Aftonbladet – 19 mars 1869, sida 3

Andra kammaren. Bankovinsien. I utlåtandet n:r 5 hade bankontskottet föresla slagit, dels att riksbankens behållna vinst för år 1867, utgörande 1.955,047 rdr 77 öre, måtte anvisas till riksgäldskontoret, dels ock att af den för år 1868 uppkomna vinst skulle för statens allmänna behof atlemnas ett så stort belopp, att riks. bankens hela bidrag till statsverket blifver 2,500,00C rår, eller alltså 504.352 rår 23 öre. Deremot hade hrr Rundbäck, Ola Jönsson m. fl. reserverat sig och hemstäldt, att af 1867 års vinst en summa at 1, million och af 1868 års 1 million rdr skulle till riksgäldskontoret aflemnas. När detta ärende sistlidne onsdag föredrogs, uppstod, såsom förut blifvit nämndt en ganska långvarig diskussion, under hvilken egentligen blott tvenne meningar uttalade sig, nemligen de som önskade bifall åt K. M:ts proposition, att båda åreng bankovinst skulle med 3,500.000 rdr aflemnas till statsverkets behof, och åtreservanternas förslag. Som mån torde finna, skilja sig reservanterna från utskottet icke i afseende på summan, som-i båda förslagen är 2,500.000 rdr, utan deri, att reservanterna icke ville öfverlemna 1867 års hela bankovinst, för att få den grundgatsen erkänd och tillämpad, att hvarje år någon delaf bankovinsten bör åt banken reserveras. För bifall till K. M:ts proposition talade finansministern frih. pf Ugelas, frih. Gripenstedt, hrr Hedlund, Lindström, Ocklind och v. Troil, anförande såsom skäl för sin t hufvudsakligen följande. Då 2 millioner rår nästa år måste hetalas af det sista temporära statslånet, och det funnes endast trenne utvägar att derför anlita, nemligen: antingen att för detta ändamål använda en besparad inkomst, eller att pålägga en ny beskattning, eller också att genom lån söka erhålla det belopp, som behöfdes; men de båda sista utvägarne vore mindre Jänipliga, enär ppplåniog, när den behötves ej vore att rekonimendera, och någon särskild beskattning knappast lärer komma i fråga; så funnes ej annan utväg än att bankovinsten blefve använd på sätt K. M:t förer slagit, Finansministern anhöll särskildt att få till yrotokoltet antecknadt att, för den händelse ökad beskattning i och för nyssnämnde afbetalning komixe act erfordras, regeringen vore helt och hotet frita en från ansvaret derför. Pankofullmäktige Wade visserligen önskat, ati en del a bankovinsten serverades åt banken, men uttryckligen tillagt att deciz Sett ensamt tre synpunk ten af bankens fördel. DE CRte hage de fock tillkännagifvit, att bankens förråu At Obligat örökats, att tillgången är tillräcklig för I ! örelsen, att fyra filialbanker, hvilkas oktroj w.er loppet af året tilländalöpa, hafva att återbetala 1,195,000 rdr, samt att reservfonden uppginge till högre belopp än någonsin tillförene, hvadan man väl kunde påstå, att fullmäktige tillstyrkt, att ba kens vinst för åren 1867 och 1868, i rundt tal uppgående till 3!, millioner, skulle till riksgäldskontoret kunna öfverlemnas, helst dermed, enligt fullmäktiges åsigt, ingen skada tillskyndades banken. Man påstod visserligen att det vore nödvändigt för bankens säkerhet att åt densamma reservera en del af dess vinst; men hvad menade man då med säkerhet? Ej att banken kunde fullgöra sina förbindelser, ty detta hade ingen satt i fråga, utan att den i hv: ögonblick kunde uppehålla silfvervexlingen, och i det senare afseendet hade några hundra tusen riksdalers fordringar mer eller mindre icke det ringaste inflytande. Lånerörelsen kunde också bedrifvas med befintliga medel; ej ens alla dessa kunna användas. Det hade visserligen blifvit sagdt att det i alla händelser icke kunde skada att öka grundfonden. Detta påstår ende hölie dock icke så alldeles streck; ty om man snvände större rörelsekapital än som erfordrades, finge man mindre vikst. Och att riksbanken verkligen gjorde sig skyldig till detta fel, skönjdes at dess ringa behållning på det använda kapitalet. Man fäste äfven uppmärksamhet derpå, ati de som yrkade på reserverande åt banken af en del insten, icke voro eniga om, hvartill de sålunda erverade medlen skulle användas, i det somliga förunderligt nog deriped ville minska sedelutgitningen, på samma gång som 4e på allt sätt klagade öfver och ville inskränka privatbankernas stora eenclstock, andra åter derigenom ville utvidallmä sontens lånerörelse, på samma ng som åter an vt veta hvartill, blott ville lägga vinsten i hög — . Vv; Hrirr Indebetou, C. Ifvarsson, Key, Erie Olsson, Jöns Pehrsson, Johan Olsson, Per