Aftonbladet – 14 april 1869, sida 3

aftalet utgått; högre atgäld kan fordras; oc från hvilken brukaren kan uppsägas i förr fallet emedan, i senare oaktadt brukaren för bättrat jorden. För sådana eventualiteter ä egaren af skattskyidig iord befriad. Man hör ofta öfverklagas de tilltagand dryga skatter, som betunga jorden, hvar värde derigenom nedtryckes. Men ett obe. stridligt faktum är att grundskatterna icke under flera decennier blifvit ökade, hvaremot åtskilliga grundräntor af staten efterskänkts Men om man vill antaga att grundskatterna ökats och jordvärdet i samma mån nedgått så borde väl den jord, som icke betungas a! grundskatter, just af denna anledning hafva stigit i värde? Att så icke är förhållandet känner dock en hvar. Emellertid är det faktiskt att jorden nu är hårdare beskattad än förr, men till följd af kommunalskatterna, hvilka under de sista tio åren stigit i en så förfärande grad att de flerestädes uppgå till da högre belopp än grundskatterna. Det r de förstnämda, men icke de senare som stigit och medverkat till det nu nedtryckta jordvärdet. Om, såsom vi våga antaga, i det föregående visats, att de grundskatter, som nu hvila på jorden, icke trycka egaren af densamma annorlunda, än om dessa skatter i form af ränta skola utgå till den enskilde, hvilken innehade en motsvarande kapitalforIran intecknad i jorded, så torde den frågan böra göras: hvad vinner den skattskyldige ordegaren med den omförmälda aflösningen? Jo — svaras det — han friköper sig från srundskatterna. — Visseriigen. Men är förhållandet verkligen så — och let är flerstädes fallet — att nämnda grundkatter jemte de dryga kommunalskatterna wbsorbera en ganska betydlig del af jordens rliga afkastning, så att öfverskottet utgör lott ett ytterst ringa belopp, för jordegarens itkomst till. och med otillräckligt i ogynnamma år, huru skall ban då kuuna åstadtomma det kapital, som erfordras för aflösingen? Jo — svarar man — han skall ipplåna. detta kapital. Men i så fall — örutsatt att kan verkligen kan åstadkomma enna upplåning — är det ju blott en omlacering af en kapitalskuld som göres, och an förvandlar ju ett icke uppsägbart kapial till uppsägbart? Det är äfven föga trogt att han skulle lyckas erhålla det senare ot lägre ränta än den han erlagt för det örra, särdeles om hans jord förut är med teckning graverad, och att så i allmänhet r förhållandet, lärer ej kunna bestridas. (Forts)