Aftonbladet – 13 april 1869, sida 2

agen borde bestämma, att om ett eller flera Adana ertreprenörbolag bildade sig före nästa; liksdag, statens räntebetalningsskyldighet, ske skulle inträda förr än efter 1872, hvarienom vunnes den fördelen, att staten ickel. etungades med någon ny utgift för jernväarne förr än den svensk-norska banan blifit fulländad. Allt under förutsättning, att det arbete, oni ett enskildt entrepenörbolag åtager sig, itföres väl och under sträng kontroll från tatens sida, är det den största sannolikhet, tt staten på ett dylikt arrangement skulle röra ansenliga besparingar. De hittills bygda tatsbanorna kosta öfverhufvud taget 860,000 dr pr banmil. Åtager sig nu enskildt bolag att bygga för t. ex. 800,000 så uppkommer en besparing af 60,000 rdr pr banmil, hvartill bör läggas den räntevinst, som uppstår derisenom, att statens Petaluiagsekykdighet icke nträder förr än färdigbygd bandel upplåtes för trafiken och sålunda börjar lemna inkomst. Men — frågar man — huru skola på sådana vilkor entreprenörbolag kubna bildas? Jo äfven bolagen kunna å sin sida bereda sig ganska stora fördelar. Under förutsättning, att de äro kapitalstarka, kunna de, så snart ett byggnadsarbete öfvertagits, kopkontrahera om större beställningar på en gång af alla erforderliga effekter, hvarigenom erhålles billigare pris, då konkurrensen klokt och affärsmässigt begagnas och då industriella etablissementer inom TJandet kunna erhålla visshet om, att under en längre tid mera uteslutande kunna sysselsätta sina arbetare med atbeten af ett visst slag, i afseende hvarå arbetsskickligheten kan uppdrifvas. Genom -de betydliga specialbeställningar, som då kunde ske, skulle de inhemska verkstäderna få en kraftig impuls till täflan, ej blott inom landet, utan äfven på den utländska marknaden, så att vårt jern och våra skogsprodukter, förädlade till all slags jernvägsmateriel, skulle kunna bana sig långt bort väg till afsättning. Utom det att anläggningskostnaderna, i och för lika godt arbete, skulle bli billigare för de enskilda entreprenör-bölagen, skulle de äfven kunna underhandla med kommunerna i de orter, der jernvägsanläggning ifrågakomme, om upplåtande af den jord, som behöfdes för anläggningen, antingen gratis eller till billigt pris. Om det visade sig vid nästa riksdag, ati intet entreprenörbolag sökt oktroj för ati öfvertaga utförandet af någon bansträckning så hade under tiden ingen skada skett och 187.) års riksdag vore oförhindrad att fatta nytt beslut i äninet. Pn dr a