Aftonbladet – 2 april 1869, sida 2

benhavn är det det rara, att hvad angår munnens prosaiska behofver, är här det mesta ett strå hvassare, än åtminstone hos oss derhemma; den rättvisan måste man göra den danska hufvudstaden. Detta är emellertid ett kapitel för SK som kan förtjena ett särskildt bref; för ögonblicket — ha vi endast äggen. För öfrigt icke blott ägg af animaliskt slag, utan äfven konditor-ägg! Kjöbenhavn börjar i lenna genre täfla med sjelfva Paris. Hvartenda sockerbagarfönster har i år varit MR af dessa sranna målade ägg, äfven af chocolade, — mycket arisiskt! förutom alla dessa hundratusen påskajam med bomulls-ull! Hvilka lam, hvilka otåliga får med fanor (dannebrogsfanor!) och med gull på hornen! Påsken är, liksom julen, icke minst de snälla barnens fest; jag är rädd för att det nästan tenderar litet för mycket derhän, att alla högtider sluta som barnafester. Påsken är bär i Kjöbenhavn också en sann fest, och en ganska indrägtig, för alla dessa särskilda klasser af nyttiga medborgare, hvilka till stor del hemta belöningen för sina mer och mindre obemärkta mödof i de små sportler, som årets stora bögtider kasta af sig. Det är ett oskick, skall du säga, då jag berättar dig hurusom väktare, brandfolk, sophemtare, förare hundra andra istadens tjenst anställda figurer, hvilkas befattning ja ej ens till namnet känner, till alla helger här löpa andfådda omkring från hus till hus för att gratulera och upptaga sin mark-skatt. Det är sannt, att det till slut blir litet tröttande, detta eviga spring ned att öppna dörren vid tjugu ringningar i timman, höra detta samma: Jeg er (den och den) og jeg skulde önske Dem en gledelig Fest, men dessa arma menniskor skulle kanske svälta ihjäl utan denna lilla recett, såsom deras borgerliga ställning nu en gång efter gammal trall är inrätsad, och de äro dock, hvar i sin stad, säkerligen ganska nyttiga samfundsmedlemmar; . tornväktarn på Nicolåi torn sitter hela dygnet och tittar efter om det kommer någon fiende från landeller sjösidan, sophemtaren med sin harskramla är pigornas försyn, väktaren har nyckel till vår port och släpper oss in, när om qvällen ror deruppe hår somnat och icke hör våra ringningar. Det kan gå: för långt, det är sannt. Urtekrämmern, i huset, der yi bo, fick häromdagen gratulation (med till