Aftonbladet – 2 april 1869, sida 3

En konstnär! ack, hur präktigt klungo orden! Och ynglingshjertat slog med starka slag; En ryktbar man, en konstnär, här i norden Man såg ej då som nu, hvarenda KR s Och konsten var hans lust, hans lif, hans vinning Långt mer än lagern omkring konstnärns tinning Framåt han gick och högt han bar sin harpa, Och ville slå derpå med kraftig hand, Och locka toner, milda eller skarpa Med makt derur och tjusa så sitt land, Ty bäst i toner han förstod att tala, Att sucka, älska, straffa och hugsvala. Tan drömde så, men ack, han endast drömde! AM fattigdo: ens tunga boja snärd, Att blott arbeta, ödet honom dömde, Men arbetslönenblef han aldrig värd: )ch namn af konstnär ens han fick ej bära, ast konsten sjelf han nog haft tid att lära. Vu är han gammal och hans kraft är bruten Jans ungdomsdrömmar längesedan flytt, ns arbetsdag är nästan ren förfluten, bröd de drömda lagrar sig förbytt — bröd? ack: det är brödet just som felar, fast blott för bröd en ton ännu han spelar. Ja, det är så — soldateng son, Trelingen son UIskade sång och musik mer än plogen och spa len, har nu hunnit lifvets afton, utan att se en: len anspråkslösaste af sina framtidsdrömmar för rerkligad — den att sjelf förvärfva sig och de sin: tt tillräckligt om än icke rikligt bröd. I 40 ål var ban varit musiklärare, undervisat många många elever, alltid blifvit prisad för sitt nit och sitt tålamod, men aldrig hunnit det mål han son mgling tänkte sig, icke ens vunnit en sorgfri ut comst, icke ens sitt dagliga bröd. Dock det val cke alltid så. Det var en tid det gick honon sodt, då han hade många elever och goda in comster, då han redan kanske började lägga a len summa som skulle föra honom fjerran hän ill konstens förlofvade länder, der han skulle stu lera och lära :för ätt återkomma hem som ut vildad konstnär. Men det blef aldrig utaf. Hvad: kulle han icke föredraga en stilla, huslig IM ramför ep oviss ryktbari et? Den förra stod ho