Aftonbladet – 19 mars 1869, sida 3

under förutsättning, att aflemnandet fördelas på detta och nästföljande år sålunda, att i år, och helst under senare hälften deraf, utbetalas högsi 2,000.000 rdr, samt återstoden under nästa år. Utskottet hemställer uti berörda utlåtande: 1:o att riksbankens bebållna vinst för år 1867 utgörande 1,995,647: 77 må anvisas till riksgälds kontoret för statens allmänna behof; 2:0 att, af den för år 1865 uppkomna banko: vinst, 1 08: 23, må för allmänna behof aflemnas 504, 3, så att hela bidraget till statsver ket blifver ;00,000 rdr; och 3:0 att, e utgången af detta år, å tider som bankofullmäktige ega bestämma, skola till riksgäldskontoret aflemnas 1,995,647: 77. samt att återstående 504.352: 23 skola under nästkommande år 1570, likaledes å tider, som bankofullmäktige ega bestämma, till riksgäldskontoret öfverlemnas. Emot utskottets hemställan hafva anförts reservatione. dels af alla första kammarens ledamöter inom utskottet, hvilka ansett att 1,504,352: 23 borde af 1868 års vivst till statsverket aflemnas, så att tillsammans 3,300,000 rdr komme detsamma tillgodo; dels ock af 4 utskottsledamöter från andra kammaren, hvilka hemställt: att af riksbankens, under år 1867 upplupna, vinst en summa af 1,500.000 rdr må för statens allmänna behof till riksgäldskontoret anvisas, för att unger loppet af detta år utbetalas; samt att, af enahanda vinst för år 1868, 1 mill. rdr må, på samma sätt för statens allmänna bebof till riksgäldskontoret öfverlemnas under loppet af år 1870, på tider som bankofullmäktige ega rätt att bestämma. Hr Tersmeden yttrade sin åsigt vara — hvad afsåge sista punkten — att riksdagen borde besluta att till riksgäldskontoret öfverlemna, för att sedan användas till statens behof, 10.000 rår, utgående i olika terminer. Hr J. Ekman yrkade bifall till utskottets förslag i första punkten. Hr Hasselrot, som önskade kraftiga mått och steg för förstärkande af bankens fonder, skulle önskat biträda det förslag, som framlagts af andra kammarens reservanter, men då ingen utsigt förefanns att göra denna mening inom kammaren gällande, finge han åtnöja sig med att i allo yrka bifall till utskottets hemställan. Hr Schartau instämde. Grefve C. G. Mörner biträdde för sin del den mening andra kammarens reservanter uttalat i afseende på disponerandet af 1868 års bankovinst och kunde alltså ej bifalla utskottets förslag i denna del. Ännu mycket mindre vore han hugad att lemna sitt bifall till hvad reservanterna från första kammaren yrkat. Dessa syftade på en alltför sträng åderlåtning af banken, en åderlåtning, som talaren ej heller kunde finna af behofvet påkallad. Man hade visserligen åberopat behofvet af dessa medel för att göra afbetalning å ett riksgäldskontorets jernvägslån, men denna liqvid påfordras ej förr än vid slutet af år 1870 och det kunce således blifva tid att tänka derpå vid nästa ri intill bvilken tid banken således kunde för si a behof disponera dessa medel. Statsrådet frih. ft Ugglas hemställde huruvida det kunde anses vara med god husbållning öfverensstämmande att, då tillgångar funnos att fylla statsbehof, som iannat fall måste antingen genom lån eller högre beskattning betäckas, ej begagna sig af dessa -tillgångar, hvilka banken, äl enligt hvad bankotuilmäktige sjelfva upplyst som i följd at hvad i öfrigt utredt blifvit, utan minsta svårighet kunde urdvara. Att de medel, hvarom nu vore fråga ej kunna vara så oundgängligen nödiga för bankens egna behof, som man velat påstå, framgin, tydligt deraf, att banken, enligt dess bokslut, för varande har en behållning af mellan 29 och 30 millioner rdr utöfver skulderna. Med afseende lerpå, att en talare ifrågasatt, det man till nästak kunde uppskjuta med bestämmandet om medel ill 1870 års låneafbetalni: föreföll det talaren ideles klart att, då man vo. sselsatt med 1870 irs budget, man äfven vore nödsakad taga i beraktande alla derunder förekommande utgifter. Palaren förordade varmt bifall till representanteras från första kammaren reservation samt utskotets hemställan för öfrigt, i hvad den icke skiljer z från nämnde reservation. Häruti instämde hrr i n, Wallenberg, J. J. Ekman och Nordtröm. Efter af talmannen framställd proposition godndes utan votering utskottets hemställan i förta punkten, eiler att 1867 års behållna vinst må ned 1.995,647 rdr 77 öre till statsverket utgå. I fseende å tiden för dessa medels utlemnande belöts äfven, på sätt utskottet i tredje punkten bland nnat hemstållt, att desamma skola före utgången f detta år, å tider, som bankofullmäktige ega bemma, till riksgäldskontoret aflemnas. Vid framId proposition rörande andra punkten, deri hemIts att af 1868 års vinst endast 504,352 rdr 23 re skola till riksgäldskontoret aflemnas, blef denna unkt med 50 röster mot 12 afslagen; hvaremot ammaren beslöt att, i likhet med hvad dess Ilelumöter. inom utskottet föreslagit, 1,504,352 rdr 23 re skola af näronde års vinst till statsverket afemnas I fråga om den tid, då dessa medel skola evereras, godkändes utskottets hemställan, att de nå aflemnas under år 1870 å tider, som bankoi j I 2 ullmäktige ega bestämma.