Aftonbladet – 31 mars 1869, sida 3

uppfylla sina vigtiga åligganden, hurt orims ligt då att ytterligare vilja nedsätta styrkar till 1500 man. Blotta patrulltjenstgöringen skulle snart tillintetgöra denna ringa hop, hvars hästai aldrig kunde få afsadlas. Dyrt, ehuru för sent, finge man då ångra. det man åsidosatt ett vapen, svm icke, i likhet med infanteriet, kan på kortare tid danas; ett vapen, der både häst och karl fordra många månaders öfning, innan de med hopp om framgång kunna föras mot fienden. Öm så är, måste fosterlandsvännen, långt ifrån att vilja minska vårt kavalleri, instämma i såväl riksdagens som landtförsvarskomitens yrkande på detta vapens förökande, detta helst med värfvad trupp, derföre att denna alltid bör kunna uppnå större färdighet än den blott under kortare tid öfvade, ehuru i andra afseenden utmärkta, indelta ryttaren. En sådan tillökning är dyr, det är sant, men dels har svenska folket aldrig dragit i betänkande att göra nödiga uppoffringar för fosterlandets försvar; de stora anslagen till gevärsanskaffning är derpå ett nytt bevis, dels skola de medel som användas till vårt goda, men alltför fåtaliga kavalleris ökande säkerligen vid första krigstillfälle mångdubbelt återgäldas, ty ännu gäller Fredrik den: stores sats: Jag har ej råd att hålla ett otillräckligt kavallerio. C. M. Björnstjerna.