Aftonbladet – 11 mars 1869, sida 3

och med våra universitetslärare ej äro så högt af lönade, och då vid teatern äro anställda 300 per soner med en aflöning af 400,000 rdr, så kan man tänka sig huru mycken bildning och upplysning skulle derifrån komma folket till godo, om va luta för hela denna summa skulle lemnas. Kungliga teatern försvinner inte om anslaget nedsättes och ingen rubbning sker derföre att man tager bort hvad som är en kräfta för teatern, och vida bättre att använda teateranslaget till folkskolornas höjande. Rörande teaterns ekonomiska ställning hade talaren, som han anfört, förskaffat sig åtskilliga upplysningar och denna sida menade han sig begr:pa, men icke så med den estetiska sidan af s3ken, för hvilken hans bildningsgrad ej var tillräcklig. Tal. ville dock yttra sig äfven om den och omtalade, att han under förra riksdagen några gånger, för att öka sitt ringa förråd af bildning, besökt kungliga teatern och der hade han visserligen sett sjunkande skepp, hört teateråskan. till och med sett blixten slå ned och hade äfven sett fäktning med värjor, men någon bildning hade han ä der kunnat inhemta, endast nya bevis på mensklig dårskap och fåfänga. Men tal. hade sett andra stådespel uppföras utan gas eller elektriska solar, för tomma väggar, der en exekutor eller länsman för utskylderna tagit jordtorfvan med sin lilla stuga, sågen, yxan och spinnrocken — skådespel, der staten beredde sig inkomst på den bleka hungerns bekostnad. : Tal. ville ej bestrida det icke teatern hade någon nytta med sig, men ingalunda vore den oumbärlig, och då denna kammare med stor pluralitet nedsätt anslaget till armåns vapenöfnivgar med 442,000 rdr, hvad skulle då landet, ja, hvad skulle utlandet säga, om man här ansåge teatern nödvänvdigare än sjelfva försvaret! Jag hoppas väl, fortfor talaren, att det är sista gången jag på riksdagen deltager i behandlingen af denna fråga, man skulle illa anse mig hafva uppfyllt min plats om jag ej i afseende på anslaget till teatern gjort yr: kanden om nedsättning. Hvem som än här blir min efterträdare, skall ban säkerligen handla på samma sätt. Talaren slutade med att yttra, det ban ej tviflade på bifall till den begärda nedsättningen inom denna kammare, men ville dock spara med att för egen del uppgifva något bestämdt yrkande, tilldess han hört diskussionens gång. Mot slutet af plenum begärde tal. åter ordet och yrkade då, i enlighet med de öfrige, att teateranslaget måtte minskas från 60,000 till 50,000 rår. Hr Q. B. Olsson ansåg att anslaget till k, teatern vore af alla anslag det mest onyttiga och framställde såsom hufvudsakligt skäl för sitt yrkande om nedsättning till 50,000 rdr det orätta deruti att hela landet skulle skatta till en teater, af hvilken. endast få hade nöje. Hr Hedengren, som omfattade samma skäl som den föregående täl. anfört, medgaf att den k.teatern väl kuhde vara ett förädlingsmedel, men att den icke är det trodde han vara tillräckligt kändt. Tal. ansåg teatern vara en anstalt endast för att roa Stockholm och resande och ville fråga om ett anslag till densamma kunde ur någon synpunkt försvaras, då landet befann sig i en så tryckt ställning, som den närvarande, då hungersnöd härjade. ich riksdagen ansett behöfligt att iakttaga den ytjerligaste sparsanibet i anslagen. för armån, flotan, Offentliga förgläsningar 0. 8..v. Mau arbetar Då att taga bort skyddstullarne, emedan. de rikta iågra få på de öfrigas bekostnad, sade tal, men nan vill likväl bibehålla anslag för en teater, som ndast afser nöjen för Stockholms invånare. Tal yrkade nedsättning till 20,000 rdr. Hrr Carl Isaac Bengtsson, Medin, Jonas Jöiasson från Kronobergs län och Jonas Jonasson rån Kalmar län talade för anslagets nedsättning ill 50,000 rdr. (Förts.)