Aftonbladet – 27 mars 1869, sida 2

Det nya armeförslaget. Lindringen. Qvarstående ojemnheter. Efter hvad ofvan flera gånger blifvit anfördt, framställde 1867 års riksdag i dess krifvelse till K. M:t den åsigten: att den väsentligt utsträckta allmänna värnepligt, som för ett fullständigt ordnande af rikets försvarsväsende utan tvifvel vore af behofvet påkallad, möjligen ej kunde genomföras med bibehållande af indelningsverket i dess nuvararande form, hvarföre den anhöll, att K. M:t täcktes låta utreda och taga i öfvervägande, om och på hvad vilkor det nu på roteoch rusthållare hvilande besvär måtte Bana ss 0. 5. ua FAR Tydligen ansåg riksdagen då lin än ora. ett oelkvlag dör den ute, pcngen så ligten, äfvensom att he Fry ade någon sorts rä ..wstoch rotehållare likt vederlag. Oka att fordra ett dyAL deag åsigt har emellertid statsrådet a vn ingalunda varit. Genom en lång hi..ovisk bevisning, hufvudsakligen hemtad från de till Eindringens utredande nedsatta komiI terades betänkande — en bevisning, som för öfrigt enligt vår åsigt har det felet, att i sin vräkta värne-l helhet vara oriktig och till hvilken vi för! öfrigt återkomma — söker han ådagalägga, att värnepligten (och i följd deraf äfven be; väringens öfningar) kan utsträckas så långt som helst, utan att roteoch rusthållare ur rättvisans synpunkt hafva den ringaste anledning att ifrågasätta någon lindring i sitt besvär. Eller om vi anföra verba formalia (sid. 34): att ur rättvisans synpunkt grundade anspråk icke förefinnas på lindring i roteringsbesväret, i sammanhang med och beroende af frågan om en allmän värnepligt; saxat att rätten dertill ingalunda är till finnandes hvarken i lagar och författningar, historiska förhållanden eller andra med frågan sammanhang egande omständigheter, hvilka alla tala ett motsatt språk och. oförtydbart skilja emellan krigstjenstskyldighet för jord och sådan skyldighet såsem ett rent personligt åligganden, Så nya och djerfva dessa satser än måste förefalla, och så orimliga än de konseqvenser måste blifva, som ur dem kunna dragas, fasthållas de likväl med en envishet och ihärdighet, som måste synas så mycket besynnerligare, som dock lindring ur en annan synpunkt, af billigheten medgifves vara påkallad. Denna andra synpunkt är jordbrukets betryckta ställning. Jordbruket, landets modernäring, redan betungadt af grundskatter m. 3. utlagor, kämpande med en karg natur och ofta arbetande under ogynnsamma kovjanktarer, synes tvifvelsutan vara i behof af all Iden lindring, som med tillfredsställande af statens behof kan vara förenlig, utan alltför stora uppoffringar från dess sida samt andra samhällsklassers oskäliga betungande. Sjelfva sakförhållandet, att lindring för den roterade och berustade jorden är behöflig, medgifves således af hr krigsministern. Och han atgifver äfven förslag dertill. Men derTjemte uppställer han såsom skäl till lindringen grundsatser, hvilkas riktighet lindrigast sagdt måste anses ganska omtvistad och hvilkas uttalande måste utmana och reta till motstånd just dem, som af lindringen skola komma i åtnjutande, samt komprometterar sålunda onödigtvis framgången af sitt eget förslag. Huruvida ett sådant förfarande varit klokt och välbetänkt, kommer framtiden att utvisa. Vi vilja nu i största korthet försöka angifva de grunder och beräkningar, enligt hvilka lindringen blifvit föreslagen. Här förekommer till en början det egna förhållandet att statsrådet Ab sp, fastän han bestämdt förnekar, att amdring i roteringsbesväret kan ifråge komma i sammanhang med och beroende av frågan om en allmän värnepligt, likv5 på det allranogaste och på öret uträkr.ar, hvad den ökade värnepligten i pennugar kan vara värd, samt afdrager beloppet från roteringens medelkostnad. Man skulle eljest hafva förmodat att, när lindringens uppgift uteslutande vore att lätta jordbruket för den roterade jorden, utgångspunkten för lindringens. genomförande borde vara att undersöka, hvilka rotar af indelningsverket varit hårdast tryckta, samt derefter rätta lindringens storlek: Enligt de till lindriogskomiten inkomna uppgifter från regementen och kårer, skulle årliga medelkostnaden för roteringen öfver hela riket vara 150 rdr. Fastän man just icke har några grundade skäl att antaga, det nämnde uppgifter öfverallt varit felaktiga och för högt tagna, bestrides siffrans riktighet på anförda grunder likväl af komitens pluralitet, som angifver medelkostnaden till 126 rdr 32 öre. Häremot hafva dock flera medlemmar reserverat sig. Och att saken icke ör af ringa vigt torde inses deraf att den årliga skilnaden i kostnaden uppgår till Io million, då enligt den högre beräkningen roteringen årligen skulle fordra en utgift af 3,026,468 rdr, men efter den lägre blott uppgå till 2,548,651 rdr. Då det emellertid torde blifva svårt att afgöra, hvilket som här är det rätta, vilja vi antaga att roteringens medelkostnad verkligen är 126 rdr 32 öre, Enligt Carl XI:s knektekontrakt, skulle den ursprungliga kostnaden, evalverad i nuvarande mynt, allenast hafva uppgått till 117 rår 62 öre;!skilnaden skulle då utvisa värdet af de sedandess tillkomna ökade förpligtelserna; äfven nämnde siffras riktighet bestrides af flera reservanter i komitån, såsom för hög. Enligt vakansafgifterna skulle den årliga medelkostnaden allenast vara 109 rdr 42 öre.. Den årliga kostnaden vid rusthållsinfanteriet för soldatens underhåll — ej hästens och utrustningens anskaffning och underhåll, som bestrides af statens rustmngsoch augmentsräntor — angifvas till 132 rdr 46 öre, samt för rusthållskavalleriet till 120 rår 21 öre, eller i medeltal! för hela rusthållet till 125 rdr 10 öre. Sammanlagda kostnaden för indelta truppens underhåll uppgår enligt denna lägre beräkning årligen till 3,255,190 rdr. i Nu föreslår statsrådet Abelin till en början att hädanefter roteoch rusthållare skola befrias från alla ovissa besvär, som, till— ——— — XX mv —— rr — AL