Aftonbladet – 12 mars 1869, sida 2

någon betydelse, då man sammanställer densamma med det diktamen till svenska statsrådsprotokollet, som konungen afgaf den. 14 April sistlidet år med anledning af den partiella ministerkris, som hade uppstått här till följd af ett votum inom riksdagen. och hvilken slutade med grefve Manderströms afgång ur ministeren. I detta diktamen yttrades, att afskedsansökningarne ega ingen anledning i bristande förtroende å min (konunens) sida, hvarefter tillades: Jag anser icke heller något hafva tilldragit sig under innevarande riksdag, som skalle utgöra en tillräcklig grund för dessa statsråds afskedande och detta desto mindre som andan af Sverges regeringsform ej blifvit förändrad genom den försiggångna ombildningen af nationalrepresentationen. Om dessa båda i samma riktning gående uttalanden skola ega någon politisk betydelse, så skulle det väl vara den, att tillkännagifva, det regeringsmaktens nuvarande högste representant icke tycker om det parlamentariska styrelsesystemet. Det lönar i detta fall föga att fästa sig vid eller tvista om en benämning. Det är endast det faktiska förhållandet som härvidlag är af någon vigt. Och om det nu är händelsen, att folkrepresentationerna i båda de förenade rikena ha en sådan faktisk makt och betydenhet, att en minister icke kan tänka på att stanna qvar i sin befattning, efter att ha erhållit ett parlamentariskt misstroendevotum, så veta vi i sanning icke, hvartill det skall gagna, om man svill införa den sedvanan, att regeringsmakten: vid hvarje sådant tillfälle skall inlägga ett slags reservation eller hålla en liten föreläsning om kronans af ingen bestridda formella prerogativ att: utnämna och afskeda statsrådets ledamöter. Vi instämma sålunda i den af våra norska kolleger uttalade åsigten, att man har anledning beklaga att konungens rådgifvare, som icke gerne kunnat vara okunniga om dessa uttalander och om deras särskilda offentliggörande i de officiella bladet, icke användt alla dem til buds stående medel, för att söka förebyggs ett dylikt steg, som visserligen icke har del allraringaste praktiska betydelse, men som doc är egnadt att framkalla en obehaglig sensa tion. BORNPATTOTTTRENUTYNSKEN