Aftonbladet – 13 mars 1869, sida 3

(Insändt.) I en här utkommande tidning har man sett anmärkningar emot en till Aftonbladet insänd artikel om Velocipeder. Det har i den allmänna jargonen vanligen komimit så att man öra hd till arbetarens bästa. Nu har, vid ett konkret fall, der man velat frambålla en gesälls merit framför utländningers, hela saken befunnits låna sig åt gäckeriet. Det synes likväl, såsom borde det föktiska icke vara underkastadt något teoretiskt bevis för dess omöjlighet. Insändaren upprepar hvad han sagt, att snickaregesällen Ericsson har uppfunnit en lastkärra, hvars konstruktion är sädan att sjelfva tyngden hos det pålassade underhbjelper dess egen framflyttning. Så långt i afseende på uppgiften om den nämnda svenska arbetarens uppfinning såsom Iyckligare än utländningarnes så mycket beprisade velocipeder. En del af förklaringen öfver sakens möjlighet, faller tillbaka på insändaren; för den skull må Ericsson dervid vara fredad. Emellertid vill man söra kritiken uppmärksam på det felaktiga ijemförelsen mellan förloppet af rörelsen då en person skulle ställa sig på utkanten af ett rullande hjul, och deremot det förhållande då ett annat hjul, med fixerad rörelsepunkt trycker på utkanten af ett annat hjul, utan att sjeft kunna sänkas. Då det nedra hjulet fortsätter sin rullning, får det öfra bjulet ingen sänkning, utan bibehåller sig tryckande på samma (relativa) punkt som förut på det understa hjulet. Men beröringen emellan båda bjulytorna gör att det öfre hjulet sjelft får en kringgående rörelse — svarande just emot. den uppflyttning som tyngden får hos en person som springer på tunna. Om personen, vid den sistnämnda rörelsen hade stöd så att han icke föll ned, så skulle ban vara i samma förbålande som det Ericssonska öfre hjulet till det nedre; skilnaden blefve då blott den att han mäste flytta stegen spontant, för att bibehålla sig på samma höjd, hvaremot friktionen emellan de båda hjulen, det öfre och det nedre, tvingar det förra att vända sig omkring sin axel, och dermed bibehålla sig på samma höjd och fortsätta samma tryckning som förut. Insändaren återkommer ännu en gång till det aktiska, som icke kan disputeras; och han önskar att vi, såväl i detta, som i många andra all, kunde värdera det bättre svenska framför det som kan vara sämre hos utländningen. G. 8.