Aftonbladet – 27 mars 1869, sida 2

0 OSV MUM OÖVULARATU UNRVI HARRY IGULHAU : för den hårdast tryckta delen af den indelta . jorden samt kommer dem till del, som afl densämma är mest i behof. Med. skäl hafva reservanterna mot lindringskomitöns pluralitet fäst uppmärksamheten på den ytterst ojemna fördelningen af indelningsverkets tunga, såväl när man räknar efter roteoch rusthållenas olika taxeringsvärde, som efter sjelfva den årliga kostnaden, och hvarom de komitens utlåtande åtföljande tabellerna lemna fullständiga upplysningar. Ur de sistnämnda anföres exempelvis, att taxeringsvärdena för rotehåll varierar mellan 5000 och 483.900 rdr samt för rusthäll mellan 2300 och 173,100 rdr. Vid samma regemente varierar den årliga kostnaden så mycket, att t. ex. vid Jönköpings rotehållsregemente högsta kostnaden uppgår till 513 rdr 4 öre och den lägsta till 65 rdr 97 öre, samt vid Westgöta afsutna rusthållsregemente högsta kostnaden är 480 rdr 54 öre och den lägsta är 84 rdr 66 öre. Mångfaldiga dylika exempel förefinnas å dessa ta. beller. Skulle man nu tillämpa den föreslagna lindringen t. ex. på de båda omnämnda rotarne . vid Jönköpings regemente, så finge den ena en nedsättning å den årliga kostnaden af 380 rdr, under det den andra icke fick någon lindring alls. Men nu är det ingalunda sagdt, att de rotar eller rustbåll, hvilkas årliga kostnad är störst, äfven äro de mest betungade. ). Tvärtom kan vid många tillfällen hända, att de, som betala mest för sin soldat, äfven bal bästa tillgång dertill, under det de, som be-i tala mindre, i sjelfva verket äro. vida mera: betungade. ljden deraf blir, att de. som. minst behöfva det, få en lindring på flera hundra rdr, under det andra, som äro hårdt tryckta, blott lättas med några få rdr, ja, kanhända icke alls tillgodonjuta någon : lindring: i Man torde således lätteligen finna, att den . föreslagna lindringen kommer att träffa den in: delta jorden särdeles ojemnt samt att det all-! deles kommer att bero af slumpen, om dess:; jordbruk erhåller någon lättnad eller ej. Ännu i mindre kan man under sådana omständighej j 1 s ter medgifva, att roteoch rysthållarne iall-i mänhet erhållit något undantag från den utsträckta värnepligten. Och med skäl måste Mu förvåna sig öfver, att hvarken lindringskomiten ej heller krigsministern fäst upp-l: märksamhet vid dessa förhållanden, hvilka måste falla en hvar i ögonen och som synas egnade att allvarsamt ifrågasätta riktigheten, rättvisan och utförbarheten af: de principer, enligt hvilka lindringen blifvit föreskrifven. Oss förefaller, såsom om den enda fullt tillfredsställande grunden för lindringen vore, att göra den beroende af förhållandet mellan den årliga kostnaden samt rotens eller rusthällets taxeringsvärde, sålunda att de rotar och rusthåll, hvilkas årliga kostnader vore störst i förhållande till taxeringsvärdet, erhölle den största lättnaden, under det de, hvilkas årliga kostnad vore minst i förhållande till taxeringsvärdet, erhölle mindre lättnad. Ja, man kunde till och med för de senare uppställa en gräns, vid hvilken ingen lindring borde ifrågakomma. Detta vore åtminstone l. rättvist, hvarjemte bördan jemnare fördelades och lättnaden verkligen komme de betryckta till godo. : ; En annan sak är, om ens denna lindring : låter sig utföra. Att, såsom ofta blifvit före-! slaget, understödja de hårdast betungade med . statsbidrag, torde knappast vinna bifall. Det! enda vore möjligtvis, att efter omständigheterna låta 2 rotar uppsätta 1,3 rotar 2, 4! rotar 3 0..s. v. En sådan åtgärd förutsätter åter en fullständig omreglering af hela l. rotoch rasthållet; och som jorden under ti-: dernas lopp förändrar värde; mäste denna omreglering, om full rättvisa alltid skall vara rådande, blifva periodisk, t. ex. ske hvart tionde eller tjugonde år. ; Sålunda stöter man nästan vid hvarje försök, att göra indelningsverket tidsenligare: samt att jemnare och rättvisare fördela dess olika tryckande börda, på nästan oöfvervinneliga svårigheter, hvarföre knappast något annat val blir öfrigt, än att ettdera bibehålla det som det är, eller också helt och hållet . atskaffa det. ; Enligt hvad ofvan blifvit anfördt, skulle l. rusthållarne enligt förslaget, i likhet med rotehållarne, erhålla en lindring i afseende på soldatens anskaffning och årliga underhåll, som . ansåges motsvara den ökade värnepligten. Någon annan lindring synes för dem icke vi-. dare böra ifrågakomma, då de för hästens och hela utrastningens anskaffning och underhåll uppbära statens räntor, och dessa! räntor från början voro så tillräckligt till-, tagna, att de skulle lemna öfverskott, hvil-:; ket de äfven ännu i dag på många ställen. göra (om man undantager de skånska rege-: mentena, hvilkas rusthålls taxeringsvärden ., dock äro så betydliga, att de ej kunna anses , vara för härdt tryckta). Ur denna syn-; punkt kunna vi således gilla, att staten mot, en viss afgift (52 rdr) en gång för alla skulle . öfvertaga. anskaffningen och underhållet af; 1 ) hela rustningen. Under fred gör detta visserligen ingenting, utan länder snarare till större enhet och likhet o. s. v. Men under krig blefve rusthållarne derigenom: befriade från detta åliggande, i afseende på förlorade nummer, fastän de just för krigets skull och 1 för den större börda, de då blefve underka-t stade, erhållit de fredskostnaderna öfverskjus tande räntorna. z f Ännu mindre kunna vi godkänna den åtgärd, )1 som blifvit föreslagen i afseende på de afsutna s rusthållsregementena. Visserligen gilla vi tilllt alla delar, att de förvandlas till roteradt infan-s teri. Men skall full rättvisa ske och staten e ej af obehörigt undseende för enskilda intres-a sen gå miste om betydliga belopp, böra dere vid samtliga räntor tillstatsverket ingå. Meds follt skäl bevisar krigsministern, att besitt-k ningsrätten till rusthållen ej kan fråntagas rust-h hällarne, men deremot att rustningsräntorna,N augmenterna och kronotionden när som helst lag-t ligen kunna indragas tillstatsverket så fort det-n Vv I Ft samma för andra ändamål behöfver dem. Han uttrycker äfven den förmodan, att personer, som köpt rusthåll, vid köpets ingående icke ära kunnat underlåta att taga denna om-jr ständighet i betraktande samt derför måste