Aftonbladet – 11 mars 1869, sida 3

förre motsatte sig de nämnda anslagen, såsom ej börande af statsmedel utgå, men den senare anmärkte att då förut vid riksdagen statsmedel begärts ochbeviljats till Chalmersska slöjdskolan i Göteborg hade hr Dickson icke funnit skäl vara att motsätta sig detta. Kammarens sammanträden denna: dag varade La kl. 10 f. m. till 3 e. m. och från 6 till half e. m. Gårdagens sammanträde. Andra kammaren. Sjunde hufvudtiteln. Uti väckt motion hade hr Jöns Pehrsson yrkat att anslaget till städerna för mistad tolag måtte nedsättas med 140.000 rdr, och hade statsutskottet i sitt häröfver afgifna utlåtande hemställt, att nämude yrkande må lemnas utan afseende. Vid föredragning af denna punkt begärdes ordet af hr Nils Larsson, som yrkade bifall till utskottets utlåtande, emedan han ej ansåg frågan så utredd, att man kunde vidtaga någon annan åtgärd. Talaren sade sig redan vid föregående tillfällen hafva yttrat att med tolagsfrågan ej vore väl bestäldt, men klandrade motionären, som, i sin sparsamhetsifver att söka nedprutningar på alla hufvudtitlarne, gått, så att säga, med oförfärade steg fram öfver hela klaveret, utan att taga närmare reda på sättet huru han borde gå tillväga. Man kan väl vara färdig att fråga, yttrade talaren, hvarföre jag sjelf ej väckt motion i ämnet, och jag har. väl tänkt serpå, men nödgas bekänna, att jag med min ringa arbetsförmåga, men tillika med kännedom om svårigheten att ur en, mängd räkenskaper kunna inom motionstiden hemta den nödiga utredning frågan kräfver, ej ansett mig kunna hinna att. samla alla re upplysningar, utan hellre följt det, gam!a ordspråket: bättre tiga än illa tala. 1 öfrigt. uttalade talaren den önskan, atti en fråga den invecklade art, som den:ifrågavarande, vore bäst att. regeringen toge initiativ. hvarföre han lade finansministern på hjeriat att söka, verka -derhän, och yrkade sålunda i denna förhoppning för närvarande bifall till utlåtandet. Hr Jöns Pehrsson sade sig väl veta att frågan om städernas tolag varmt omhuldades af alla sjöstäders representanter och försvarade sig mot det klander doch föregående talaren uttalat hufvudligen dermed, att ban sett likställigheten i rättigheter och skyldigheter såsom tillräcklig grund för sitt yrkande om nedsättning, i det ifrågavarande ansläget.. Talaren insåg likväl nu att det ej lönade mödan att spilla många ord för motionens framgång för närvarande; hvarföre äfven han. yrkade: bifall till utlåtandet, viss omratt ej frågan skulle kunna falla. Som äfven alla öfriga talare yttrade sig för bifall till utiåtandet och sålunda ingen för det när-: varande yrkade afslag i denna fråga, torde diskussionen om densamma. saklöst kunna lemnas. Stats-: rådet frih. Ugglas och frih. Gripenstedt uppi likväl båda att frågan vid 1856 års riks-1 dag varit föremål för en grundlig utredning, hvar-: igenom de ansågo städernas rätt att uppbära ersättning för mistad tolag vara obestridlig och ansågo nu utgående medel till dessa ersättningar ej vara för dryga. Öfriga talare voro hrr Vougt, I grefve Posse, Carl Ivarsson, Olsson från Helsingborg. Medin, Bergström och Trädgårdh. Anslaget till kongl. teatern. Diskussionen härom, hvilken räckte i-trenne timmar, hvarunder en stor del af de 29 talarne framförde å båda sidorna samma skäl och mot-l. skål som under den långvariga diskussionen under förra riksdagen då 15,000 rdr å det dittills: Vr anslaget 75,000 rdr afprutades, öppna-l:! es af. hr Östman, som visade buru anslaget till tea-: tern så småningom blifvit förhöjdt, men att det : naktadt skulderna blifvit allt större, så att de vid slutet af spelåret 1867—1868 uppgingo till 247,1931. rdr 40 öre. Talaren ansåg en ytterligare nedsätt-: ning af anslaget vara det enda medlet för attli åvägabringa en önskvärd hushållning, och önskade ör sin del genom fortsatta indragningar så småningom: tvinga teaterstyrelsen att vidtaga sådana 1 arrangementer, att teatern kan bära sig. sjelf. Talaren hade visserligen i sin motion yrkat ansla-! gets nedsättande till 30,000rdr, men då han ejl: trodde kammaren komma att häruti understödja( honom, ville han endast påyrka en nedsättning i 1 ( i ; 4 j det nu utgående anslaget 60;000. rdr till 50,00G rdr. Hr Liss Olof Larsson yttrade ungefärligen följande: När man i min ställning uppträderi en fråga s 3om den förevarande, utsätter man sig oftast för att bemötas dermed att man ej förstår saken. Efter jag förut utförligt sagt mina tankar i dennal: fråga, skulle jag ej nu ytterligare ha besvärat kami maren, åtminstone ej så tidigt begärt ordet, om jag icke hade några upplysningar att lemna, soml; jag hoppas skall kunna förkorta. den säkerligen il4 mångas tycke obehagliga diskussionen. Af hvad jag sedan förra riksdagen hört; såväl i kammaren t som utom: densamma, har ej den öfvertygelse, som: Jag förut uttalat, kannat rubbas hos mig. Detkanlt synäs djerft af den, som ej har någon bildning, ! att uppträda i denna sak, men det ges stundom: rillföllen då äfven den minst försigkomne. måste t yttra sig, om han också derföre får lida både hån( och åtlöje. Det har blifvit sagdt att det skulle vara att visa missaktning mot denna kammare, om : jag skulle ånyo framkomma med en motion i detta j ämne, men jag tror icke att det är någon miss-4 aktning, och. som jag icke var närvarande i I maren då detta uttalades; skyndade jag mig att sel efter i förra riksdagens protoköller om anslaget då-bestämdes för flera år, men jag fann att ickell så var, och tror då inte heller att jag visat kam-(maren någon missaktning genom att åter väcka A motion om att nedsätta anslaget till kungliga tea-1 :ern. Jag skulle, eburu det är grymt, återkomira dera riksdagar med min motion, om jag fortfa-l1 rande skulle bli riksdagsman, och jag är säker om itt antalet af dem som äro missnöjda med kung-a liga teatern skall icke komma att förminskas med s de nya valen. Jag har inte påyrkat kungliga tea-t terns omintetgörande, ty jag kan nog medgitvaatts något godt kan på den åstadkommas, men jag vill! c inte heller höra till dem, som yrka på att staten s fortfarande: skall underhålla en sådan inrättning, r Jag vill heller inte klandra ståtsutskottet, fastän I det icke kunnat uppge andra skäl för att teatern (f skulle få bibehålla änslaget än att dess skulders ytterligare förökats med 90,000 rdr på sista året, l men det är besynnerliga undantag från regeln attt understödja företag, som inte bära sig sjelfva och inte heller med anslag ifrån staten. Under diskusI ionen om teaterfrågan vid förra riksdagen erkände ä å ji :ill och med kungliga teaterns varmaste föresprår kare det stora: slöseriet och alla klandrade att styrelsen för teatern icke kunde hushålla och man j o röstade för att få bort denna, som jag vill säga,lt arasitväxt på teatern. Genom mina forskningar rörande teaterns förvaltning har jag upptäckt så-d dana besynnerliga resultater, att jar ej vågar fram-!a komma till kammaren med dem: Och de beräk-!n ningar som teaterstyrelsen gjort för att visa sin!g busbållning; ha tidningarne visat vara oriktiga. e Men om teaterstyre:sen är ett oting, så finnesdet sg f v D också vid den kungliga teatern ett annat oting, som heter elevskolan, en iurättning som ej finns maken till, såvidt jag kan veta, vid någon sur teater i hela Europa, Denna inrättning kostar teaterkassan 15000 rdr om året och der uppdra-s 308, att jag så må säga, på artificiel väg barn och ;s ungdom tiil skådespelare och aktriser. Men denra a ungdom, uppfostrad i kulissernas mysteårier, vil d jag fråga, bvart tar den vägen? Jo, derom få vi t fråga Stockholms skuggsidor och vi erhålla der:d svaret. Om jag nu skulle tala om teaterns deko-;f rationer. så ville jag säga att de äro lika skadliga s