Aftonbladet – 14 april 1869, sida 2

rertygelse att de för försvaret erforderliga vördor skulle villigt bäras om de blefva lika ördelade, hvilket dock icke blefve händelsen, ;mman. med indelningsverkets bibehållande 1itsträckte värnepligten. RN Sammansatta bankooch lagutskottet har afgifvit utlåtanden: nir 2, afstyrkande väckta motioner om upphörande af enskilda banker med sedelatgifningsrätt; nr 3, likaledes afstyrkande hr Wallenbergs motion om ändring i myntbestämningslagen af den I Mars 1880: Hr Mannerskants är reservant mot utskottets motiver i fråga om begge betänkandena och mot senare utlåtandet derjemte grefve J. O. Mörner. Andra kammarens tillfälliga utskott nr 2 har afgifvit utlåtande nr 33, i fråga om fattigvårdslagstiftningen; och dervid hufvudsakligen följt de af Första kammaren beslutna ansiina grunder med följande förändringar deri: En gång besluten kretsindelning torde böra älla för en tid af minst fem år och intilldess återgång till. gemensam fattigvård blifvit å kommunalstämma bestämd i den ordning, som varder föreskrifven för kretsindelnings genomförande. Inom hvarje fattigvårdssamhälle skall finnas en fattigvårdsstyrelse, som utses å kommunalstämma; kunnande detta bestyr, der så finnes lämpligt, uppdragas åt kommunalnämnden; och böra såväl kyrkoherden som öfrige inom fattigvårdsdistriktet tjenstgörande prester ega rätt att, då definna behofvet det påkalla, deltaga i fattigvårdsstyrelsens ötverläggningar, men icke i be-: sluten. Öfver kommunalstämmas beslut, -hvarigenom sökt understöd blifvit vägradt, helt och hållet eller till någon del, må klagan ej. anföras, derest ej visas kan att beslutet ej i laga ordning tillkommit. De i nu gällande förordning om fattigvårdsbidrag befintliga stadganden torde böra bibehållas; dock att den i 10 1 mom. fastställda personliga afgiften må kunna, efter kommunalstämmans beprötvande, höjas till 1 rdr för karl och 50 öre för qvinna; äfvensom att den i 2 mom. stadgade särskilda afgift af högst 8 rdr må bestämmas till högst 15 rår. ; Betlande barn från främmande ort böra af tillsynsman anhållas och hemsändas till det fattigvårdssamhälle, der de ega hemortsrätt. , Kostnaden för forslandet af sådan, person, som i nästföregående punkts 2 mom. omförmäles, från den ort, der han: ankålles, till länets. residensstad och hans försändande till arbetsinrättning, kronohäkte eller arbetskår bekostas af staten; hvaremot hemsändandet af de i 3 mom. omnämnda barn beaf det fattigvårdssamhälle, de tillhöra. Och hemställer utskottet, att ofvan föreslagna bestämmelser angående kringstrykande och betlande personer intagas i sjelfva fattigvärdsförordningen. Utskottet hemställer slutligen: att Riksdagen måtte i skrifvelse till K. M:t anhålla, det K. M:t täcktes låta öfverse nu gällande förordningar om fattigvården i riket samt om försvärslösa och till ållmänt arbete dömda personer: samt låta utarbeta nya förordningar derom i bufvudsaklig ötverensstämmelse med ofvan föreslagna grunder, äfvensom att K. M:t täckte för Riksdagen framlägga förslag dels till de förändringar i kommunalförfattningarne, som till följd af nu före