Aftonbladet – 25 mars 1869, sida 3

JE TYAT vu I HYVYURCOV förhållande står den till det allmänna välståndet? Thora B. Rättegångsoch Polissaker. Storkertiginnan af Gerolstein. Till den 7 sistl. Januari hade e. o. kanslisten E. Wallmark, i egenskap af öfversättare af operan Storhertisinnan af Gerolstein, vid härvarande rådhusrätt uttagit stämning å teaterdirektören C. Rohde, emedan denne, utan derom skedt aftal, under sistlidne sommar uppfört nämnda opera nio gånger å Humlegårdsteatern härstädes, yrkande käranden an. svar enligt K. förordningen af den 20 Juli 1855. Sedan målet förnyade gånger förevarit å rådhusrättens sjette afdelning, afkunnades den 11 dennes dom, Hvarigenom svaranden, Rohde, i förmågo af den utaf käranden åberopade K. förordning, angående förbud mot offentligt uppförande utan egarens tillstånd af svenskt dramatiskt eller för skådeplatsen författadt musikaliskt arbete, förpligtades att till käranden i skadestånd utgifva 37 rdr 50 öre för hvarje gång teaterpjesen blifvit af svaranden å nämnde teater uppförd, med tillsammans 337 rdr 50 öre, hvarjemte svaranden dömdes att betala lösen för protokollet och ersätta rättegångskostnaderna med 52 rdr 25 öre. — Tryckfrihetsåta. har på justitiekanslerens befallning blifvit af stadsfiskalen W. Gilljam väckt mot ansvarige utgifvaren af tidningen Nya Nationalregeringen n:r 2 (6) förre handlanden Jean Edtard Ström. Det åtalade numret är tryckt hos hr J. Damm. Målet har blifvit lottadt rådhusrättens sjette fdelning och förekommer derstädes tisdagen den 30 innevarande månad. — Oroligheterna i Hudiksvall. Ur en korreonde till D. A.;dat. den 21 Mars, hemta vi fölande: Ransakningen fortsattes i går, då EA de häkjade fingo aflägga berättelser om sitt deltagande i tumultet. Ingen af dem hade sig något synnerligt bekant om sjelfva förloppet af tumultet; två gingo till och med så långt, att-de ej ens varit med i folkhopen. De tre andra hade väl varit med, men ingen hade igenkänt någon af de egentliga väldsverkarne utom ihbjälskjutne Dalin, som blef den syndabock, som måste uppbära allt. I sina berättelser invecklade de sig i tvetalan flera gånger och under contraförhör mellan Nordin och sotareärlingen Andersson råkade desse i dispyt med hvarandra, då den senare förargad utbrast: —det der är ej värdt du säger — vi hade ej någon reda på oss, för vi voro i en sådan röra — ett utryck, hvarmed han på gjord fråga af åklagaren förklarade sig mena, att de voro rnsige. — Efter slutadt förhör med den bäktade ynglingen företogs ransakningen med bagaren Almgren, bosatt och egande burskap här i staden, mot hvilken iklagaren, för det A. ibjälskjutit Dalin, yrkade unsvar för dråp, viljande sedermera bestämma efer hvilken i 14 kap. strafflagen de närmare an;varspåståendena skulle göras, stödjande yrkandet M detta ansvar dels derpå, att hvarken upprorsagen blifvit uppläst eller vapens begagnande elest tillåtet af vederbörande myndighet, dels derpå utt A., som dragit sig in i förstugan, då han losade skottet, ej kunde anses hafva behöft till vödvärn skjuta, då han genom portens igenslånde varit skyddad inne i förstugan. A. afgaf lerefter sin berättelse om förloppet, hvilken, efer hvad mig sagts, då jag ei sjelf var i tillfälle tt qvarstanna i domstolen för att åhöra den, lär nafva varit sväfvande; dock framgick af den, hvilet ock kan styrkas, att A. hotade Dalin att skjuta, m ej D., som med sin spak i handen trängde på, flägsnade sig. Förhöret, som räckt 4!, timmar, lutades pu omkring kl. 3;9 I qvällen. En a Umgren personligen framställd begäran att mot vorgen ställas på fri fot och samma begäran för äktade Sundin och Strandell, för den förra framtäld af bans svåger båtskepparen Wiman och för len senare af hans fader, -afslogos af rätten på klagarens bestridande deraf och åberopande af evisning till bestyrkande af sina mot :de häktade jorda påståenden. Likasom det våldsamma uppträdet fick en större itsträckning, än från början nästan tyckes hafva arit ämnadt, så hafva ock de åtgärder, som vidagits för att bestraffa. våldsverkarne, blifvit allarligare och eftertryckligare, än mången synes afva tänkt. Man hörde strax efter tumultet lera personer säga, att om herrarne nu låta jordt var gjordt-och ej röra mera i saken, så kulle allt blifva lugnt igen. Men då detta ej var nöjligt, och då många oroliga samveten finnas, så vn dessa sökt skaffa sig lugn genom att sprida otelser både muntligen och skriftligen. . Under eckans lopp bar borgmästaren fått mottaga två ref, uppfylida af de gräsligaste hotelser motallnänheten., så hög som låg, om ej de häktade rigåfves. För att gifva ett begrepp om innebålet af dessa bref, vill jag meddela några utdrag r dem. I det första heter det bland annat: sJag redgifver, att det (upploppet) var en dumhet, en på det bela var det ingenting att klaga öfer; nibar förtjent tusen gånger mer, men man ir ej alltid det man har att fordra... Det är ej ör tidigt att börja stå på sin rätt, och det lir troligen blodsrätten i stället för pemmningräten. Derför råda vi er att gå den vänligaste väg ed det, som hände i förra veckan... Slutar ni j med er hämd, så äro vi beredda att strida till sta man, och om blodet går oss till midjan eller Il magen, så fälla vi ej modet — Ni får ursäkta enna dåliga helsning, för det är i det hela bara änskap wi drifva på — Snygg vänskap i saning! Det andra brefvet är än mera hotfullt. eri heter det ungefår sålunda: Om ni ej Släppor 3 de häktade, gå tända vi eld på staden och s.å jäl så hög som låg; fiskalen skola vi slita i biir, så att det skal! bli fåglamat af honom. Lita på er vakt, ty vill ni veta, huru många vi äro, Vv äro vi femhundratolf man, och så sannt Gud : Gud, skola vi tåga ut de häktade. Gif oss jar i tidnivgen, hur ni vill, och nekar ni, så örja vi framemot påsk eller någon dag, när det starkt blåsväder. Och vill ni veta hvem som rifvit brefvet, så är det Per Modig i Delsbo. Så väl detta namn som påståendet, att landsarne skulle vara beredda att bjelpa våldsverarne, är en dikt. Allmänna åsigten i socknarne iromkring är, att deltagarne i upploppet burit g skamlöst åt och förtjend strängt straff. Den ida betydåligare hjelp, som våldsverkarne kunde . och troligtvis redan haft, är från Rogsta, hvars gåom är högst depraverad och usel. Telegrafunderrättelser. : (Genom Stenska telegrambyrån.)