Aftonbladet – 31 mars 1869, sida 3

slump, nej, en förbarmande hivimel hade för barmat sig öfver mig. Jag hörde en lite vagn rulla framåt och en piska smälla, oc! då jag tittade upp, kände jag igen min gamli vän från Zenoburg, Ignatius, vingårdsvakta. ren, som äfven ses kastade spejande blicka på den ensami.. gestalten och plötsligt höl stilla framför mig. Det blef nu en helt hjertlig igenkännings-scen, som slutade dermec att han lyfte upp mig i sitt lätta åkdon och for bem. Han hade gjort upp en vin-affä i det närbelägna Vilpian och var helt nöjd och belåten samt lät sig nöja med den berättelse jag dukade upp för honom, att jag hade gått framåt i tankarna och så förirrat mig långt från yeran. Der satt jag nu insvept i .. varmt täcke och blef skyndsamt xratisporterad tillbaka samt fick vara glad öfver att det var mörk qväll då ban riktigt aflevererade mig vid min bostad. Ingen enda bekant menniska mötte vi på vägen, med undantag a sktorn, som i Untermais trädde ut ur ett hu och icke anade hvem det var som gömde sig för honom i slöja och kappa. Den gode Ignatius! Under hela vägen underhöll han mig med skildringar af sin husliga lycka, mången gång i temligen fria uttryck, med hvilka jag måste öfverse; vinet i Vilpian löste hans tunga. Med Lieses morskhet och envishet att vilja ha rätt, var det ännu alltjemt på samma sätt som förut, sade han; men han märkte också allt mer och mer, att hon verkligen förstod en hel hop saker bättre än han. Man gör så många dumheter, när man är ensam. När två slå sig ihop, har den ena just precist hvad som fattas den andra, och fyra ögon se dubbelt så mycket som två, och så gör hon allt så fint och rart, som han någonsin kan önska sig, och ger honom goda råd, och så är det ett lif som i himmelriket. Han frågade ännu en gång efter herrn, som varit med mig i Schöpne; och då jag berättade honom, att han nu mådde vida bättre än förut, sjöng han en visa för mig, som jag icke förstod, och smällde dertill med piskan samt nickade och blinkade åt mig på ett så löjligt sätt, att jag riktigt blef törtretad på bonom. ; Hvad mitt goda värdfolk gjorde för stora ögon, då jag berättade för dem huru långt jag vandrat! Jag har i dag sagt dem, att jag icke stannar här mera än en vecka. ppe på Brvuner skall det reden vara snö