Aftonbladet – 5 april 1869, sida 3

JOm gällando grundlagsbestimmelser ; rörande val till riksdagsman. i I Det är väl bekant och allmänt erkändt latt då man påyrkade det senaste represenI tationsförslagets antagande, skedde sådant icke uteslutande eller ens hufvudsakligen meö I hänseende till förträffiigheten af detta förslag, utan långt mera i följd af nödvändig heten att befria landet från den fyrhöfdade ståndsförfattningen. Man både ansåg och erkände, att samma förslag, likt alla andra menniskoverk, var i många delar ganska ofullkomligt; men man var äfven öfvertygad, att den folkrepresentation, som derigenom komme till stånd, skulle veta att sjelf efterhand afhjelpa den blifvande riksdagsordningens brister. Motioner i denna syftning hafva också redan blifvit afgifna; men vi saknalikväl deribland någon om ändring uti vissa paragrafer af riksdagsordniogen, hvilka, dels genom sin stilisering och dels genom sin mindre tidsenliga uppfattning af vilkoeren för en god npationalrepresentation, synas vara i största behof af förändring. Hvilka böra utgöra medlemmar af den församling, hvartill folket sänder sina ombud? Naturligtvis de värdigaste och bäste, d. v. s. de mest upplyste fosterlandsvänner, de förståndigaste och de redligaste. Men: då folkets utvalde skola representera icke den kommun, der de hafva sin bostad, utan hela nationen och landet, så kan icke heller det ligga en förnuftig mening uti valrättens inskränkning till domsagan eller staden, emedan statens angelägenheter icke påkalla deras handläggning, som på en viss liten ort kunna vara de bäste, utan deras, som bland hela folket ega de för detta kall mest utmärkta egenskaper. Denna uppfattning af representantkallets vigt och fordringar torde väl icke hafva varit helt och hållet främmande för den, nuvarande riksdagsordningens författare. Atminstone finnas icke några lokala inskränkningar för valbarhet till första kammaren. Men 19 af riksdagsordningen innehåller följande stadgande: Till ledamöter i andra kammaren kunna endast väljas män, som uppnått 25 års ålder samt, enligt 14 , ega och minst ett år näst före valet egt valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner för hvilka de väljas. Och 14 bestämmer, såsom vilkor för valrätt ej allenast en census af visst egendomsvärde m. m., utan äfven att hvarje valman måste vara i den kommun, der han må utöfva rösträtt, bosatt. , Såtedes är härigenom valbarheten så begränsad, att valmännen, äfven emot sin ilja och öfvertygelse, måste med sina röster indigt hålla sig inom sin kommun, den må nu i afseende på tjenliga och villiga kan-! didater vara huru vanlottad som helst. Det är klart att, i ett land der den politiska bildningen är föga allmäu och goda representantämnen äro än mera sällsynta, dessa senare icke kunna vara så jemnt spridda öfver hela ) se me dö Mor utlåtande den 18 Juni 1866, pag, 19,