Aftonbladet – 25 mars 1869, sida 3

Paris i våra dagar. (Bref till Aftonbladet.) XXL Tvåhundra tretiotvå millioner ägg — hvilka siffror för en husmoder och kanske äfven för en statsekonom! Det är ett vackert antal och bör. räcka till en hel mängd omeletter, men det är hvad sonr säljes numera årligen, icke i hela Paris, ty det är vida mera, utan endast i Central-Hallarne. Det roar mig att gå och göra mina observatiorer på detta ofantliga Kornhamnstorg under glastak, att se på les dames de la halle, torgfruarna, som hafva så intressanta anor från den stora revolutionens dagar och som vid högtidliga tillfällen äfven i vår tid veta att hålla sig framme. Jag kan för öfrigt säga er, att torgfruar äro hvarandra temligen lika både här och der. Skulle en parisiska förefalla något lifligare, kommer detta visserligen till en del sf det något lifligare franska lynnet, men kanske ännu mera deraf, att fruarna i Paris. hafva tak öfver hufvudet och en god tyrpanna under fötterna. Under sådana omständigheter kan man hålla modet uppe och öppna språklådan på vid gafvel, hvilket icke är så lätt, när man sitter under bar himmel i tjugu graders köld, utan någon fyrpanna nedantill. Och likväl, förunderligt nog, kunna äfven svenska torgfruar hålla målron vid makt. Som jaz sade, roar det mig att gå i hallarne understundom och se på den kolossala rörelsen bland humrar och palsternackor, smörklimpar och fettklimpar, hvilka sistnämnda vid närmare betraktande ofta befinnas vara till en otrolig grad gödda höns, allt upplagdt, ej blott på det mest smakfulla sätt på hvita marmorbord och, hvad hönsen beträffar, omviradt med fint silkespapper, utan också ordnadt på ett riktigt artistiskt sätt. På friskt vatten till snygghetens upprätthållande sparas icke. Det frustar fram ur små kranar öfverallt, spolar marmorborden och asfaltgolfvet, håller grönsakerna friska, sqvalpar i de små fiskbassinerna och sprider svalka om sommaren i hela lokalen. Om ni vill riktigt känna hallarne, så skall ni bedja vår vän Delaporte att följa er dit en gånpg, sade fru Lemåitre till mig. ; Vår vän Delaporte är statsekonom, statistiker, filantrop och så der vidare. Han var icke svår att öfvertala. . Men hvarför går pi aldrig -sjelt i hallarnen, frågade jag min värdinna. — Det brukas icke, fick jag till svar. Fru Lemåitre är en utmärkt husmoder och håller sträng räkning på utgifterna, nästan något snål, tycker jag, ett nationalfel här i landet; men det kan aldrig falla henne in, att sjelf besörja uppköpen för hushållet. Det