Aftonbladet – 13 april 1869, sida 2

STOCKHOLM den 13 Åpril, ! teman rg i. Mörgon börja Kamrarnes öfverläggningar ngående den vigtiga frågan om landtförsvaets organisation och öfver det betänkande, , om försvarsutskottet med anledning derafMåtit. Redan förut ha vi fäst uppmärksamheten id det intrasslade skick, i hvilket frågan åkat, derigenom att K. M:tisin proposition cke enligt begäran af 1867 års Riksdag framagt ett fullständigt förslag till armens orgavisation, utan allenast till vissa delar deraf. Derjemte hafva vi framhållit det inkonstituionella deri, att regeringen uppträder säsom n särskild korporation vid sidan af krigsninistern, hvilken bifogat sitt förslag under orm af ett memorial, i hvilket han dock såsom nedlem af regeringen tillåtit förändringar. Fastän K. M:t förklarat sig till dess hufvudsakliga grunder gilla memorialet, finnes såedes ingen garanti för, att-icke K. M:t i ramtiden kan föreslå och krigsministern medvifva ytterligare ändringar deri; för att icke ala om den eventualitet, som skulle inträffa, om en annan krigsminister efterträdde den nuvarande, Under sådana omständigheter torde Rikslagens för närvarande ej kunna göra annat än att återförvisa ärendet till K. M:t med anhållan, att han till nästa Riksdag ville ramlägga ett fullständigt förslag till landtförsvarets ordnande. Klart är, att denna riksdag icke, utan nedsättande af sin värdighet, kan frångå de grunder, som af densamma vid 1867 års Riksdag framställdes, hvarmed vi likvisst för vår del ingalunda vilja aottala ett bestämdt godkännande af. dessa grunder. Att till dessa grunder ytterligare foga några nya synes oss icke heller särdeles lämpligt och torde föröfrigt, med den nuvarande meningssplittringen, knappast blifva möjligt. Deremot synes oss icke allenast fullt befogadt och utförbart, utan äfven i högsta grad nödvändigt, om den kommande utvecklingen af vårt försvarsväsende: skall erhålla någon kontinwtet samt icke: efter tillfälliga åsigter vagga fram och tillbaka; att Riksdagen närmare uttalar sig angående de båda alternativer, som af densamma år 1867 framställdes. Den mästetillkändägifva, hurnvida den gillar det afK. M:t valda alternåtivet, att indelningsverket skall bibehållas, men lindras, eller om den önskar,att indelningsverket skall aflösas och upphäfvas, samt att stamtruppens underkorn på alla samhällsklasser skall jemnt förelas. I detta hänseende synes oss försvarsutskottet, hvilka inkonseqvenser som föröfrigt än i dess utlåtande må förekomma, temligen tydligt hafva uttalat sig i punkterna 24 och 37. I motiveringen till den förra säges uttryckligen: att klagomålen öfver den tunga, hvarmed jordegaren af indelningsverket tryckes, icke kunna afnjelpas genom några partiella eftergifter elier uppoffringår från statsverkets sida, vore dessa ock större än de af K. M:t föreslagna, samt vidare: skulle derföre den lagstiftande makten finna rustoch rotehållarnes klagomål så grundade, att afseende på dem måste fästas, är det, enligt utskottets öfvertygelse, ur synpunkten af försvarsväsendets ändamålsenliga ordnande, vida fördelaktigare ati medgifva indelningsverkets upphäfvande, mot en ersättning till statsverket motsvarande värdet af rustoch rotehållares nu åliggande besvärs — på grund hvaraf utskottet afstyrker bifall till den af: K. Mit föreslagna lindringen. Och i punkten 37 tillstyrker utskottet: att Riksdagen ville hos K. M:t anhålla om utarbetande och framställande af ett förslag till såväl indelningsverkets aflösning, som en orsanisation af landtförsvaret, byggd på grundsatserna af allmän värnepligt och rättvis fördelning af de bördor, som landets försvar kräfver. I dessa punkter äro de grundsatser klar uttalade, att hvarken den af K. M:t föreslagna lindringen, ej heller några andra partiella eftergifter kunna afhjelpa klagomåler öfver indelningsverkets tunga — hvilka på annat ställe (s. 32) anses berättigade. om er ökad utsträckning af värnepligten ifrågasättes — hvarföre indelningsverkets aflösning tillstyrkes. — Detta tillstyrkande står lundå i strid med beslutet med 1867 års Riks dag. Ty i förening med ett försvar, grundadt på allmänna värnepligten, kan ganske väl tänkas en större eller mindre stam; hvar underhåll på alla samhällsklasser är jemn fördeladt. . Skulle Riksdagen antaga dessa punkter a utskottets betänkande, så vore i och med det samma statsrådet Abelins förslag utdömdt, oc! regeringen måste, ont den lyssnade till Riks dagens önskan, uppgöra ett annat, hvari in delningsverkets aflösande inginge såsom en be ståndsdel. Antagas de deremot icke, då med gifver Riksdagen, att indelningsverket bör bi behållas och lindras, fastän den begär ett j denna riktning utarbetadt, fullständigt för slag. Hvilketdera som sker, är det emellertic enligt hvad vi ofvan anmärkt, af största vig för framtiden, att Riksdagen med enighet oci fällt tydligt uttalar sig. Härför torde dock föga förhoppning före finnas. Ty Första kammaren lärer väl svår ligen låta förmå sig att lemna sin afgjord konservativa ståndpunkt och göra ett så ra dikalt medgifvande, som indelningsverkets af lösande och upphäfvande. h skall ma ee pr WE fr