Aftonbladet – 9 april 1869, sida 3

1 stycken tyckte han. Hörde e 6 lägga hinder 1 I vägen för släckningen, tvärtom hörde vittnet ht 11 G. fa manat folket att slå vatten på staplarnä. 1) Från grosshandlaren Friedländer inlemnades e funder edlig förpligtelse afgifvet vittnesmål — ha II var sjuk, enligt uppgift i hvilket han utveck lade sina åsigter rörande utarrenderingen eller fö! I säljniogen af sågen, men ej lemhade någon upplys I ning om det norrländska bolag, som skulle betela de betydliga köpesumman. Efter en god stunds vänta i n de af Grubb åberopade vittnena, friherrinnan S 1G. Fleming och hennes dotter; hvilka aflägsnat si från tinget, inträdde dessa och aflade eden sam berättade nästan sammanstämmande, att de ick kunde påminna sig, huruvida Eriksson spisat mid dag Påskdagen eller annandag Påsk å Wärhult tillsammans med Grubb och vittnena och icke helle kunde de påminna sig att Grubb varit ned pi kontoret mellan middagen och deras-strax derpå sammans med Grubb Töretagna resa till rä dock ville fröken Fleming taga på sin ed att Eriks ton icke spisat middag hos fört ;b annandag Påsk Eriksson sade att det just var på Påskdagen har var bjuden till middag hos Grubb och att de å kon toret uppgjort aftalet om sågen. . Han mindes också att Löfgren ej var hemma, utan bortrest. De beage rittnena hade också sett, hur ämbarer utlemnades vid 2-tiden under brandnatten, att äm baren oupphörligt hemtades ur källaren; de kunde vara 15 eller 16 stycken, och att Grubb skyndat till sågen. Fröken F. var den som först börjat ringa i gårdsklockan. Åkl. företedde Grubbs till brandstodsbolaget skriftligen ingifna edliga försäkran, att icke med hans vilja och vetskap elden uppstått. Åtskilliga resekostnadsersättningar blefvo härefter bestämda af domstolen, hvarefter åklagaren afgar sina slutpåståenden, hvilka våra läsare redan nna. Grubb syntes mycket slagen då han hörde åklagarens yrkanden, men fattade sig likväl snart nog. Eriksson anhöll få anföra såsom undskyllan hvarför han ej talat sanning vid tinget 1866, att Grubb skrämt upp E. med att han skulle få lifstidsfästning om upptäckte hur det gått till, men, hade Se b tillagt, en mened till sjelfförsvar vore ej farlig. Grubb begärde och erhöll tillstånd att anlita juridiskt biträde för slutpåståendenas bemötande och domstolen beslöt att påföljande dag kl. 12 sammanträda för att afkunna domen, hvilken redan är pr telegraf bekant. Ransakningen afslöts kl. !,11 på qvällen.