Aftonbladet – 22 mars 1869, sida 3

dare diskussion i saken, men hvilken jag nu ick rätt minnes, så beslöts, att Grubb dagen derp eller söndagen skulle nedsända sin son till Wäl hulta för att afhemta handlingar, böcker och värde I papper samt Strömbom göra sig underrättad or vid förböret några omständigheter förekommi som kunde läggas Eriksson eller Grubb till las hvarförutan Strömbom äfven genom samtal me Eriksson borde cöka utforska honom. På aftonen besökte jag åter Grubb. Efter e längre stunds enskildt samtal tillkom Strömbon I som berättade, att han varit vid Liljeholmen oc der inhemtat: att kronofogden vid förhöret vari mycket brutal mot Eriksson och kallat honom lym mel, fähund, skurk med mera; att kronofogde velat hafva reda på anledningen till flickan Sofi Lunds resa till Stockholm kort före branden oci det bref, hon från Grubb medfört till grosshand laren Kjellin, och hvilket skulle vara graverandi för Grubb; att Eriksson uppgifvit, att Sofia Lun rest till Stockholm för att lära sig laga mat; at stationsinspektoren Hellström, på kronofogdens be gäran, besökt Kjellin för att erhålla detta bref men att detsamma icke återfunnits; att kronofog den talat om en i låset till maskinrummet funner nyckel, som icke hörde dit, och att Eriksson pi förhand skulle haft sina saker inpackade, hvarför utan kronofogden äfven sökt beslå Eriksson me tvetalan i afseende på hans uppgifter om från hvil ken sida af såghuset han först blifvit elden varse att kronofogden såsom i dag skulle hålla förhöj med Lund och åtskilliga andra personer; att Erics sons förmän och kamrater icke haft något att å: märka emot honom och att han allmänt ansågs oskyldig; att Eriksson äfven för Strömbom bedy rat sig vara detta och att han icke visste huru branden uppkommit; att Grubb icke sökt förmå honom att anlägga densamma; att hans svärfader Lunds angifvelse vore osann och tillkommit för att söka åtkomma den af brandstodsbolaget för upptäckande af huru branden uppkommit utfästade belöning; att Eriksson bekräftat, att kronofogden, å brandstodsbolagets vägnar, lofvat honom underhåll för hustru och barn, så länge han vore häktad, om han ville bekänna; att! Eriksson förklarat sig hafva tänkt resa till Amerika och äfven bedt Grubb hjelpa sig med respenningar, men att Grubb icke velat göra detta; att Eriksson uti Amerika ansåg sig kunna hafva en framtid och derföre äfven fortfarande tänkte att resa dit; att Eriksson, på tal om Grubb, ibland yttrat sig mycket hätskt och dervid, bland annat, sagt, att ban skulle vara färdig att påtaga sig det brott, man ville påbörda honom, blott han kunde vara säker på, att Grubb derigenom äfven blefve fast, anseende han att några års fästning för en peror i hans ställning icke kunde betyda så mycet. I anledning häraf förklaräde Grubb: att Sofia Lund reste till Stockholm för att skaffa sig plats, emedan hans fruntimmer icke, tyckte om att hon och Eriksson bodde tillsammans; att han med henne skrifvit ett bref till Kjeilin med begäran att hon skulle få vara hos Kjelling tills hon finge passande plats; att Erikssons hätskhet emot honom sannolikt härledde sig deraf, att han nekat Eriksson respenningar till Amerika, infallande Strömbom härvid, att det äfven kunde finnas en annan grund derför, nemligen att Grubb velat komma åt hans flicka såsom han af Erikssons tal tyckt sig förmärka; att Grubb gerna ville häfva svart på hvitt på af Eriksson, att han icke sökt förmå bonom att tända på sågen, hemställande Grubb till Strömbom att han ville förskaffa honom ett intyg deröm af Eriksson. Strömbom svarade härpå, att han gerna ville tjena Grubb och att han hoppades att Grubb skulle vara honom till återtjenst, men att hän icke ville taga någon befattning med saken med minire än en summa ställdes till hans förfogande att efter godtfinnande använda, anseende Strömbom ut Eriksson sannolikt komme att begagna sig af illfället för att pressa Grubb och att intyget dere kunde blifva dyrt. Sedan Grubb förklarat sig beredd till uppoffrinsar, yttrade jag, att hvad hittills i saken förecommit icke vore af beskaffenhet, att Grubb belöfde våra orolig för sin personliga frihet; att ;mellertid kronofogdens löften till Eriksson om underhåll för hans hustru och barn samt Eriksons yttranden i afseende på Grubb föreföllo mig etänkliga, emedan om Grubbs. vedersakare, som oro mäktiga, erhöllo kännedom om Erikssons sin1elag mot Grubb och finge hand om honom de kunde hända, att Eriksson, antingen han nu vore f en svag eller förbärdad natur, så kunde pårerkas, att han funne uträkning vid, att i afeende på branden afgifva en för Grubb kompronetterande bekännelse; att Grubb verföre gjort umt uti att icke gifva Eriksson respenningar till wmerika, då han bad Grubb derom; att det emelertid vore önskvärdt för Grubb, om Eriksson ille sätta sin tanke i verket att resa dit, men att inder för handen varande omständigheter försigigheten bjöd att icke råda eller på annat sätt öka förmå honom dertill, utan lemna honom helt ch hållet åt sig sjelf; att det ifrågasatta intyget cke hade något synnerligt värde för Grubb i anat fall än att Eriksson vore borta, men att det ock icke kunde skada, att hafva detsamma. Hvad nader samtalet förekommit kommenteraes härefter än ytterligare; åtagände sig Ström-, om att af Eriksson söka förskaffa det ofvanämnda intyget om Grubbs oskuld, hvartill jag! nmodades att uppsätta konsept i enlighet med strömboms berättelse; och skulle det belopp, som j. omme att ställas till Strömboms disposition, blifva . öremål för vidare öfverläggning emellan Ström-j om och Grubb. . Dagen derpå den 24 Januari besökte jag åter trubb en kort stund på middagen, då Strömbom : fven var tillstädes och dervid det endast talades m intyget om Grubbs oskuld, som jag ännu icke !! ppsatt och hvarmed Grubb visade sig missnöjd. å eftermiddagen klockan omkring !;5 kommo trömbom och Grubb till mig och förmälde nu l! rubb, att Strömbom utskrifvit reverser fill ett clopp af 16.700 rdr, som Strömbom skulle ega it efter godtfinnande använda. Under det Grubb ttrade detta, framtog han fyra stycken reverser ch lade dem på mitt skrifbord, hvarvid Strömom anmärkte att decborde med sigill förses. I anledj ing häraf framtog jaglack och påtände ljus, hvarter sigill åsattes dem med Grubbs vanliga sigil etring. Medan detta försiggick och hvarunder ji! g fann att de tillsammans lydde å det af Grubb : ppgifna beloppet 16,700 rdr, bad mig Grubb geist skrifva det ifrågasatta intyget om hans skuld. Reverserna, som ännu en gång noga ge-j1 omsågos af Grubb, öfverlemnades härefter ar hoom till Strömbom under det jag gjorde mir la dniog att skrifva nyssnämnda intyg. Sedan nu etta blifvit färdigt, öfverlemnades äfven detsama till Strömbom, hvarefter Strömbom och Grubb lägsnade sig. ! Följande dag den 25, Jan. besökte jag Grubb de förmiddagen och eftermiddagen och hvarvid ugre enskilda samtal egde rum. Mot klockan 8 . aftonen bad mig grubb fara till Liljeholmen r att efterhöra Strömbom, som icke låtit se sig . hela dagen. Efter det jag anmärkt att huset 1 Oxtorgsgatan i dag gått på auktion och att römbom i anledning deraf sannolikt haft mycket : ; göra, villfor jag Grubbs begäran och begaf mig Liljeholmen, der jag hos stationsinspektoren ellström efterhörde Strömbom. Sedan hr Hellröm förklarat, att Strömbom icke synts till, men t han väntade honom, samt på fräga, om han såg Eriksson oskyldig, svarat ja, bad jag Hellröm till Strömbom öfverlemna 200 rår, som jag ptog och lemnade. I begrepp att aflägsna mig ötte jag i dörren Strömbom, som jag bad komma m till Grubb så fort som möjligt och under-n ttade att jag för hans räkning lemnat Hellström 9. ssnämnda summa. Sedan Strömbom bedt mig, npa sig alia penningar jag hade på mig, gaffi ; honom ytterligare i Heilströms närvaro 4001k r, hvarefter jag aflägsnade mig och återreste till r ubb. Under min frånvaro hade emellertid Grubbs e. a oh dt från sin resa till Wärhulta med handår. 0 ÖÖM DÅD Dm om rd