Aftonbladet – 10 mars 1869, sida 3

Andra kammaren. Diskussionen om anslaget till indelta armens vapenöfaingar. (Forts. fr. gårdagsbl.) Hr Björck fann det icke vara riktigt att mar gjort sig lustig öfver hr Jöns Pährssons okunnig het i militära frågor; ty om en opposition är nöd: vändig, så vore dermed icke sagdt att de som för: dess talan .behöfva vara så hemmastadda i allt möjliga ärenden som de, hvilka det å embetets vägnar tillkommer att handlägga dem. Man hade klandrat reservanternas brist på skäl; men att de icke anfört en mängd sådana, en omständighet för hvilken tal. föröfrigt bad om ursäkt, ansåg har åtminstone hafva haft den fördelen att expeditionen af utskottets utlåtande ej blifvit fördröjd. Hvad beträffade -behofvet äf nedsättningar, så hade finansministern lemnat. många upplysningar. hvilka skulle komma kammarens ledamöter till godo vid frågans bedömande. K. M:ts proposition om stasverkets tillstånd och behof hade blifvit grundad på de verkliga förhållendena och tal. såg för sin del deruti en ganska säker ledning för bedömandet af statsverkets ställning. Hvad åter angick den af finansministern såsom tillgång beräknade bankovinsten, 3,600.000-rår, så vore det föga sannolikt, att kamrarne skulle bifalla hela dess skiljande från banken, hvadan man ej borde taga denna tillgång i beräkning till större belopp än 2,500,000 rdr. Om dettaantagande vore riktigt, skulle således uppstå en brist af 1,100,000 och hemställde tal. till finansministern, om det icke vore skäl att taga detta förhållande i betraktande och att söka få inkomster och utgifter att gå ihop. Hr finansministern hade sjelf synts sträfva till detta mål genom den meddelade uppgiften om de belopp, tillsammans utgörande omkring 900,000 rår, hvilka No hans uppgift icke vore disponerade. Efter afräknandet af det förhöjda anslaget af 180,000 rdr till fångvården, återstode således en brist af omkring 600,000 rdr att fylla, innan tillgångarna svarade mot utgifterna, och då detta bea icke kunde erhållas på något annat ställe, måste man se till om det ej låter sig göra på det förevarande anslaget. För sin del skulle tal. vara färdig att ännu en gång upptaga frågan till förnyadt öfvervägande i utskottet, om från ministerbänken uppgift blott lemnades, hvar man skulle taga medel för att fylla berörda brist. Tal. ingick derefter i en historisk undersökning rörande ge ordinarie och extra anslagen, och fann att de senare uppkommo först vid 1840 års riksdag för att inskränka regeringens missbruk vid förfogandet öfver öfverskotten på hufvudtitlarne; gående denna del af framställningen ut på att visa, att verkan af den föreslagna indragningen skulle bli ringa nog. Ty då besparingarne på detta anslag för närvarande utgjorde 114,000 rdr och dertill lägges den hälft af anslaget, som reservanterna icke föreslagit till. indragning, 442,000 rdr, hade päls fl således omkring 550,000 rdr att röra sig med, ett belopp, som endast med omkring 8 procent understeg det anslag, som för vapenöfningarne vid 1856 års riksdag, då grunderna för den nuvarande armorganisationen fastställdes, blifvit beviljadt. Emot den anmärkningen, att regeringen vid nästa riksdag vore i tillfälle att äska hela anslaget, om det befunnes oundgängligen nödigt, hade in-. vändning blifvit gjord om behöfligheten deraf att slutet af det föregående året bestämma om leveranser af mötesförnödenheterna. Tal. ansåg dock. tt man borde dröja, visserligen icke med anskafande af leveransanbud, men med upprättande af en skOomrakters till dess riksdagen bestämt anslagen. Hvad beträffade den konstitutionella sidan af sacen, så uttryckte tal. sin tacksamhet för den utedning som kammaren i detta hänseende fått öra från ministerbänken och hvilken var på ett slädjande sätt fri från hårdragra tolkningar ar srundlagen, men som i stället lagt vigt på den sonstitutionella andan. Tal. öfvergick härefter till :n redogörelse för det sätt, hvarpå skilnaden melan ordinarie och extra stat uppkommit. Det poitiska lifvet hos oss var stadt i ett helt annat stalium före år 1840. Detta års riksdag mötte en tegering, som missbrukat sin rätt att använda beparingarne på hufvudtitlarne, och med anledning