Aftonbladet – 5 april 1869, sida 2

af hvilka förutom de trenne sista, som innehålla åtskilliga bestämmelser angående landstormen, de öfriga i allt väsentligt motsvaras af bestämmelser i nuvarande beväringslag; att Riksdagen likaledes måtte lemna utan anmärkning S 10, 11, 14 och 28 mom. 2, angående bestämmelser rörande mönstring, beväringsskyldigs rätt att mot slitningsersättning sjelf hålla sig med beklädnad samt rättigheten för lärare och prester att vid fullgörande af sin beväringspligt endast användas i sådan tjenstgöring som motsvarar deras resp. yrken. att Riksdagen, med godkännande af den grundsats, som uti 3 mom. at 20 finnes uttryckt, må uttala den åsigt, att den K. M:t förbehållna rätt, att vid krig och krigsfara i öfverensstämmelse med omständigheternas kraf uppkalla beväringsmanskapet till vapentjenst, med all behöflig tydlighet är uttryckt genom den ordalydelse, som i 10 af nu gällande beväringslag finnes begagnad; att Riksdagen måtte hos K. M:t anhålla, att i en blifvande beväringslag måtte införas de närmare bestämmelser angående landstormens organisation och befäl, som K. M:t kan finna lämpliga.1 Hvad åter 3 3, 7, 13, 16, 17, 25 mom. 2, 3, 29 mom. 1, S 34, 35 och 38 beträffar anmäler Utskottet sig icke kunnat ingå på pröfning af desamma, såsom stående i alltför nära sammanhang med organisationsförslaget i dess helhet. Utskottet har emellertid, oaktadt beslutet om ett uppskof i fråga om beväringslagen, icke ansett detta böra förhindra Utskottet att rörande förslaget om ändringar i indelningsverket uttala sin åsigt. — I hufvudsaklig öfverensstämmelse med den uppfattning, som gjort sig gällande i chefens för landtförsvarsdepartementet memorial, uttalar Utskoten utsträckt tjensteeller öfningstid för de oskiljaktigt sammanhang med eller i och för sig böra föranleda en lindring i de rustoch rotehållare särskildt åliggande besvär, som idkare af andra yrken lika hårdt drabbas af I de värnepligten åtföljande ekonomiska olägenheter, som innehafvare af berustad eller roterad jord. — Emellertid finner äfven Utskottet önskvärdt om, oberoende af värne;I pligtens utsträckning, en lättnad i utgörandet .Jaf rusteller rotehållares besvär kunde beredas. Mot de förslag till lindringar, som af K. M:t blifvit framställda, har Utskottet emellertid flera anmärkningar att göra. I fråga om rekryteringen anföres, hurusom rustoch rotehållare i allmänhet sätta nmiycket värde på rättigheten att sjelfve få anskaffa soldat, hvarjemte Utskottet säger sig förmoda att genom bifall härtill en bland de få grunder, Isom för närvarande i hela riket äro för in delningsverket gällande och på detsamma sätta sin stämpel, härmed skulle vara uppI häfd. — I fråga om det föreslagna normalkontraktet anföres att härigenom visserligen i Jen del orter någon lindring skulle uppkomma, men att i många andra åter, der spanmålsprisen äro -höga, soldatens aflöning skulle I stegras utöfver sitt nuvarande belopp; och I då åter rustoch rotehållare i sådant fall , skulle vara berättigade att vid sina nuvaI rande förbindelser förblifva, skulle häraf endast följa att statsverket blefve med en utIgift betungadt, utan att den lättnad man velat sålunda bereda komme alla, som deraf vore i behof, till del eller att man vunne den afsedda fördelen af enhet igrunderna för solIdatens aflönande. Till slut anför Utskottet rörande denna k o 13. s Pg fråga följande som vi anse oss böra ordagrannt återgifva: eUtskottet kan slutligen icke lemna frågan om en lindring i rustoch rotehållarnes besvär, utan att öppet uttala sin åsigt, att klagomålen öfver den tunga, hvarmed jordegaren af indelningsverket tryckes, icke . kunna afthjelpas genom några partiella eftergifter eller af uppoffringar från statsverkets föreslagna. Erfarenheten i afseende å de eftergifter, som redan skett, gifva detta vid handen, och utskottets åsigt i detta hänseende bekräftasg af hvad det varit i tillfälle att inhemta rörande tänkesättet bland flertalet. af dem som-i ämnet offentligen uttalat sin mening. cDet kan ej tillhöra utskottet att utreda, i hvad. mån den del af svenska jorden, på hvilken indelningsverket hvilar, må anses vara, i förhållande till öfriga föremål för beskattning, alltför hårdt betångad. Det inskränker sig således till anförande af det obestridliga förhållande att, ehuru indelningsverket i vidsträckta delar af landet är älskadt, och af jordegarne betraktas som ett lämpligt sätt att utgöra en del af deras utskylder till staten, man i andra orter öfver detsamma förnimmer en temligen allmän klagan. Der detta är förhållandet, anföres såsom hufvudsakligt skäl, att indelningsverket medför en i viss mån obestämd utgift, olika på skilda orter, och äfven inom samma ort under: olika prisförhållanden. Det är emellertid lätt att inse, att detta skäl till missnöje skall qvarstå, hvilka lindringar man än må åstadkomma i de rustoch rotehållare åliggande besvär, och att man således med försök i denna riktving löper ständig fara att rubba det som indelningsverket har företrädesvis godt och värdt att bibehållas, utan att ändamålet ändock vinnes. Skulle derföre den lagstiftande makten finna rustoch rotehållares klagomål så grundade, att afseende på dem måste fästas, är det, enligt Utskottets öfvertygelse, ur synpunkten af försvarsväsendets ändamålsenliga, ordnande vida fördelaktigare att medgifva indelningsverkets upphäfvande mot en ersättoving till statsve ket, motsvarande värdet af rustoch rotehållares nu åliggande besvär, — en åtgärd, .! hvarigenom åtminstone det ovissa och vexlande i dessa afgifter måste upphöra, och en I möjlichet bereddes att åt armen gifva en tet till en början sin öfvertygelse derom attl. värnepligtige så mycket mindre kan stå i ett. sida, vore dessa ock större än de af K. M:tl t 0 a FANA Er SEPT j