Aftonbladet – 23 mars 1869, sida 2

å er aktning. Såsom ett generaliserande ville skådar Lamartine från en upphöjd ynpunkt, och då han gör det, skådar han (ven långt framför sig; han upptäcker de .onseqvenser, som innefattas i principerna. )m detta är hvad man kallar att vara skald, er jag intet tillräckligt skäl att bannlysa lenna egenskap från den ekonomiska vetenkapen. Hon behöfver äfven hon likasom de friga, mer än de öfriga, denna generaliseande egenskap, utan hvilken ingen vetenskap innes, utan endast vetenskapsprotokoller. Jet var denna egenskap, som lät Lamartine pptäcka och satte honom i stånd att stunlom komma i förväg för nutidens stora er;fringar och reklamera samhällsreformen. Antingen han på abolitionistbanketten i Måeon föreslår en högsinnad skål: För slafreriets afskaffande i hela verlden! så att insen af Guds skapade varelser längre må vara n annan varelses egendom, utan endast må lyda under lagen! eller han i sin strid mot en annan samhällsträldom står i första ledet bland anhängarne af dödsstraffets afskaffande, fulländar han inom sig denna lyckliga förening af politisk ekonomi och poesi; som icke är någonting annat än snillets och veenskapens förening. Dessa omfattande rörelser i samhället, dessa. sträfvanden af folken, som eldas af högsinnade aningar och taga en skald, en vales, till sin initiateur och ledare, kunna icke uppskattas efter kritikens vanliga regor och lemna något litet sjelfva den politiska ekonomien bakom sig. Men om det fins en sanning, en ofelbar och allmän, som örenar menniskorna och tränger sig på folkens samvete i dessa politikens stormiga konflikter, så är det den, att kriget nästan alltid är en förderflig dårsk. kap, den, att freden bör ha sista ordet på denna jord och acklimatisera sig bland menniskorna. Nå väl! Lamartine stod — och detta är hans förnämsta anspråk på ära — i första ledet bland desse fredlige erötrare, som viljs utrota krigets brott; han var en af fredsligans föregångare, denna ligas, som en lyck lig djerfhet har bildat och som en af våra kollegers, hr Fråderic Passys kraftfulla ihärdighet dagligen utvecklar! I sen säledes, mine herrar, att han är er af våra, och när den politiska ekonomien på framåtskridandets väg möter en af desse män genom hvilka friheten profeterar, tyckes de mig, att hon hedrar sig sjelf genom att hedrs honom: ty hon är iog sonting, om hon icke ä frihetens vetenskap i dess tillämpning pi menniskorna. Och hvem skulle väl om der höga och fullkomliga vetenskap, i hvilket Bastiats harmonies utgöra en sida, den på en gång ideella och positiva vetenskap, sön kanske ingentiog annat är än de store männen: dröm, hvem skulle väl kunna säga, att ick Lamartine, trots sina brister och misstag var en af dess ypperste initiatörer och i et visst ögonblick dess heros, sedermera des: martyr; ty vetenskapen har ännu sina mar: tyrer (mycket bra! mycket bra!)