Aftonbladet – 5 april 1869, sida 2

stiger af vid Boulevard de OClichy, klättrar uppför någon af de branta gatorna, passerar förbi mairiet i adertonde arrondissementet, stannar en stund framför den ålderdomliga kyrkan, kastar en konstnärsblick på de pittoreska väderqvarnarne på kullens spets samt sedan låter det bära utför ett stycke på andra sidan, tilldess han stannar uti en löfsal utanför en liten cabaret, tänder sin pipsnugga, beställer en choppe eller en hel canette, tänker på ungdomens glada dagar, då han bodde här bredvid, och icke glömmer ljuseffekterna, som mellan akasierna sprida sig i breda strimmor långt bort öfver den stora slätten för att ännu en stund glimma på Saint-Denis vid horizonten, på de gotiska bågarne, som resa sig öfver de grifter, der. konungarnes ben fordom förvarades och der det ännu finnes kanske litet kunglig aska. För öfrigt hvimlar det ännu i dag-af konstnärer på Montmartre: Der är billigt, ljust och luftigt och man har så vidsträckta vuer, De målare, som redan skaffat sig ett namn; bo nedanför kullen, bakom kyrkan Notre Dame de Lorette, såvida de icke. flyttat till andra sidan Seine, till Luxembourg och Notre Dame des Champs. De, hvilka vänta på ett namn sitta på sjelfva Montmartre i luftiga lokaler, der man har det mera: fritt än beqvämt, mera solsken och regn än goda spislar, mjuka mattor och vackra banknoter; men nedanför sina fötter.ser man hela verlden, hvilket är detsamma som hela Paris, och man är icke inskränkt hvarken till tid eller rum. Lifvets vidsträckta horizont öfverblickar man så frimodigt. Förhoppningarnes glänsande luftslott hägra så tydligt öfver Montmartres gamla väderqvarnar. Det lilla huset från renaissancens vackraste dagar, det gamla starka -rucklet med sina fina bågar ölver rätliniga fönster och sin rika