Aftonbladet – 10 mars 1869, sida 3

CEVALA ACPIESCOLAaLIOLCHS TGL) av. UCSLVALKIRAG OVE anslagen. Hela denna anordning hade således blif: vid vidtagen icke för att utsträcka utan för at inskränka regeringens makt. ; Tal.. slutade med att beklaga, om regeringen skulle uppfatta riksdagens försök att tillvälla sig den rätt, som enligt grundlagen tillkommer den samma, såsom ett misstroendevotum, och uttalade den öfvertygelsen att hon hvarken 7 jen landet eller representationen någon tjenst dermed; han hoppades äfven, att krigsministern vid närmare eftersinnande lätteligen skulle finna, att nedsättningen i sjelfva verket icke n något allvarsamt sätt berör armåns öfning och tjenstbarhet. Tal. kunde icke afstå från reservanternas förslag. Statsrådet frih af Ugglas erhöll åter ordet och upptog till besvarande de gjorda anmärkningarne I rörande bankovinsten, som enligt K. M:ts propo-Isition skulle hel och hållen användas till afbetålande af en kapitalskuld. a gällde nu, hurut I vida det vore bättre att använda den ifrågavarande millionen för banken, än för afbetalande af en -I skuld. Behöfver banken äfven denna del af vinsten? En del deraf skulle utbetalas i år och en I del först nästa år, och då hade sannolikt banken redan inbesparat den million, som nu ansågs för I densamma behöflig. — hvilken besparing då istället kunde läggas till banken. Tal. hade haft den Åtillfredsställelsen, att den i K. M:ts proposition uttalade åsigt blifvit delad af bankofullmäktige, till hvilka representationen väl borde ega förtroJende. Men om nu bankovinsten användes till skulders betalande, så förfölle den sista talarens argument, och kammaren borde icke hafva svårt att Å bestämma sig, då ju frågan enligt allas försäkran endast vore af ekonomisk natur. A Ministeren hade blifvit klandrad för att den icke går i spetsen i afseende på sparsamhet; tal. försäkrade dock att ministeren i detta fall kunde med lugn se representationen i ögonen; men det vore väl mycket begärdt, att regeringen äfven skulle gå i spetsen med en sparsamhet, som den ej anser vara till landets båtnad. Hr A. v. Proschwitz framhöll vigten af de raktiska öfningarne i allmänhet och särskildt af essa möten, hvilka tal. ansåg oundgängliga, bland annat derför att armån utan årliga öfningar blir allt mer och mer likgiltig för sitt kall... Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Bergström betraktade frågan från dess trenne sidor, den statsrättsliga, militäriska och ekonomiska. Hvad den förstnämnda angår, så slöt sig tal. till hr justitieministerns åsigt, tillfogande det skäl att intet vore farligare i fråga om lagtolkningar än att såsom hr Björck gjort se till, i hvilken riktning utvecklingen gått. I fråga om den militära sidan ansåg tal. sig böra lyssna till de sakkunniga, och då dessa nu yttrat att indragningen skulle minska armåns stridbarhet, ville tal. icke bidraga dertill. Rörande den finansiella sgidan, klandrade tal. reservanterna derför att de uraktlåtit iust det, hvari de bort visa hela sin styrka, nemligen angifvandet af de skäl på hvilka de stödt sitt yrkande; men motiveringen hade tyd-. ligen af sparsamhetsskäl blifvit så knapphändig. Men då tal. ville se skäl, så kunde han ej bifalla reservanternas hemställan, utan; yrkade på bifall till utskottets förslag. Hr Rundbäck upplyste att. bankofullmäktige icke tillstyrkt bela bankovinstens användande för afbetalning på landets skulder. Yrkade bifall till reservationen. Hr Kinmanson: Då förevarande fråga i konstitutionelt hänseende är af mycken vigt, finner jag mig pligtig att äfven för min del yttra några ord derom. Man har förut fästat uppmärksamheten på den skilnad,.som i statsregleringarna uppdrages emellan ordinarie och extraordinarie anslag. en skilnad, hvilken. redan: förekommer i den år 1810 uppgjorda statsreglering. Medan de extra anslagen omfatta endast tillfälliga utgifter, afse åter de ordinarie sådana statsbehof, som bedömas såsom fortfarande nödvändiga och på lika sätt återkommande hvarje år, hvadan anslagen äro för obegränsad tid gifna. Dessa senare anslag, hvilka frågan nu ensamt gäller, äro ställda till regeringens disposition enligt 4 och 64 SS:na R.F. Isin egenskap af verkställande myndighet förfogar således regeringen öfver de ordinarie anslagsmedlen, uppgör planer för och bestämmer om deras ändamålsenliga användande. Skulle likväl riksdagen indraga eller betydligt nedsätta något sådant anslag, icke derföre att det i anseende till förändrade förhållanden upphört att längre vara behöfligt, utan endast, såsom nu är föreslaget, för ett år i ändamål att under det året använda de afdragna medlen till andra behof, måste regeringen härigenom försättas i en svår belägenhet. Regeringen finner afdraget verka på förvaltningen mycket störande, och ändock har riksdagen. begagnande sin makt, förvägrat beloppens utgående. Genom ett dylikt beslut har riksdagen i sjelfva verket för ett visst år öfvertagit den disposition öfver dessa penningbelopps användande, hvilken, enligt grundlagens förutsättning, borde tillhöra regeringen. Det är en egenhet för våra statsreglingar att särskilda, begränsade RET fastställas med afseende å hvarje särskildt behof äfven af minsta omfång. Detta förfarande, som lemnar trygghet för. medlens åsyftade användande, bör deremot framställa sig såsom ett binder för riksdagen att utan samråd med regeringen och dess begifvande göra indragning å något af de till nödvändiga årliga utgifter anvisade anslagen; enär i annat fall regeringen här icke, såsom i vissa andra länder der 8tatsregleringarna ej fastställas så specifikt, skulle bafva tillfälle till bestämmande, hvarest besparing kunde med minsta förvaltningsolägenhet låta sig verkställas. Om uti sådana andra länder, der tillika det parlamentariska styrelsesättet . är mera utveckladt, någon indragning af anslag skulle af representationen beslutas, såsom uttryck af bristande förtroende till regeringen eller af annan orsak, återtager dock, efter det syftet vunnits, styrelsen sin jemna gång, utan att dervid förmärkes något spår till förringande af sjelfva regeringsmyndigheten. Brytningens medel har mest varit sakens egen beskaffenhet och den allmänna meningens makt. Om åter, hos oss, något ordinarie i sig sjelft nödvändigt anslag skulle af riksdagen emot regeringens tillstyrkan indragas, kunde möjligen, under våra förhållanden, en dylik åtgärd komma att, framdeles förnyad, någon gång blifva beroende af tillfälligheter. Den skulle måhända qvarlemna ett sår i regeringsmyndigheten. Beträdandet af en sådan väg kan, efter min uppfattning, ej leda till. något godt eller till utveckling af ett parlamentariskt styrelsesätt; det skall lätteligen kunna framkalla söndring emellan kamrarna och inom dem, och skall ej främja det framåtskridande, som fortgår på frihetens grund. Ty det torde väl vara visst, att svenska folket icke vinner frihet och styrka i samma mån regeringens styrelsemyndighet öfvertages af representationen. I betraktande af allt detta, och då jag, hvad den nu ifrågaställda anslagsminskningen i öfrigt angår, måste finna det vara genom de under diskussionen meddelade upplysningar fullt ådagalagdt, att denna indragning icke bör under år 1870 ega rum, kommer jag att rösta för bifall till statsutskottets förslag. Hr Sv. Nilsson behandlade företrädesvis den militära sidan af saken. Då sakkunskap i detta fall åberopades, förmodade tal., att man icke ville binda den vid vissa platser, utan äfven höra hvad personer, med från utländska krig hemtad erfarenhet, hade att förtälja. Tal. berättade, att en vmerikansk öfverste vid namn Mattsson. med anedning af sin från det amerikanska kriget hemade erfarenhet, till honom yttrat, i afseende på pehöfligheten af krigiska öfningar i fredstid, att lessa öfningar, såsom de hos oss bedrifvas, vore ulIdeles odugliga. Bland annat bade han gaxt, att mm det gällde att bibringa en trupp krigsbildning, van hellre ville hafva med våra okunniga bondlrängar att göra än med våra indelta soldater. a (RR RR DA VP TE SE OR ESV