Aftonbladet – 10 mars 1869, sida 3

Wärhulta-målet. (Redogörelse af Aftonbladets referent ) IV. FORTSÄTTNING AF RÅNSAKNINGEN ONSDAGEN DEN 3 MARS. — HELLSTRÖMS VITTNESBERÄTTELSE OM STRÖMBOMS BESÖK PÅ TALJEHOLMEN OCH TRANSAKTIONERNA MED ERIKSSON, — ERIKSSON NEKAR TILL ATT HA FÅTT 1300 RIKSDALER. — HELLSTRÖMS ÅTGÖRANDEN VID ERIKSSONS HÄKTANDE. — HELLSTRÖM FÖLJER GRUBB TILL SÖDERTELJIE. — SAMTAL MELLAN DEM PÅ RESAN, Efter Strömbom fick Hellström företräde, och yrkade Cederborg fortfarande, att han skulle tillsvidare endast upplysningsvis höras. Hellström anhöll att få gå eden och påstod, att det vår en tppgjord plan att jäfva honom; hvilket han förklarade sig beredd att på stället styrka, samt beskyllde Cederborg att vara i komplott med Strömbom, Cederborg tillbakavisade beskyllningen såsom en djerf insinuation, hvilket bemöttes af Hellström med det förklarande, att om han ställdes på de anklagades sida han åtminstone hade den fördelen att få försvara sig och bevisa sina påståenden. Åklagaren sade sig ej vilja motsätta sig Hellströms hörande på ed, hvilket ederborg ock nu medgaf, hvarefter Hellström gick eden, om hvars vigt han allvarligen erinrades af domb., och afgaf följande vittnesberättelse. För förmän, kamrater och många andra personer, som frågat honom om saken, hade han fördolt hvad ban visste; men då ban nu affordrades en sanningsenlig berättelse inför domstolen, ville han, utan afseende på att ban sjelf derigenom blefve komprometterad, fullständigt och sanningsenligt omtala allt. På anmodan af kronofogden Levin, som första gången besökte Liljeholmen den 20 Januari, hade han efterskickat Eriksson. I den tro, Hellström och Erikssons kamrater då lefde, att Eriksson var oskyldig till det brott, hvarför han misstänktes, hade Hellström, hvilken öfvervar det af kronofogden med Eriksson anställda förhör, ansett kronofogden gå väl hårdt tillväga. Eriksson blef, såsom bekant är, vid detta tillfälle ej häktad, och hade Hellström lofvat kronofogden att, i hvad på honom ankomme, hålla ett vaksamt öga på Eriksson. Under förhöret hade handlanden Kjelling namn blifvit nämdt, och hade Hellström med anJedning deraf yttrat, att han trodde sig känna Kjellin, då kronofogden hemställt, om icke Hellström ville göra honom den tjensten och tala med Kjellin angående det bref Sofia Lund fått af Grubb, då hon reste till Stockholm från Wärhulta. Det hade blifvit öfverenskommet, att Hellström och kronofogden skulle träffas samma dags afton källaren Norges Vapen vid Stora Nygatan, då Hellström under tiden skulle söka träffa Kjellin. Hellström var just på väg till Kjellin, då han i närheten af Jerntorget mötte Strömbom, för hvilken han omtalade händelsen med Eriksson och att kronofogden Levin väntade bonom på källaren Norges Vapen, men att han först måste gå bort på ett annas ställe. Strömbom hade då åtagit sig att gå före till Norges Vapen och underrätta i kronofogden, att Hellström straxt skulle komma efter. Hellström uppsökte nu en bekant handlande i staden, hvilken han visste kände Kjellin, och åtföljd af denne begaf sig Hellström till ia lins bostad i huset n:r 16 Lilla Nygatan. Kjellin; var ej hemma; men Hellström träffade hans fru och inledde ett samtal med benne om Sofia Lund. : föregifvande att det vore fråga om en arfsangeläsenhet. Han frågade fru Kjellin om bemölda i flicka vistats hos henne någon tid under sommaren 1866, hvarpå fru Kjellin svarade att så var. och att flickan kommit dit, medhafvande ett bref från patron Grubb. Brefvet skulle innehållit, att Sofia Lund skulle få vara hos Kjellin tillsvidare. Fru Kjellin trodde att brefvet ännu fanns i behåll och letade i sin mans papper utan att kunna ! anträffa detsamma, men bud Hellström komma tillbaka senare på aftonen, då han blefve i tillfälle: att sjelf få tala med Kjellin. Le