Aftonbladet – 8 mars 1869, sida 3

Lördagens sammanträde. Första kammaren. Först förekom lagutskottets utlåtande n:r 4 i anledning af åtskilliga motioner om ändringar konkurslagen. Härvid uppstod först någon dis kussion rörande 1:a punkten, deri utskottet af styrkte hr Åke Anderssons motion om sådan förändring i denna lags obligatoriska stadgande om val af en rättens ombudsman i konkurser, vatt vid sammanträde i konkurser för utseende af gode män, det må stå borgenärerna fritt att besluta, om de anse rättens ombudsman vara för boets förvaltning beböflig, eller i motsatt fall öfverlemna uppdraget ensamt åt gode män och sysslomän. — Frih. A. C. Raab instämde med motionären. Erfarenheten hade visat, att ifrågavarande befattning sällan medförde något gagn men alltid medför ökade kostnader för konkursmassan. Man borde göra allt för att söka minska de dryga förvaltningskostnaderna i konkurser. Denna institution vore äfven egnad att hos folket väcka missnöje så till vida som den ansågs innebära ett af lagen påtvingadt förmyndareskap öfver borgenärer och sysslomän. Tal. yrkade återremiss, hvari hr Hasselrot, som särskildt yttrade, det hans åsigt vore, att domaren borde bestämma ombudsmans behöflighet eller icke, instämde. — Grefve E. Sparre förordade utskottets hemställan. Tal. sade sig vara konservativ och framförallt då det gällde lagar. Det var derföre med stor betänksamhet han deltagit i arbetet att uppgöra den nya konrkurslagen, och då dennu kommit till tillämplighet, borde ej rubbning deri ske. Det vore högst olämpligt att, om ock behofvet af en rättens ombudsman vore mindre i den ena konkursen än i den andra, ställa denna institution på den lösa grund som motionären föreslagit. Att öfverflytta ombudsmannens funktioner på gode männen och sysslomännen vore så mycket mera olämpligt, som bans förnämsta pligt vore att hafva tillsyn öfver deras förvaltning och att till rättelse beifra öfverträdelser och försummelser å deras sida. Någon nämnvärd minskning i förvaltningskostnaderna vore väl ej heller af den föreslagna öfverflyttningen att förvänta, då antagligt är, att gode männen och sysslomännen i den mån de betungades med en mera omfattande verksamhet, äfven skulle framställa anspråk på högre ersättning. — Grefve J. 0. Mörner och hr v. Gegerfelt yttrade samma ter som grefve Sparre. — Punkten blef af kammaren godkänd I andra punkten hade utskottet jemväl afsiyrkt en motion af hr Hierta om inaskränkting af det s. k. tvångsackordet. Motionären hade föreslagit sådan ändring i detta hänseende af gällande konkurslag, att ackord, understigande 50 procent eller något annat lämpligt belopp, icke får af konkursdom staten fastställas... — Hrr N Meijer, Wallenberg, Berg och frih. A. U. Raab m. fl uttalade gig skarpt mot. det förhatliga i detta tvångsackord, som från början afsåg att skydda en hederlig gäldenär mot hårda och obilliga borgenärer, men i stället urartat derhän. att en vårdslös gäldenär kunde bakom detta ackord gäcka borgenärs billiga och rättmätiga fordringar. Dessa talare yrkade återremiss för att utskostet måtte ät d:naa vigtiga fråga egna förnyad Upp; tärksamhet, — För bifall till Vjaksurets hems Jia talade gretve . Sparre; söm bland aunat erinrade derom, -att Orgenärer, genom underlåtenheten att personligen deltaga i ackordsfrågan, oftast ha att skylla sig sjelfva om ackord genomdrifves som länder honow och andra borgenärer till skada. — Punkten blet Jörgen ae tan nämnvärd! digewygt dkändes lagutskotteta förande FE EN GR kt notlönena. blatid annat om Törmånsrätt för kommunaluts yl (lör: Vidare återremitterades, på yrkande af hr: Beckman, Wallenberg och Nordström samt bon . GQ. Mörner, den del af utlåtandet, deri sottet afstyrkt ett af hr Isberg väckt förslag ucrom att den, som edgångsyrkande i konkurs fråm ställer, skall derom bevisligen underrätta fordringsegaren eller dennes ombud. — Utan dQiskussion Fodkändes öfriga punkter, deri utskottet afetyrkt