Aftonbladet – 22 mars 1869, sida 3

r-itied öråres att fealisera desamma och inlöså d till Ströttbörå öfverlemnmade reverserna samt till Mä lareprovinsernas Bypoteksförening inbetala ränta -å hans derifrån erhåtlna hypotekslån, bedjand n mig Grubb, att för honoti wWlägga hvad till fyll nad uti inbetalningarne kunde vara erforderligt ä)j Omkring kl. 11 återkom ändtligen Strömbom ocI a) medhade då det ofta nämnda intyget af Erikssor ajom Grubbs oskttd ech hvaröfver Grubb uttryckte -sin stora belåtenhet. : ö Dagen derpå den 26 Jätgari realiserade jag obligationerna och inlöste af Strömbom reyverserns i till deras fulla belopp samt utbetalte derefter äf tlven till hypoteksföreningen räntan å hypöteks r jlånet. I sammanhang härmed får jag bär om Inämna, att, vid uppgörelsen af affärerna emellan Grubb och mig, jag till honom öfverlemnade de inlösta reverserna samt hypoteksföreningens qvitto å den inbetalta räntan, hvaremot jag erhöll åter mitt recipisse samt Grubbs förbindelse på hvad jag för hans räkning utlagt, äfvensom bevis om att han af mig bekommit fullständig och godkänd redovisning för de af mig emottagna obligationerna. På middagen sist ofvån omförmälda dag föreslog jmig Strömbom att vara honom följaktig till LiljeI kolmen, der han sade sig hafva en uppgörelse med iden person, som dagen förut inropat huset vid I Oxtorgsgatan och att en af reverserna vore till fihnandes. — Som jag önskade hålla ett förhör med Eriksson och bilda mig ett omdöme om hoInom, helst jag aldrig sett än mindre talat vid hönom, gjorde jag Strömbom päls På Hornsgatan mötte vi stationsinspektoren HeMström, hvarvid vi stego ur åkdonet Och gingo med komom ett stycke fram på Hornstullsgatan, derifrån Hellström fick begagna åkdonet till Liljeholmen. Under vägen samtalades om Eriksson och intyget om Grubbs oskuld, och yttrade jag till Hellström min önskan att få hållå ett förhör med Eriksson. Hellström upplyste då, att Eriksson var i staden på permission, men att han skulle komma till Liljeholmen då han antingen gick bånan eller Hornstullsgatan öfver bron. Sedan Hellström test och vi väntat en stund på åkdonets återkomst, gick Strömbom hanan och jag åkte Hornstullsgatan öfver bron till Liljeholmen, . hvarest jag afsteg Vid värdshuset. Efter omkring en qvarts timmas väntan i värdshussalen kom Strömbom och förmälde att Eriksson ännu ej vore. anländ. Vi öfverenskommo mu, att begifva oss åter till staden på samma sätt som vi komfnit till Liljeholmen, han banan och jag yttre vägen öfver bron, och sammanträffa på Hornstullsgatan. Efter det Strömbom på nämnda gata uppstigit i åkdonet, yttrade han, att han träffat Eriksson, men att det icke vore värdt att bråka med något förhör med honom, utan att vi skulle fara till Riga och äta middag. Färden ställdes ock dit, der vi sammanträffade med notarien Synnerberg, för hvilken det omtalades att widersökning om branden af ångsågen vid Wärhulta komme att ånyo upptagas, Sedan Synmnerberg i sammanhang härmed fått veta att Eriksson erhållit penningar för meddelandet af ett intyg om att Grubb icke uppmanat honom att ablägga bränden, utreste Symnerberg till Liljeholmen och återkom efter unefär en timmas förlopp med underrättelse om att Eriksson blifvit häktad. Efter ett längre samtal i saken och hurudan Grubbs ställning kunde blifva i anledning af Erikssons häktande, som antogs ha skett på omständigheter, som förekommit vid det förhör kronofogden hållit med Lund och andra personer för några dagar sedan, begaf sig Strömbom till Grubb för att underrätta honom om Erikssons häktande och att han borde förändra bostad. Synnerberg och jag qvarstannade deremot en stund under vidare samtal och öfferenskommo att sammanträffa med Strömbom och Grubb på Stallmästaregården senare på aftonen, efter det Synnerberg arrangerat om bostad åt. Grubb hös en af sina slägtingar. Ett pår vagnar beställdes nu; hvaraf jag tog den enå och Synnerberg den ändrä, ) hvarefter jag begaf mig till Strömbom och afhemtade honom och Grubb till Stallmästaregården, der förtäring intogs och dit Synnerberg tillika med ett yngre fruntimmer af häns slägtingar senare anlände. Synnerberg presenterades nu för Grubb, och är det min öfvertygelse att Synnerberg icke förr än vid detta tillfälle sämtalat med Grubb i saken. I sällskap med Strömbom återvände jag derefter till staden, hvaremot Gruhb medföljde Synnerberg och det unga fruntimret, hos hvars moder han skulle bo i huset n:r 28 vid Norrlandsgatan. Under den tid Grubb bodde derstädes, kallande sig Olsson, eller till den 3 Februari om aftonen, då han åter flyttade till Strömbom för att dagen derpå den 4 begifva sig hem, besökte jag honom daglisen och hade med honom flera enskilda samtal. Dagen efter Erikssons häktande beslöts, ått Synrerberg skulle resa till Wärhulta för att taga reda vå de omständigheter, på grund af hvilka Eriksson blifvit häktad och i öfrigt göra sig underrätad om hvad med saken kunde epa gemenskap. Synnerberg reste ock dagen derpå den 28 Januari ch återkom, om jag minnes rätt, den 30 om saf-1 onen. Efter inhemtande af hvad han erfarit, an-( åg jag att Grubb kunde resa hem och hvilket !? neningen äfven varit att han skulle gjort den 28, m ej Erikssons häktande mellankommit. Denna t mständighet ansåg jag nemligen vara så betänk1 ig för Grubb att jag tillrådde honöm att upp-q uta sin resa tills man inhemtat närmare underättelser om hvad i saken förekommit, helst man : cke kunde beräkna hvad en polismyndighet kunde t aga sig till mot en person, som man ville åt ! om nyss är nämndt, reste Grubb hem den 4 Fe-1 I j E ruari, hvarefter han i bref till mig, med förmälan tt han lyckligen och väl hemkommit och af sina änner i Arboga blifvit med glädje emottagen, ttrade, bland annnat, att han numera med säkeret erfarit att någon häktningsorder icke varit ut-( äirdad på honom och att jag alltså haft rätt uti in tanke derom, äfvensom att Lund redan haft t ud hos länsman för att få förskott på den aflr randstodsbolaget utfärdade belöningen. Åklagaren yttrade med anledning af vittnesmåst, att det hlldeles icke förvånade honom, att hans andlingssätt i denna sak blifvit ännu svartare utåladt än förut, Om än Hamnström tagit sin ilflykt till stadgandet i Kongl. brefvet af den 24 pril 1754, så borde han dock hågkomma den yss aflagda vittneseden, genom hvilken vittnet örpligtat sig att uppenbara hvad som till saken örer. Här ha stora uppoffringar gjorts af Grubb ir Erikssons bringande ur landet, och det är gifet, att detta var hufvuduppgiften med då igång-f tta machinationerna. Omtaia hvad vittnet känner V 1 om detta! Domhafvanden. Var det ej meningen att skaffa riksson undan? Besvara detta. JHamnström. Det gör jag ej, man har pligter ven mot den största brottsling. Domh. Således hafva åtskilliga samtal egt rum, H om skulle vara komprometterande...? v Hammström. Derom kan jag ej yttra mig. Domh. Men nog ha väl Strömbom, Synnerberg ch Hamnström samtalat om de Grubbska sakerna bura penningarne skulle användas. 1 Hamnötröm. Förmodligen ha mellan Synner-g erg och Strömbom samtal derom förekommit. b Akl. När herrarne alla tre besökte källaren h iga, talades det då ej något: om Erikssons af-!n gsnande? TIhågkom vittneseden. Hamnström. Nej, det talades blott om önskurdheten af att Eriksson satte i verket sin tanke , t resa sin väg. Domh. Nämnde ej Strömbom när ni satte erla op i åkdonet för att åka till Riga, att Eriksson ulle komma efter dit? , Hamnström. Strömbom sade blott, att det vore ti öjligt att Eriksson komme till Riga. Domh. Yttrade han detta i Synnerbergs närh ro? H. Det kan jag ej säga bestämdt. Synnerberg bv de troligen händelsevis kommit med; han begaf ; till Liljeholmen för att med konditor Hagström mtala i affärer. re HA