Aftonbladet – 27 mars 1869, sida 2

illagda räntor, och a för den skuld ett Wberopande af dessa räntor, utan något rista vållarnes förvållande, möjligen skulle uppattas såsom ett ingrepp i de deraf berörde nskildes eganderättsförhållanden och eköomiska ställning; hvarföre en sådan åtgärd, I lerest ändamålet af en förlöring kan på anjan väg uppnås, Visserligen bå M lokhetens och billishotens er både ur statsrikas. Och vå 2 synpunkt bör undvållarna uennå grund låter han rust-v ang Hill godo bibehålla räntor till ett sanska betydligt belopp. itferforhållandena äro följande. Samtliga räntor vid de äfsitna kavalleriregementena uppgå till B30,421 rdr. Häraf hafva rusthållarne i hästvakansafgifter årligen erlagt 308,117 rdr, hvartill kommer värdet af infanteriutrustningen med 105,120 rdr, tillsammans 413,237. Rusthållarnes årliga vinst har hittills följaktligen uppgått till den lilla nätta summan af 417,184 rdr: Nu föreslår statsrådet Abelin, att rusthållarne fortfarande skola få bibehålla alla sina räntor, men statsverket öfvertaga alla deras förpligtelser i afseende på utrustningen mot en årlig afgäld från deras sida af 200 rdr (hittills omkring 90 rår), hvilket för 3000 nummer gör 600,000 rdr, hvadan rusthållarne vid de afsutna regementena hädanefter på sthtsverkets bekostnad erhålla en årlig present af 230,000 rdr. Som K. M:t i sin proposition nedsatt afgälden till 176 rdr för 2500 nummer och till 170 rår för 500 nummer har presenten ytterligare blifvit ökad till 305,000 rdr. I sanviog, man måtte anse rasthålareintresset ganska mäktigt, när man i afseende på detsamma vid rättvisans tillämpande ej vågat gå längre, Detta torde dock väl ej hindra, att ej rusthållarne slatligen, sedan allmänna meningen i detta hänseende fått upp ögonen, lära få lemna ifrån sig sina räntor, af hvilka de hittills dragit en så oberättigad vinst. , Samma något långt drifna ömhet, som blifvit rusthållarne, och särdeles dem vid de Fö regementena, visad, har äfven kom; Å mit den privilegierade och extra roterade jorden till del. Statsrådet Abelin nekar visserligen icke, att densamrma, om full rättvisa skipades, äfven borde blifva ordinarie roterad, samt antyder till och med att något sådant möjligtvis i framtiden kan komma att ske; men för närvarande vågar han dock så mycket mindre ifrågasätta en i egendomsförhållandena så djupt ingripande förändriog, som en för behofvet tillräcklig stam derförutan nu kan beredas. En annan gammal orättvisa har äfven blifvit respekterad, nemligen i afseende på de halländ ka utsocknehemmanen. Dessa, som nu bort blifva effektivt ordinarie roterade, hafva icke allenast tillåtits fortfarande erlägga vakansafgift, utan denna vakansafgift har äfven blifvit bibehållen vid balfva beloppet, sedan de enskilda intressena genom ett egennyttigt och oförsynt begagnande af konjunkturerna vid 1848 och 1854 års riksdagar vetat tillvinna sig denna eftergift. Vi omnämna detta hufvudsakligen för att visa, huruledes statsrådet Abelin, fastän i allmänhet tydligen böjd för en billig och rättvis fördelning af stamtruppens underhåll, likväl i detta, liksom i många andra hänseenden, stannat på halfva vägen samt ej haft mod att sätta yxan till roten. I allmänhet har hvarken han eller lindringskomiten i de gjorda utredningarne fästat uppmärksamheten vid den ytterligt ojemna fördelningen på de olika folkklasseroa af nämnde börda, som i följd af den historiska utvecklingen för närvarande eger rum, och hvarigenom indelningsverket för vissa näringar och yrken blir så odrägligt betungande, under det andra i all tysthet draga vinst deraf. Ur deras synunkt, hvilka vilja bibehålla indelningsveret såsom stam, är detta likvisst knappast att undra på. Ty komma dessa ojemnheter en gång i dagen samt blifva klara för folkmedvetandet, hvilket förmodligen ej så länge lärer dröja, så torde indelningsverkets tid ohjelpligt vara förbi. orsakerna Akon kortats