Aftonbladet – 13 april 1869, sida 2

fvetlåggningar och beslut, i anseende till de idt skilda meningarne hos medlemmarne rån de båda Kamrarne, varit en affär af ärdeles grannlaga beskaffenhet. Det oaktadt måste vi tillstå, att vi isistämnda hänseende väntat oss mer af den rfarenhet, den diplomatiska takt och stora 1abilitg, för hvilka dess ordförande så ofta erömmes. Det hade väl icke varit alldeles möjligt att förhindra, att mot hvarandra aktstridande åsigter i afseende på de vigigaste punkterna i olika delar af betänkandet ittalades, om man försökt förena de skilda neningarne i tvenne grupper, af hvilka selermera. den ena, allt efter den förseglade sedelns utslag, blifvit utskottets beslut, och len andra reservation. Nu synes det hafva illgått sålunda, att man voterat öfver hvarje punkt särskildt, då slumpen fått fälla utslaset, i följd hvaraf reservationerna äfven gåi alla möjliga riktningar. Härtill kommer slutligen, ätt ordföranden sjelf i sin egen reservation ansett lämpligt uppställa alldeles ! nya grunder för en särskild armeorganisation, en sak hvarom hvarken han eller utskottet blifvit anmodade. Långtifrån att således af betänkandet hafva någon ledning, synas de representanter, hvilkas tid ej medgifvit ett närmare studium af frågan. snarare urståndsatta att göra sig något begrepp om dess nuvarande ställning. Å ena sidan afstyrkes t, ex. K. M:ts förslag till kungörelse angående allmänna värnepligten, på den ganska vigtiga grund, att de deri föreslagna bestämmelser stå i nära sammanhang med statsrådet Abelins memorial i dess helhet, hvilket dock icke blifvit utskottets pröfning underkastadt. Men å andra sidan tillstyrkas dock flere af dess paragrafer, hvaribland isynnerhet hufvudpunkten angående bevärimgsexercisens förlängande från 30 till 60 dagar, och detta oaktadt den lindring, som skulle uppväga nämnde betydliga utsträckning af värnepligten, afstyrkes såsom mindre lämplig. På ett ställe :(s. 12) uttalar utskottet bestämdt den åsigten, att en utsträckt tjensteeller öfningstid för de värnepligtige ingalunda står i sammanhang med eller i och för sig bör föranleda ena lindriog i de rustoch rothållaäre särskildt åliggande besvär 0. s. v. Men på ett annat ställe (s. 32) uttalas lika tydligt den motsatta åsigten: att de yrkanden icke kunna lemnas obeaktåde, att en utvidgning af den allmänna värnepligten på det närmaste berör den frihet från utskrifning, som blifvit egarne af den berustade och roterade jorden tillförsäkrade i de mellan K. M:t och kronan samt landskapens menigheter afslutna och ännu gällande s. Kk. knektekontrakten 0. s. v. Flera dylika exempel skulle kunna framdragas. Men de anförda torde vara tillräckliga, för att motivera vårt nyss fällda omdöme. Åfven om det Abelinska förslaget i sin helhet blifvit framlagdt, skulle det haft ringa utsigter att af Riksdagen blifva gilladt och antaget. Dessa utsigter hafva i följd af det sätt, på hvilket regeringen behandlat saken, blifvit ännu mera aflägsnade. Och försvarsutskottets betänkande har ytterligare invecklat frågan. Under sådana omständigheter synes föga sannolikt, att Kamrarne, hvilkas afgjordt skilda åsigter erhållit ett uttryck i valet af utskottsledamöter, kunna komma till ett gemensamt beslut af någon hufvudsaklig vigt. Vi måste på det högsta beklaga det uppskof, som härigenom ytteriigare inträder i afseende på lösvingen af den vigtiga frågan om landets försvar, hvilken så länge stått på dagordningen. Men å andra sidan synes denna förbistring i åsigter, såväl. hos regeringen som inom representatio. nen, antyda, att frågan ännu befinner sig i det skick, att den tarfvar en mångfaldig utredning och belysning, i hvilket hänseende man bör hoppas, att tiden till nästa riksdag, då Andra kammaren blifvit nyvald icke fruktlöst skall förflyta. För egen de skola vi icke undandraga :oss att i detta hänseende lemna vårt bidrag, samt torde då 1 blifva i tillfälle att närmare uttala oss angående de historiska och nationalekonomiske delarne af statsrådet Abelins förslag, hvilke hafva ett så väsentligt inflytande på frågar .lom indelningsverkets bibehållande eller uppI räfvande i allmänhet, men: öfver hvilka de knappast lönat mödan att utbreda sig vic .I den vändning, nämnda fråga för närvarand erhållit.