Aftonbladet – 8 april 1869, sida 3

vw COR RUIN UISURATCLA TT Ve (Redogörelse af Aftonbladets referent.) OM HUR DET TILLGICK VID ERIKSSONS HÄKTANDE. — PROTOKOLSJUSTERINGEN. — BETYGET OM GRUBB: n OSKULD. — ÅKLAGARENS FRÅGOR TILL DI d MILLTALADE — VITTNESFÖRHÖRET: KUMLIN d VITTNESMÅL. — EFTERMIDDAGENS FÖRHÖR jBREFVEXLINGEN MELLAN ERIKSSON OCH GRUBB — ELDSYÅDOR SOM FÖRUT ÖFVERGÅTT GRUBB — INSPEKTOREN PÅ WÄRHULTA HR LÖFGREN: 5 VITTNESMÅLs Ransakningen i detta sorgliga mål fortsattes i tisdags kl. 1210 f. m. i Wester Rekearnes härads tingshus i Eskilstuna och fördes af samma domhafvande som förut. De begge arrestanterna, som sågo mycket medtagna ut. fördes under bevakning från rådhushäktet til det ett kort stycke derifrån belägna tingshuset, begapade af en stor mängd menniskor. Den lilla tingssalen fylldes snart med åhörare och förhandlingarne togo sin början. Magistratssekreteraren Ågren från Nyköping företrädde och yrkade att rätten måtte fastställa den mellan brandstodsbolaget och Grubb ingångna öfvereSskommelse angående brandstodsmedlens återbärande, emedan Grubb börjat krångla och ångra sitt löfte. Grubb förklarade, att med uppgörelsen borde dröja något, att den borde afgöras i sammanhang med målet, med ett ord ett uppskof vore nödigt. I alla händelser, menade han, vore det nödigt att han finge resa till Wärhulta för att uttaga säkerhetshandlingar och hr Ågren kunde då följa med. Men hr Ågren betackade sig för sällskapet och yrkade att öfverenskommelsen nu skulle af rätten fastställas och beslöt rätten, enligt 20 kap. rättegångsbalken, att Grubbs gjorda erbjudande att återbära 67.200 rdr 90 öre med ränta skulle stä fast. Grubb försökte flera gånger att komma från sitt erbjudande, men blef skarpt tilllrättavisad för detta tilltag. Ingeniören Lundbe-g från Liljeholmen, inkallad Jaf åklagaren, kronofogden Levin, för att höras rörande buru åklagaren gått till väga vid Erikssons bäktande, emedan det sagtsatt åklagaren dervid förfarit väl strängt, berättade, att Levin bebandJat Eriksson dels vänligt, dels strängt och ville minnas att åkl. kallat honom lymmel; kronofogden bade pålagt E. fotbojor, men de hade snart blifvit borttagna igen. Efter bevekande uppmaningar till E. att bekänna sanningen, hade åkl. tillagt: i sådan händelse kan E. under någon tid få understöd åt sin familj af brandstodsbolaget. Eriksson bade för öfrigt under förhöret genom sin fräckhet gifvit åkl. anledning att behåndla honom strängt. Akl. sade att han ej kallat E. för lymmel, utan blott yttrat: det var mig en krabat, eller dylikt, och icke heller hade han kallat Grubbden mordbrännaren och sjöröfvaren, såsom man utspridt. Hr Lundberg och Eriksson förklarade, att de ej hört detta senare uttryck fällas af åkl. Akl. påminte vittnet derom, att åkl:s ord rörande understöd af brandstodsbolaget fallit sig så: E. kan möjligen få något understöd af bolaget under ett eller annat år. Hr Lundterg, tillfrågad, hade sig ej något annat bekant om de å afträdet vid Liljeholmen undanstuckna penningarne än att ifriga letningar efter dem der pågått och på fråga om hr L. visste .om.Grubbs afskedsbetyg för Eriksson var dateradt i Juli, förklarade vittnet sig ej känna detta, hvarvid Grubb inföll att en felskrifning förmodligen egt rum, men någon vigt låge ju ej på detta betyg. Härefter började justeringen af det under förra ransakningen förda protokoll. Rörande det s. k. oskuldsbetyget och namnteckningen derunder förklarade Eriksson nu, att han ej ville bestrida, att ju icke det vid förra ransakningen företedda betyget vore det äkta. Angående Erikssons resa berättade han, på framställda frågor, att han blifvit instruerad att resa till Kjöbenhavn och derifrån vidare med ångbåt, och hade inspektoren Hellström tillika sagt att en eg skulle följa med E. till Kjöbenhavn och jelpa konom till råtta med att kommå vidare. Detta hade Hellström sagt till E. samma qväll han fick penningarne. Något namn på den person som skulle åtfölja E. hade dock ej nämnts. Först var det meningen att E. skulle ge sig af från Göteborg, men detta öfvergafs; äfven då, hade Hellström sagt, skulle E. ej behöfva resa ensam. Rörande Grubbs försträckning till E. af 500 rår ! när han reste, påstod Grubb att detta blott varit : såsom en ersättning för Erikssons minskade aflönng under de senaste månaderna. Domhafv. an-l: märkte, att denna Stade icke återfanns i rä1 kenskapsböckerna och således voreen hemlig ut-! gilt. Grubb menade, att det var flera smärre po-s ster som sammanslagits med större och att de 500 rårna lågoi dessa, hvarjemte Grubb, bragt itrångmål, försökte andra skäl för att söka förklara hvarför denna post ej vore synlig i räkenskaperna. Domstolen beslöt, att räkenskapsböckerna skulle efterskickas. Under den vidare justeringen upplyste Grubb, på framställda frågor, att Hamnström sagt till honom dagen efter Erikssons häktande: Det hade varit angenämare om jag kunnat underrätta er om att E. gungade på Atlanten,, men något samtal om att E. skulle undanskaffas hade icke egt rum, det förklarade Grubb alldeles bestämdt. Domh. Vill ej Grubb lossa på det band, som vid senaste ransakningen förhindrade Hamnström, att omtala hvarom ni begge samtalat rörande Eriksson? Grubb. (Skrufvande sig hit och dit.) Nej, det vill jag inte, nej, det får bero på Hamnström sjelf. Akl. Hamnström visade sig mycket slingerbultig i sitt vittnesmål, han ville ej röja Grubb och var mycket sluten, men deremöt talade han vidt och bredt om saker, som han alldeles inte kände a RE hvad han hört sägas af Strömbom och lylikt. Härmed var protokollsjusteringen slut; derunder gjorde Grubb likasom vid förra rättegångstillfället lera intetsägande anmärkningar och förklaringar, ned hvilkas återgifvande vi dock ej anse oss böra ipptaga tidningens utrymme. Pombalvanden skred derpå till. vittnenas höande, men derförinnan anhöll åklagaren att få tälla några frågor till Grubb. På fråga om ej Grubb under 1867 gifvit Eriksson mer penningar, svarade Grubb att han ej kunde åminna sig mer än 85 rdr, utgörande en rest å ok gr MUTIDE: men de stodo upptagna i kassaoken. Åkl. Är det säkert att E. ej fått mera penninsar? Grubb (tvekande). Jag kan ej påminna mig det, nen jag vill icke bestrida... z Åkl. Fick E. ej i April samma år ytterligare 0 rdr? Grubb. Det kan jag ej minnas, men... kanske utt .. Domh. Har Eriksson skrifvit något bref till srubb, hvilket innehöll en revers såsom hypotek ör ett lån? Grubb stod och funderade en stund. Eriksson inföll att han fått penningar på reveren och sedan hade han ytterligare begärt mera ;enningar; skälet var naturligtvis den tjenst han jort Grubb genom sågens påtändande; några hoelser hade dock ej tillåtit sig i brefvet. Grubb sade att han ej mottagit något sådant lr ES pr Såg hn Lv ers BR hh Ford ref. Kassaboken framtogs och der stod upptagen i wpril en anvisning till Eriksson på en person i stockholm å 50 rår. Grubb ville, efter någon stunds tvekan och på råga hvarför E. fått dessa penningar, förklara aken så, att E. fått dem till present, emedan han ehöfde dem för sitt förestående giftermål. FR Career ned SAT YE Mr ft vat oerlr Te EST TR