Aftonbladet – 16 mars 1869, sida 3

Folkmöte i Nerike. Om det folkmöte, som nyligen hållits vid Lennäs i Nerike, meddelar Nerikes Allebanda följande: Redan långt före den för mötets början utsatta tiden såg Hah fredagen den 26 sistlidne Februari: folk från skilda Håll anlända, somliga klädde i helgdagskläder, andra i skinnpels och förskitn. Hvar och en styfde sin Kosa till den ånvisade skölsalen, der bänkarne snart fylldes af memiskor, funterahde på hväd komma skulle, Onkring 150 personer voro vid tillfället härvarande. På enhällig begäran uppstår omsider godsbgaren Lindeberg på Eabbetorp !och öppnar mötet med ett kort improviseradt tal, dervid bekla! gande det tillstånd; HVari vårt ärm2a fosterland nu befinner sig. Ba ve Derefter företogs valaf ordförande och sekreterare, då hr Lindeberg utsågs till. det förra; till sekreterare valdes hemmansegarne: Jonas Olsson i Ekeby och Otto Persson. i Bungsäter. Sekreteraren Otto Persson begärde nu ordet och uppläste ett. skriftligt anförande; hvilket torde kunna betraktas såsom ett program-och förefaller oss märkligt nog att, oaktadt dess vidlyftighet, förtjena bär återgifvas, Så lydande: sMed glädje och hopp helsa vi hvarandra wvälkomna, då vi nuhär samlats för att diskutera och rådpläga om de för landets välstånd nödvändiga frågor och reformör: och våra hjertan ve af den ädla, sanna och-helsobringande nationalkäns Jan; ty vi Håfva känt oss lifvade ochaf kärlek till värt fosterland: mäånadesattnmed hvarandra byta åsigter om landets brännande frågor, och att låta fegering och folk blifva underkunniga om; hvad vi vilja och Hvadvivanse för vårt älskade fosterlands främtida väl våra nyttigt Och nödvändigt. Om svenska folketskallse sin fraritid betryggåd för? yttre och inre våld och slafveri och sin sjelfständighet; siw frihet och sin nationalitet ej tillintetgjorda och bortsöpadesfrån: den frusna torfvanjsom gömrher våra fäders: stoft; så-måste vi, som en man, stå upp:från vår långa dvala och näedbtt hjerta ochen själ: agitera genom möten, företritgar; udresser öch dylikt: för att kunna till kämpa oss! menniskorätt och de medborgerliga irättigheter, vi -Båsom menniskor äro berättigade att hafva. Af den nuvarande regeringen hafva vi ej hågot hopp att erhålla några nödiga reformer för? vårt samhälles framtida välstånd, då den har od och hjerta att af folket begära en brudgåfva af198.000:rdr; samt derjenite1låtsvembetsmannalyx gel statslyx hejdlöst få florera; när folket bär och der i landet svälter ihjäl-och hungersnöden på andra ställen står för -dörrarne-och klappar och gör sitt grymua inträde; Att samhället är sjukt och att det börjar brista i alla sina fogningar; derom vittnar den stora emigrationen; då nor denscsöner,: medan de något; ega, fortskafia sig till ett land,-der-de.-komma i. besittning af sin niöhniskorätt och: ej blifva behandlade såsom stumma lastdragare. då; ej deras senfulla, armar ätven behöfts för vårt jordbruk, för våra berg och försvår industri? un s ; Att-samhället lider af stora och. sår, derom vittnar ock den ekonomis! gen i hela landet; Staten är i skuld på millioner och åter millioner, Den -sjelfegande bonden har: sin jord intecknad-till dess fulla värde, och hela landet-är-en-stor fattigförsörjningsanstalt, der den. ena fattiga måste föda den andra. .Brottets bana beträdes såväl af den: lärde, som af den olärde och oupplyste, som har att kämpa mellan hunger och brott; Osedligheten har från palatset banat sig väg ner till kojan, så att det, fordom så enkla okonstlade och allvarliga Svea folk har af de på höjden stående klasserna blifvit demoraliseradt; och dess starka nationalkänsla är på god väg att gå förlorad, och det derför, att deras menniskorätt är ifrån dem tagen, och derför, att de ej ega den frihet, som nu inbrutnå, ppt ta tidehvarf, kräfver. Om vi kasta en opartisk blick in i Samhället, hvilken vemodig syn möter oss ej; då vi få se, att. samhället ligger Ey sjuksäng; att hela dess organism är angripen af lidanden, som i djus pet tära på dess inre samhällslif. Det är häpnadsväckande, att vårt samhälle skall Vara stadt i-armod och upplösning efter-en 54-årig fred; då det hellre efter en sä ng tid af hvila Borde hafva stått på höjden af välstånd och samhällslif; blott landeis-tillgångar blifvit rätt ånvända och ej till 1yx, som verkligen värit fallet. Nu närmar sig oss den frågan: hvad är orsaken till samhällets Häanäen? I första och främsta rummet är den! stora lyxen omkring tronen, i palatset och kojan orsaken dertill. Hvilken gränslös lyx svajär ejomkribg tröhet: -En stor, guldbesmidd embetsmannakår, till en del alldeles obehöflig, gör sin rund omkring tronen, i stoftet böjande sig. för hopomv, fastän det är genom den fattiges ;svettoch . möda, som den får njuta. af detta lifvets beqvämligheter från vaggan till graf. ven... Embetsmännens löner äro fördubblade fråh den högste i staten. LJat en hel kedja af nya embeten har blifvit tillskapad, som också behöfver njuta7 af detta lifvets goda, och det i ljusskimret af tronen. Hyilka oerhörda summor har ej vårt försvarsväsende slukat: dock stå vi ännu lika försvarslösa som alltid; — vi hafva dock en grann paåradarmå. annan De lägre koper lyx: har mycket bidragit att ruinera landet; ty hvad statsoch embetsmannalyx ej slukat, det har det öfriga folkets lyx gjört. Derför, om vårt samhälle vill s6 sin framtid ivälstånd, erfordras å folkets sida arbetsamhet och sparsåmhet. Skalden säger ock derför: Folk, som vid öknens barm växt upp ock möd ox besVär En knapp och oviss skörd af fruspa torfvan skär, Som, strödd kring polens ring bland ye ne och EN ; ; fjellen, Upplugger Hattbetäckt sin bergning utur hällen. Här naturen se, det enkla, allvarsai