Aftonbladet – 16 april 1869, sida 2

STOCEEIOLM den 18 April Ytterligare om Tryckfrihetslagstiftningen. L Sedan vi sist yttrade oss I detta ämne har frågan erhållit åtskilliga nya uppslag. Hr Hedlund har väckt en motion; imnefattande förslag till en ny tryckfrihetslåg, hvilket vi i dess helhet meddelat våra läsare. Sedan hår ett annat fallständigt förslag varit offentliggjordt i Stockholms-Posten, hvilket lärer härröra från en ledamot i konstitutionsutskottet och af honom vara såsom motion till utskottet ingifvet. Konstitutionsutskottet har äfven för ämnets utredning nedsatt en subkomite, men huravida denna ännu kommit till något resultat och, i sådant fall, hurudant detta är, hafva vi oss icke bekant. Vi skola derföre sysselsätta oss något med de båda nämnda förslagen. Vi göra då början med hr Hedlunds lagförslag, . Det skiljer sig till en början redan derigenom från det Hallenborgska förslaget, att hr Hedlund åsyftar en fullständig omarbetning af hela tryckfrihetsförordningen. Hr Hedland har genom den i motiverna lem-. nade förklaringen, att hans förslag icke gör anspråk på att innehålla definitivt formulerade lagstadganden, på sätt och vis afböjt en kritik öfver detta försiag med afseende på formen; men det, är tydligt nog, att då man a Omstö.. hela tryckfrihetslagstiftvingen, TÖS genom de principer, som man dervid sr sig uppställer, eh sådan mångfald af ämhen, att en genomförd granskning af förslaget, äfven om den icke berörde de formella detaljerna, måste bli ganska vidlyftig. Viskola inskränka oss till några betraktelser öfver de ledande principerna i förslåget samt några strödda anmärkningar. tr Hedlund har i sitt anförande vid remissen af motionen antydt, att han velat, På samma gång han söker undanrödja ansvaYringssystemet, utverka mildare straffbestämmelser för tryckfrihetsbrott och en utsträckning i viss mån af den tryckfrihet vi redan ega. Sträfvandet i både den ena och den anära riktningen är mycket lofvärdt; moa vi befara att, för något praktiskt resultats ernående, motionären gått till väga med alltför litet afseende på tidsomständigheterna samt icke egnat åt ämnet det begrundande, som måste förutsättas, äfven om man blott vill antyda hufvudsyftet med en reform, utan att inlåta sig på formulerandet af bestämda lagstadganden. Bland annat och främst, vill motionären utsträcka tryckfriheten genom borttagandet af de bestämmelser i nu gällande lag, hvilka han anser vara af preventiv natur. Dessa afse: skrifters utgifvande af trycket, boktryckeriers anläggning och bedrifvande, bokhandels idkande m. m. Vi tillåta oss med afseende härå fråga: har något behof af dessa s. k. preventivåtgärders afskaffande gifvit sig tillkänna? Hatva de innefattat det ringaste band på ordets frihet? Vi besvara båda frågorna med ett bestämdt och eftertryckligt nej. De i tryckfrihetslagen föreskrifna vilkor för skrifters utgifvande äro på intet sätt af beskaffenhet att ingripa i den at grundlagen hvarje svensk man tillförsäkrade rättigheten att utan några af den offentliga makten i förväg lagda hinder begagna sig af pressen för att offentliggöra sina tankar. De äro kort och godt enkla ordningsföreskrifter, som det kostar mycket ringa möda att underkasta sig, och man lärer icke kunna obetingadt påstå, att de äro utan allt gagn. ; Hvad särskildt angår den föregående anmälan af periodiska skrifters utgifvande, ; Så sammanhänga bestämmelserna derom ganska intimt med föreskrifter, som äro på ! andra områden meddelade rörande periodiska skrifter, t. ex. rörande deras försänd-!! ning med posterna, och de kunua väl anses vehöfliga, om ej för annat. så för att karakerisera dem såsom periodiska skrifter. Dål ;mellertid motionären icke visat, att de s.k.! preventiva föreskrifterna medföra någon olä-, enhet, så torde det vara onödigt att yttra X ig vidare rörande dem och deras behöfliget. Nog af, då de, efter vår förmening, cke inskränka friheten, och då de kunna å ara nyttiga såsom ordningsstadganden, se i intet skäl att afskaffa dem, så mycket ; era, som man i andra länders lagstiftningar stat särskildt afseende på den periodiska? ressen och stadgat vissa vilkor, som äro äsentliga för erhållande och begagnande af d ittigheten att utgifva tidningar samt vissale ligganden, som sammanhänga med utgifvan-5 et. Yrkandet om ett sädant afskaffande ter rätt bra för den, som hör det utan ärmare eftertanke, men det åsyftar ickell ågot det allra ringaste steg i frihetens ind esse. , h Våra läsare ha sjelfve varit i tillfälle att,) enom tagen kännedom om hr Hedlunds moon, bilda sig en föreställning om de utvägar an tänkt sig för undanrödjande af det verkliga issbruk, som bedrifvits genom begagnande 8. k. ansvaringar. Vi känna icke hvad ;rkan motionären kunnat lofva sig af den rågasatta bestämmelsen om utsättande å riodiska skrifter af hvad han: kallar den.edande redaktörens, det är den verklige; gifvarens nammn. Oss synes densamma lika tt att kringgå som den gällande föreskriffö n om -uttagande af tillståndsbevis, och I; vansklig sak blir det alltid, att emot . persons egen frivilligt gjorda upp-y. ft bevisa, att han icke är den verklige utbe varen. Vi tro således icke att man kan ja ra förvissad att på den vägen alltid träffa 2 n rätta gerningsmannen, hvilken det är a otionärens mening att åtkomma. hn Ehuru liberalt detta förslag i öfrigt låter sa h ehuru det i vissa fallinnehåller stadganlä n, som skulle lägga hyende under svåra !ar yckfrihetsmissbruk, hvartill vi senare skola fa erkomma, så uppställer detsamma just i ta n kinkiga pankten om ansvarigheten ettjdqö stem, som efter värt sätt att se innebär m. dor för tryckfriheten. Ansvaret för i Pe-l va diska skrifter förekommande brottsliga utå anden skulle bli deladt mellan redaktören Ii h