Aftonbladet – 8 april 1869, sida 3

strängt ett dylikt försök då tillbakavisades. Tal Juppläste derefter några rätt skarpa yttranden, som betecknade det ifrågavarande TY som bevis på mindre takt, och framhöll att majoriteten väl icke kunde rimligtvis tillförbindas att rösta på minoritetens kandidater o. s. v. — Tal beklagade att man skulle nödgas sysselsätta sig med dylika saker, då man väl hade vigtigare att uträtta än att lyssna till käbblet mellan en majoritet och en minoritet. som, för att säga det ännu en gång, aldrig kunnat förlåta, att den vid det nya statsRE början var majoritet, men numera icke är det. Frib. Ablströmer såg ett skäl till bibehållandet af de gamla valmännen deri, att under ståndsriksdagarne utsågos utskottsledamöterna äf samma valmän under hela Riksdagen. Hr Lithner använde det af hr Vougt anförda argument, erinrande derom, att enligt allmänt vedertaget bruk vore den vallista som innehölle namn på obehörige personer, i sin helhet ogiltig, och ansåg tal. derföre den omständigheten, att bland nuvarande -valmän funnes jäfviga personer, utgöra skäl nog att utse nya. Efter slutad diskussion anställdes omröstning, som visade det resultat, att 84 röster voro för och 76 emot utseende af nya valmän. — I sammanhang dermed beslöts att valet dertill skulle förrättas nästa lördag. Derefter utsågs till statsrevisorer ledamoten af Andra kammaren, bruksegaren hr Chenon. Närmast i röstetal var ledamoteu af Kammaren herr John Erieson. Vid sammanträdets slut väckte hr Jöns Piährsson motion om vissa förändringar i riksdagsordningens föreskrifter, angående valbarhet till Första kammaren, hufvudsakligen gående ut på att nedsätta census från 80,000 till 40,000 rårsfastigbetsvärde samt från 4000 till 2000 rdrs årlig inkomst, äfvensom att utesluta förtroendeembetsmän från valbarhet.