Aftonbladet – 14 april 1869, sida 2

) F dför STOCKHOLM den 4 April, ; Debatternå öm försvarsväsendets ordnande ha i dag börjat i Kamrarne, och de synas, såsom man kunde vänta, komma att blifva? synnerligen vidlyftiga. ia Första kammaren behandiar betänkandet unktvis. Första punkten, deri utskottet hemställer, att K. M:ts förslag till kungörelse ångående allmänna värnepligten, ej för närvarande må antagas, bifölls efter en kort stunds diskussion, derunder hr Thulsirup talade för godkännande af EK. M:ts framställning, men grefve Henning Hamilton för utskottets, — Åndra punkten, deri utskottet gillande den grundsats, att hvarje svensk man mom viss ålder skall vara skyldig deltaga i allmänna beväringen, samt finnande nödvändigheten oafvisligen fordra, ej mindre en utsträckning af tiden för beväringspligtens fullgörande, än äfven ett åliggande att-efter upphörd beväringsskyldighet intill viss ålder deltaga i en landstorm till hemortens försvar, hemställt, att de bestämmelser, som i k. propositionens 1, rörande värnepligten och tiden för dess fullgörande måtte af Riksdagen lemnas utan anmärkning, har gifvit anledning till en diskussion, som upptagit hela den öfriga tiden af förmiddagssammanträdet, och frågans afgörande har uppskjutits till i afton. De olika meningarne grupperade sig egentligen om den till utskottets hemställan fogade. reservation af grefve Henning Hamilton, å hvilken af reservanten, understödd af hrr Berg och Nordström, begärde bifall. Denna reservation underkastades en genomförd kritik, dels af hr af Klint, som dock gillade flera åsigter i densamma, dels af hr Hazelius, den senare i ett längre, öfver en timmas tid räckande föredrag. Stora sympatier för nämnde reservation lades i dagen af grefvarne Lagerberg och C. G. Mörner sämt frih. A. C. Raab, hvilka alla yrkade återremiss å utskottets hemställan. För bifall till denna hemställan talade frib. Etjernblad samt hrr Hazelius och Rydin, hvilken senare i ett längre, lifligt framfördt och med största intresse åhördtföredrag, lemnade en grundlig bovisning att värnepligten står utan samband så pF hö nere pr re frg — vn Dvd ATA med indelningsverket. — Hr Wijkander fråmställde det yrkande, att Kammaren ej måtte afgifva yttrande om ofvannämnda annat än i sammanbang med den fullständiga planen för armens omorganisation. Andra kammaren beslöt, sedan första punkten i betänkandet blifvit föredragen, att öfverläggningen skulle få omfatta ärendet i sin helhet och flere talare ha till följd häraf gifvit åt siva yttranden sådan omfattning, att något beslut icke på förmiddagen hunnit fattas och voro, då plenum afbröts, ännu elfva talare anmälda för att yttra sig. Debatten öppnades af krigsminister ., general Abelin, som förklarade sig i utskottets nande af det arbete han efter sin bästa öfvertygelse utfört, ej heller ett förnekande af 1ds grundsatser, som Riksdagen förut uttalat,) men trodde att, då man funnit sig icke. nu kunna bifalla K. M:s proposition, det varit I bättre om Riksdagen hade svarat, att den nu Micke kunde till pröfning upptagas, än att man tillstyrkt vissa delar och afstyrkt andra uti ett förslag, i hvilket han dock trodde det förefinnas något organiskt sammanhang. Hr John Ericson fickderpå ordet och sökte co. nom en jemförelse mellan 1867 års vixsda. skrifvelse och den. k. proposi MIR ideg : av i tt den sednare ej fästat görligt nförendd a å de i den förra utt ma Pp i detalj oc vugekta heigter. Genom långt i detalj onde sifferberäkningar sökte han vrrigt ådagalägga, att de föreslagna linbetänkande hvarken vilja se ett underkänle a 1 00 1 ris or ER i 3 , framlagt blott vissa-delar 2 ue INT .fdringarne. för. rustochrotehållarne ej-i verkligheten .blefve några lindringar. Hr Bergström fäsfade uppmärksamheten på, Jatt frågan ej nu förelåge i sådant skick latt det vore af något gagn att debattera minutiösa detaljer. Utskottets af motsägel1) Ser uppfyllda betänkande hade ej fört frågan ett enda steg framåt och det önskligaste vore derför ett uppskof, men då någon form ej funnes att besluta en sådan, förordade talaIren beslutet, att ej för närvarande bifalla a I det kongl. förslaget till kungörelse angående l allmänna värnepligten, dock med en motivering, som förklarade ånledningen dertill vara, att Riksdagen ansåg hela organisationen böra i ett sammanhang pröfvas. Hr Bjerkander instämde i den af Andra kammarens utskottsledamöter afgifna reservation. Hr C ÅA. Larsson uppläste ett längre: skriftligt anförande, som slöt med yrkande om återremiss, på det utskottet måtte föreslå rustoch rotehållarnes hörande. Hr Hedlund, som derefter fick ordet, inledde sitt föredrag med uttalande af den öfvertygelse, att svenska folket nog vore benäget till uppoffringar för sitt försvar, men att man ville se benägenhet till uppoffringar äfven på andra håll; hy Fa SV ER ER It. ex. af sådant, som endast hörde till vissa Jimposanta emblemer, och utgjorde blott lyx och flärd. Trodde för öfrigt, att vår politiska I ställning och vårt geografiska läge voro sådana, , Jatt det uppskof med frågans lösning, som blefve nödvändigt, ej vore så farligt. Med hänsyn till denna ställning och detta läge borde försvaI ret ordnas, och det kunde då ske utan att vi för detsamma behöfde uppoffra vårt välstånd. Striden vore i sjelfva verket en strid mellan milissoldaten och yrkessoldaten. GeI nom det förra trodde talaren att man kunde bringa välståndet och tryggheten i fullständig harmoni med hvarandra. Den svårighet som mötte vid milissystemets införande hos oss var den strid i hvilket det stode med de gamla knektekontrakterna. Vill man en folkbeväpning måste derföre indelningsverket aflösas och på billiga vilkor. Hr Key uttalade sig äfven för indelningsverkets aflösning och ville derföre instämma i 37:de pankten af för: I slaget, dock med betonande. deraf att man ej frånginge Riksdagens förra beslut om en stam. Statsrådet Berg uppträdde dels för att förklara anledningen hvarföre, regeringen af hr Abelins för