Aftonbladet – 8 mars 1869, sida 3

I Grefve Wachtmeister fäste uppmärksamheter lderpå, att ett beslut redan för flera år sedan blif vit fattadt om de ifrågavarande afgifternas ned sättande till hälften i hela Storbritannien vid der auvarande generalkonsulns i London afgång; vic hvilken tidpunkt tal. ansåg fasta löner för all: konsulerna böra bestämmas, men att punkten fö värvarande borde afslås. Hr Key framhöll at seneralkonsulerna äro afsättliga embetsmän och önskade att åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom det utlofvade arrangementet med fasta löner icke komme att dröja alltför länge, helst ifrågavarande embetsman uppbar alltför höga inkomster, hvilka enligt talarens beräkningar nyligen utgjort 141,000 rdr årligen och för närvarande säkerligen stigit till 200.000 rdr. Med anledning deraf anmärkte grefve Wachtmeister, att han aldrig skulle kunna tillstyrka den nuvarande generalkonsulns afskedande, emedan detta enligt konsulsstadean blott då kunde låta sig göra, när konungen vore missnöjd med konsuln, hvartill ingen anledniug funnes i fråga om den nuvarande åldrige och särdeles rörtjenstfulle innehafvaren af detta embete. Hvad de beräknade inkomsterna beträffar, så syntes de visserligen vara höga, men om man äfven toge i beräkning huru stora kostnader med denna plats vore förenade, reducerade sig behållningen betydligt. Så måste t. ex. generalkonsuln hafva tvenne sekreterare anställda på sitt kontor, af hvilka den förste aflönades med 1000 pund st., den andre med 600 pund st., samt dessutom en lokal som kostade 1000 pund st. i hyra o. 8. v. För afslag talte hrr Hedlund, Meijerberg, Lithner och Reuterkrona, hvaremot hr Hierta yrkade bifall. Genom votering blef punkten afslagen med 101 röster mot 60. Fjerde hufvudtiteln! företogs derefter till behandling. Af de 9 första punkterna, hvilka under detta sammanträde geuomgingos och allesammas godkändes, föranledde blott den 4:de och 8de diskussion. I den förstnämnda hade utskottet föreslagit ett anslag af 100,000 rdr att såsom förut utgå till löneförbättringar vid indelta armån. Deremot uppträdde hrr Per Nilsson i Espö, 0. B. Olsson, Rosenberg, Jöns Olsson i Nordanå, Olof Nilsson från Kristianstads län, And. Jonsson fr. Wermlands län, Jöns Pährsson, Wigardt, Bjerkander och P. Andersson från Blekinge, anförande, såsom hutvudsakligt skäl för sitt yrkande om afslag, den sparsamhet som behöfde iakttagas öfverallt, der det läte sig göra, men isynnerhet hoppet att denna indragning skulle från regeringen framtvinga ett bättre ordnande af utarrenderingen af armens boställen, så att icke såsom nu den ene hade mångdubbelt större inkomster än den andre inom samma grad; och var man förvissad att om de sålunda blefve på bättre vilkor utarrenderade, arrendeafgifterna skulle förslå till löneförbättringar utan särskildt anlitande af statsmedel. Hr John Eriesson framhöll bjert regeringens försummelse i afseende på boställsfrågan, förmenande att nio tiondedelar af de skäl som blifvit anförda mot dess af representationen begärda ordnande varit svepskäl, genom hvilka de svagast aflönade officerarne och underofficerarne blifvit ställda såsom offer för utgången af striden i detta hänseende mellan regeringen och representationen. Men då tal. ansåg, att de icke borde bli oskyldiga offer för den ena eller andra statsmaktens fel, yrkade han i likhet med hrr ÅA. v. Proschwitz, statsrådet Abelin, Björck, Hedlund, statsrådet frih. af Ugglas, Mannerskantz, Meijerberg, Ridderstad och Sven Nilsson, att utskottets förslag måtte bifallas; hvilket ock blef kammarens beslut, likväl först efter omröstning, som utföll med 83 röster för och 68 mot utskottets förslag. I 8:de punkten hade utskottet, på grund af frih. Liljenerantz motion, föreslagit riksdagen att hos K. M:t anhålla om öfverlemnande till riksgäldskontoret af följande af armeförvaltningen hittills förvaltade fonder nemligen: En per mille fonden, Förenade mötespassevolansfonden, Trosspassevolansfonden, Volontärvakansmedelsfonden, Norrbottens hästjägare sqvadronsfond och Allmänna beväringsfonden, emot anvisande af bestämda ersättningsanslag till de föremål, för hvilkas tillgodoseende fonderna äro afsedda. Med anledn pg af denna hemställan uppstod en stunds diskussion. Statsrådet Abelin påpekade att dessa fonder blifvit samlade för vissa bestämda ändamål, till hvilka de äfven fortfarande användes. Hr John Ericson gjorde anmärkningar mot de ändamål, till hvilka förenade mötespassevolansfonden blifvit använd; yrkade bifall. Hr Björck framhöll sakens konstitutionella sida, visande olämpligheten att bestrida en del af statens utgifter ur tonder, hvilka voro undantagna representationens afgörande. Med inledning af statsrådet frih. af Ugglas? upplysning, att regeringen till följd af sistlidne riksdags skrifvelse om en gemensam förvaltning, infordrat vederbörandes yttranden och att således denna råga redan vore under handläggning, svarade tal. ut detta vore en helt annan fråga, och att den wu föreslagna åtgärden skulle medföra en förenking, som på intet sätt komme att stå i strid med . te åtgärder, hvilka kunde blifva en följd af sist-: idne riksdags beslut. Föröfrigt ville hr Björck mdantaga den allmänna beväringsfonden. Hr Kinmansson medgaf visserligen olämpligheten, utt dessa fonder skulle förvaltas af armåförvaltlingen, men ansåg icke riksgäldsutan statskonto. et böra öfvertaga detta bestyr. Föröfrigt borde le icke inblandas i statens tillgångar utan fortfa-. ande bestrida kostnaderna för de behof, till wvilka de blifvit stiftade, på det beskattningen i in helhet icke måtte behöfva ökas. ; Utskottets törslag bifölls utan votering. Redogörelsen för den sistlidne lördag fortsatta ehandlingen af denna hufvudtitel nödgas vi uppkjuta tills i morgon. Msn NN ER mak RAR MR Fnn ÅR JT JR 1