Aftonbladet – 23 mars 1869, sida 2

EECONOMISET. Lamartine såsom statsekonom. Det var en tid ett mod bland dem, som på det politiska området framför allt annat prisa och beundra framgången, att. sedan Decemberstatskuppen lyckats, håna Lamarline såsom en opraktisk fantast, en poet, som ldrig bort taga någon befattning med politiken. Detta hån har tystnat och den opartiska häfden skall en gång ådagalägga, att Lamartine sett ganska klart i många fall, der personer, som berömma sig af att vara praktiska, varit mycket kortsynta, samt att han under de sväaraste och brydsammaste omständigheter ådagalagt en sinnesnärvaro och energi, som, endast en både snillrik och till sin karakter ädel och stor man i dylika fall kan utveckla. En nyhet för mången torde det emellertid vara, att Lamartine äfven haft blick och intresse för nationalekonomien och att han också på det fältet varit ganska praktisk. Att så emellertid varit fallet, finner man af den hyllning, som egnades åt hans minne vid den sammankomst, som Societe deconomie politique höll i Paris den 5 i denna månad. Hr Foucher de Careilj begärde ordet för att påminna om Lamartines berättigade anspråk på ekonomisternas aktning och saknad. Han ansåg det vara föreningen värdigt och öfverensstämmande med dess plägseder att icke genom sitt deltagande i tystnaden lemna denne namukunnige döde i ett slags förgätenhet och glömska. (Bifall.) Lamartine var icke en nationalekonomi ordets egentliga mening, men ban var en ifrig anhängare och, om man får tro honom på hans ord, nästan en, adept i den ekonomiska venskapen. År 1847 finner man verkligen ljande förklaring i ett tal om handelsfriheten ). Jag vill icke ingå i någon af de utvecklingar, som denna i sina beröringspunkter oändliga vetenskap har att förete. Jag skall icke med er kasta mig in i denna den politiska ekonomiens ulgebra, i hvilken jag fördjupat mig under åratal vf studier för att sjelf på härsmånen utröna, om bandelssiffrorna, de verkliga förhållandena samt statistiken öfver rikedomen och arbetet möjligen vederlägga den inre visshet, som hos oss föregår öfvertygelsen. I samma tal ifrar han med fasthet för konseqvensen af 1789 års principer, tillämpade på industrien. Han vill, att massornas behof skola finna afseende i samhällspkonomien och omstörta de industriella privilegierna, likasom klassernas frigörelse har upphäft den feodala ojemlikheten och skapat nationernas solidaritet; och till svar på skämtet öfver entusiasmen hos de nya lärornas anhängare yttrade Lamartine: Ja, vi äro sanningens fantaster, monopolerpas fridstörare, de föråldrade lagstiftningardes omstörtare. Ja, det verk, som våra fäder från år 1789 ärofullt försökt och fullbordat på det poliis a området, det ha vi vilja, ha vi mod, ha vi härdighet att fullborda på det materiella omådet. Hr Foucher de Careil vederlade det ekonomiska inkast, som hemtats af den vanliga yförenligheten mellan poesi och vetenskap, Lamartine, sade han, var icke en ekonost i egentlig mening, men han har ofta stått ekonomisterna 1 deras strider på sin id mot privilegierna och monopolerna. Läsen om igen La France parlementaire,, den ir uppfylld af rättmätiga anspråk för honom ) I Marseille på en sammankomst at sällskapet för handelsfrihet, hvilken ban femte Bastiat biviatade.