Aftonbladet – 14 april 1869, sida 2

notbladen, betrakta den sköna gestalten så mycket honom behagade, utan att derigenom väcka sällskapets förvåning, berusa sig af den älskades närhet och känna sig säll som en gud. Några ord sväfvade på hans läppar upprepade gånger, under det Höloise utförde sitt vackra röverie på pianot. Var det älskade Heloise han hviskade eller sade han ett Gud välsigne den hederlige kryddkrämaren ? Det är nu omöjligt att algöra, men ettdera af dessa uttryck var det ganska visst, och begge hade ett nära sammanhang för Anatole Matignon, Sällskapet var mycket lifvadt hela aftonen. Alla gästerna förenade sig i det lilla, föga motiverade, men så mycket artigare smickret, att fru Carmouche var en förträfflig värdinna. Fru Carmouche gjorde egentligen ingenting för sina gästers nöje, men dessa roade sig sjelfva på bästa sätt, och när man klockan tolf på natten, skildes åt efter att. hafva inalles förtärt en kopp tö på man och dertill smakat på en bit af en brioche (ett slags fint. smörbröd från pastejbagaren), men konsumerat ofantliga qvantiteter konversation om alla möjliga ämnen, ej så litet musik samt slutligen öfverlemnat sig åt en halftimmes oskyldigt sauteie, blott ett par kontradansar och en polka, der Anatole naturligtvis förde Heloise, när man så ändtligen, säga vi, skildes åt, törklarade hvar och en af sällskapet, att man icke på mycket länge haft så roligt, hvilket gat fru Carmouche anledning att bedja samtliga vännerna återkomma nästa torsdag, iörutsatt dock, tillade hon, att den aftonen icke fordrade hennes närvaro vid någon teatralisk föreställning. Herr Carmouche sade ingenting. Han var synbarligen nedstämd, ehuru han vid soiröns början visat det briljantaste lyone. Efter