAN ulle stånda ansvar och eventnelt lida straff Th ör allt hvad i tidningen förekomme och detta bi alla händelser, icke blott för brist på pligtpe nlig uppmärksamhet, ntan för skriftens inneHi väll, såsom dess upphofsman. Detta system pekämpades emellertid af den liberala regeingen såsom varande alltför illiberalt och reseringen lyckades göra den uppfattningen gälJin ande hos ett flertal af riksrådets medlemmar, af wilka icke kunnat sätta sig närmare in i lö aken. Man borttog boktryckareoch föroc äggare-ansvarigheten, men af ömhet för dell nsvariga utgifvarne bibehöll man i vissa laf all författare-ansvarigheten, så att förfat-)hv aren till en åtalad uppsats skulle kunna be ömas meritoriskt, såsom egentliga upphofsCs nannen, till strängare straff, ansvari a utgifI hv aren deremot endast lindrigare för bristiler å pligtenlig uppmärksamhet, På sådant sk ätt kom systemet af cumulativt åtalandem. ör pressförseelser att i viss mån qvarstå ide en nya österrikiska tryckfrihetsförordningen naj f den 15 Oktober 1868, och följden deraf len ar redan visat sig i de pressprocesser som mä ;dermera förekommit; åklagaren har,anställt I äld etsjagt efter gerningsmannen, trott sig be-om ttigad till inqvisition efter manuskriptertro h till andra trakasserier, och han har endast gac bsidiärt hållit sig till den ansvarige utgif-1leri wen, mot hvilken han helst endast velat!me ka ansvar för brist på pligtenlig uppmärkser mhet; Den österrikiska pressen har, icke så rsummat att påpeka det misstag, som lagtan ftarne härutinnan i välmening och utan ond kor sigt begått. fraj Skulle vi börja att i detalj granska herr) ma edlunds. förslag, så nödgades vi anmärka kar ra stadganden, som innebära inkonseqvenrikt eller som genom sin obestämdhet eller rik: t positiva innehåll kunna bli mycket våd-hvi a. Tid och utrymme nödga osssatt fatta Öst kort och vi anmärka derföre nu endast fört ra bestämmelser, som äro egnade att re-länd 12 vid en kursiv genomläsning af förslaget )och cka förundran. i håll örpligtelsen för en tidningsutgifvare att Eng han publicerat en handling i ett rätte-lkon igsmål äfven införa alla vederpartens för-) här ringar jemte nödiga bilasvor skulle kunnalnan