Aftonbladet – 2 april 1869, sida 2

som sjelf hade utgått från sjöofficerarnes led, ,p! hade svårt att hålla sig fri, dels kanske också — åtminstone hvad styrelsen för marin-etablissementet på Horten angick — i oklara begrepp om den aktning man är skyldig storthingets rättighet att bevilja anslag. Den politiska verksamhet, som Broch härjemte under de senaste åren utvecklade, kan knappt tilläggas samma betydelse som hans et äl h pf 0 sö ti a mera affärsmässiga bestyr, och det var icke!h heller denna han hade att tacka för sitt in-h kallande i statsrådet. Då han år 1862 för första gången inträdde i storthinget såsom en af representanterna fc a n för staden Kristiania, var det egentligen i egenskap af ansedd affärsman, och denna karakter bibehöll hah också i början, tilldess händelserna år 1864 förmådde honom att uppträda såsom deciderad skandinavisk politikus. Det var han, som den minnesvärda 29 Mars 1864, då Norges storthing var ma-: nadt att afgöra, hvilken ställning de förenade rikena skulle intaga till kriget mellan Danmark och Tyskland, öppnade debatten med ett utförligt anförande, i hvilket han sökte bevisa, både att de förenade rikena genom att ställa sig vid Danmarks sida kunde utöfva ett ingripande inflytande på händelsernas fång och att det tillika var deras pligt att handla i öfverensstämmelse med sina äldre, flere gånger gifna löften. Skulle de förenade rikena, yttrade han bland annat, i framtiden vänta att se sina närmast liggande intressen, ja sin RER I OR respekterad af de större makterna, så borde deras folkrepresentationer stå såsom män bakom sina regeringar, understöda hvad som med deras bifall så bestämdt och så ofta hade blifvit uttaladt af dessa och icke rygga tillbaka för de länge förutsedda konseqvenserna häraf. Lika starka föllo hans yttranden i det på sommaren år 1864 stiftade Skandinaviske Selskab, hvars ordförande han blef. Ett tror jag med bestämdhet kan uttalas, yttrade han till exempel på sällskapets första sammankomst, då fråga var om regeringens uppträdande under det dansktyska kriget, och det är, att ett förfarande sådant som det af våra statsmän vid detta tillfälle iakttagna icke ånyo kan upprepas. Vi kunna i detta afseende göra de ord till våra egna, hvilka en engelsk tidning nyligen uttalade: Vi ha sväljt tillräckligt med förödmjukelser, vi kunna icke smälta flera. När han nu icke vägrat att inträda i den regering, som utgöres af samma statsmän, hvilkas beteende han för knappt 5 år sedan karakteriserade på detta sätt, kan detta icke uppfattas annorlunda än så, att han sjelf instämmer i den uppfattningen, att deticke är Ke utan affärsmannen, man i honom ar sökt och funnit. Det skandinaviska sällskapet, hvilket nu tyckes ha tynat bort — det har. åtminstone under loppet af denna vinter haft blott en enda sammankomst, och den hölls för attl tillsätta en tremannakomite till den nordiska ordbokssakens befrämjande — kom också småningom genom omständigheter, som det här icke är rätta stället att närmare afhandla, i en något skef ställning; ty man trodde sig ha skäl att antaga, att somlige af dess medlemmar vid sitt bemödande att befrämja sällskapets ändamål icke fäst det afseende på de befintliga förhållandena, önskligt kunde l vara, att de med andra ord icke hade tillPRE öppen blick för nödvändigheten att förbinda det politiska närmandet mellan de förenade rikena genom att undanrödja materiella och sociala hinder. Af denna anledTning uppstod på våren 1867 inom sällskapet I sjelf och i pressen en temligen häftig polemik, letter hvars verkningar sällskapet icke mer kunde resa sig. Hvad Broch angår, så var Ihan emellertid den af sällskapets ledande män, som genom denna strid förlorade minst af sin popularitet. Ty dels visste man på förhand, att han icke var en sådan politisk systemdyrkare eller doktrinär, som man förmodade vara fallet med någre andre af det ; skandinaviska sällskapets mera framstående I medlemmar, dels hade han också flere gån,Iger uttalat sig starkt för nödvändigheten att , först tänka på detaljerna — utjemningen af . Ide materiella och sociala olikheterna — innan .man grepe efter det hela, målet, det politiska ; närmandet. I det föredrag, hvarmed han flöppnade sällskapets diskussioner, framhöll han just churu mycket som kunde uträttas I genom att sprida upplysning om olikheterna .1i de tre länderna och genom att diskutera Idet sätt, hvarpå dessa olikheter, för såvidt fIde verkade hämmande på förbindelsen mellan I folken, kunde aflägsnas. -I Af större betydelse än Brochs befattning Imed det skandinaviska sällskapet var det, latt han inom storthinget, om han också icke li alla saker slöt sig decideradt till det libe. Irala partiet, likväl i det hufvudsakliga ställde sig på framstegsmännens sida, något, som han också, nyss innan det blef fråga om hans inträde i statsrådet, sjelf uttryckligen uttalade. Att han så måste göra, var äfven naturligt. En man med hans utpräglade förakt för all rutinmässig slentrian, allt byråkratiskt omsvepsväsen och all fördomsfull konservatism måste känna nödvändigheten af, att vår utveckling både i de politiska och sociala frågorna blir raskare och jemnare, än händelsen hittills varit. Han slöt sig derföre till försvararne af förslaget om årliga storthing, och hvad rösträttens utsträckning angår, så fann denna i honom icke någon principiel motståndare, om han också var af den meningen, att saken ännu icke är tillräckligt förberedd för att genast kunna utföras. Brochs inträde i ministören har, såsom sagdt, blifvit helsadt med stora förhoppningar. Man torde få kunna förvänta, att framtiden icke skall komma dessa förhoppningar å skam, och att icke den popularitetens ölja, som nu har lyft honom upp, åter skall rulla bort under honom och rycka hönom pr UFS Tr JE SN SNS PION, 2 STD. Se PR je ET US BT sd DD OD rt TD KE Kr Aa me IR man bart få aa 1 0 ER UNG IN JE FURSTE UR NE Miu a tt Fv Inet Fr a FRESK, RYCK